Skrivet Mar, 13, 2017 av i , | 6 Comments.

Tack för fin input på lördagens analysinlägg! Jag ska strax svara på allas kommentarer. Det känns lite otäckt emellanåt att blotta sina brister så här i bloggen. Ni är faktiskt fler och fler som läser och det som från början kändes som en intern grupp om 50 personer har idag vuxit till tusentals personer varje vecka som läser. Samtidigt känner jag mig trygg med att berätta om mina svackor här, det känns på något vis som ett slutet sällskap ändå, eftersom vi är många som har snarlika typer av problem att hantera kring mat, motivation och träning.

Nu har jag funderat klart över föregående veckas utmaning och utfall. Mitt mål var att motionera eller träna varenda dag. Inte bara hård fysisk träning utan någon form av aktivitet. Jag nådde faktiskt NÄSTAN det målet, med undantag för två dagar… Med andra ord nådde jag inte målet. Och de gånger jag inte nått målet – ja, då får jag helt enkelt bakläxa och testa veckan efter IGEN. Jag behöver ju helt enkelt bli bättre på att fokusera och kolla vad det är som inte funkar när jag sätter upp vissa delmål.

En del tycker kanske att det är dumt med såna här kravfyllda mål som att träna varje dag, men det handlar i mitt fall alltså inte om timslånga pass på gymmet eller HIIT-sessioner varje dag utan vissa dagar kan det räcka med promenader. Men röra på mig dagligen är något jag MÅSTE få in i mitt system med tanke på mitt stillasittande jobb. Det kanske inte är något ni som läser behöver göra om ni exempelvis cyklar till era jobb 5 dagar i veckan eller liknande – men JAG behöver detta.

Så – veckans utmaning blir helt enkelt att få till motion varje dag.

Eftersom jag känner mig själv och vet vilka hinder som kan uppstå för att lyckas med detta är detta mina hjälpmedel för att klara utmaningen denna gång:

Ställa klockan en timme tidigare två dagar denna vecka för att riva av en promenad eller löprunda på bandet i källaren INNAN jag börjar med resten av dagen. Och planera detta kvällen innan (givetvis).

Inte förlägga gympassen till helgerna för då är det som stressigast för mig med barn, familj, fotbollsträningar för äldsta killen, sociala aktiviteter mm. Helgerna är då det får bli minst krävande eller tidskrävande aktiviteter, typ HIIT-pass på löpbandet eller söndagspromenad.

Hålla koll på min sömn. Utan tillräckligt med sömn blir det fan omöjligt att palla motion dagligen. Minst 7 timmars sömn per natt. MINST! Varje dag. Vet att det optimala är 8 timmar, men jag är samtidigt realist. En sak i taget. Jag ska styra upp sömnen bättre en annan veckoutmaning.

Continue Reading...
Skrivet Mar, 11, 2017 av i | 20 Comments.

Lördagens analys kommer lite sent. Ber om ursäkt för det, har varit lite upptagen med att äta. Och äta. Och äta lite till. Ja, kanske låter melodramatiskt (eller mellodramatiskt dagen till ära), men lite så har det känts. Maken har fyllt 40 och vi har firat lite här och där denna vecka så det här 90/10-tänket kostmässigt har blivit typ 90% dålig kost och 10% bra. Nu överdriver jag kanske, men balansen har ju gått helt överstyr i alla fall.

Och jag undrar lite över detta med balans, för just det har jag – och en del av er – rätt mkt problem med. Det här mellanmjölktrista. Lagom. Bara smaka en eller tre tuggor av bullen. Inte äta upp hela. Och definitivt inte äta 5 bullar på raken bara för att de står där. Och inte fortsätta med chips, godis, kakor osv för att ”det redan är kört”.

Jag är bra på att vara strikt i perioder, men bara ordet ifråga får en ju att vilja bli olydig direkt. Man är det kanske i korta stunder men längtar hela tiden någon annanstans.

Eller så går jag all in. Åt det andra hållet.

Tänkte på det när jag såg mina tvillingar gunga idag på en sån där planka där man sitter i varsin ände. Hur lätt det liksom tippar åt något håll.

Varför är det så? Vad tror ni? Varför söker jag ofta dramatik då det gäller träning och mat? Främst mat. Varför kan jag inte vara nöjd med att äta ”normalt” (vad det nu är, men alltså kanske rätt ”vanligt” som normalt funtade människor äter utan att reflektera över det). Varför blir det så mkt dramatik hela tiden kring något så basic som mat?

Continue Reading...
Skrivet Mar, 09, 2017 av i | 2 Comments.

torsdagslunch

Hittills har jag tränat varje dag denna vecka! Och idag blev det fjärilskotlett med potatis i ugn och en grönsakskompott bestående av edamame, sugar snaps och broccoli. Och en klick creme fraiche smaksatt med parmesan och vitlök.

Jag har lite fjärilar i magen också eftersom jag precis pratat med min gamle vän Romeo, som för några år sedan piskade mig i form med sin badass-träning. Idag är jag lite för klen och gammal för att palla den typen av träning. MEN. Jag är samtidigt inte den som backar en utmaning, så vad är det värsta som kan hända? Att jag bajsar på mig? Dör? Gör bort mig?

Nä, eller hur! Eller, gör bort mig – kan jag bjuda på. Så nästa vecka har jag lovat honom att köra ett helvetespass med honom, för omväxlings skull! Det kommer bli välta bildäck, ropeslam, burpees och allt annat jag glömt hur man gör. Kan bli kul…

Continue Reading...
Skrivet Mar, 08, 2017 av i | 2 Comments.

Work 2

Tränade på gymmet igår. Tisdag, torsdag och lördag blir det styrketräning denna vecka. Sedan kondition, varvat med vardagsträning.

Igår körde jag mycket överkropp, axlar och armar. Lite mage också, men mest armar. Stående rodd med stång, bänkpress, chins, Arnoldpressar…

Med risk för att låta gnällig är ju armar min värsta gren inom styrka.

Min topp 5 sämsta grenar/kroppsdelar inom styrketräning:
• Chins. Jag klarar den i maskin, när man får använda motstånd som hjälp. Men att göra det med enbart hjälp av en stång i taket? Not in a million years! Säkert något tekniskt. Eller så saknar jag helt enkelt styrka i axlarna/armarna för att greja detta. Alternativt är för tung…
• Omvända flyes (armar och axlar)
• Armhävningar
• Axelpressar (axlar, främst)
• Hantelpressar på lutad bänk. Hatar, hatar, hatar.

Och mina topp 5 bästa (där jag antingen briljerar, känner mig stark eller uthållig)
• Sidoplankan (även dra in knäna-plankan eller olika plankövningar på boll)
• Marklyft
• Jägarvila eller squats. Jag är bra på all sorts knäböj.
• Höftlyft. Jag har starkt säte.
• Latsdrag (rygg)

Och ni? Topp 5 sämsta – och bästa?

Work 1

Continue Reading...
Skrivet Mar, 07, 2017 av i , | 8 Comments.

Fick en jättebra fråga av Johanna här i kommentarerna som jag tänkte besvara i detta inlägg, då frågorna är så pass relevanta och bör intressera många:

”Vad skulle du säga är dina triggers? Situation? Någon särskilt mat/dryck/dessert/snacks? Och omvänt – vad skulle du säga är dina motivationstriggers? Vad får dig att sköta dig och hålla dig till plan?”

Mina triggers är utan omsvep då jag är utarbetad eller uttråkad. När jag är trött eller har tråkigt har jag svårt att hantera dessa situationer utan att trösta mig med mat. Gärna söt mat eller fet mat. Eller helst både fet och söt mat. Detta blir ju tyvärr ohållbart eftersom det händer rätt ofta att livet är stressigt eller boring och det kan ju inte få tjänstgöra som alibi för att få käka crap, eller hur?

Om jag exempelvis är trött och sitter på restaurang och måste vänta på någon (händer inte så ofta tack och lov eftersom jag oftast är den som är sen) så okynnesäter jag ofta vitt bröd som jag doppar i olja med flingsalt. Bara så där. Sådant äter jag liksom ALDRIG annars. Lunchrestauranger skapar någon form av ”passa på”-craving för mig, så dessa undviker jag så gott jag kan. Lite som att ”nu ska jag minsann äta något riktigt jävla gott eftersom jag så sällan äter ute!”. Jag har inte samma motstånd till äta nyttigt på hemmaplan, inte alls, där går det mer på rutin. Men när jag flyttar utanför hemmets zon så kraschar ofta mina matplaner.

Men även hemma kan det gå åt pipan. Och värst är det då jag har PMS eller har sovit dåligt. Då blir jag liksom rastlös och vankar av och an till köket och SLUTAR inte småsnaska utan äter konstant på något. Det tar kanske 5 min, sen tassar jag in till skafferiet igen och äter någon skit. Då är det ingen konsekvens med vad jag äter, jag tar det som finns. Det kan vara alltifrån en klick jordnötssmör, till knäckemacka med mycket smör och ost (som jag sällan äter annars), till en tesked O’boypulver… You name it. Mitt dilemma (om man kan kalla det för det) är att jag aldrig/sällan köper hem godis eller choklad eller ”finsnask” för såna här dippar. Så de här råden med att ”ät lite mörk choklad så går det över!” funkar liksom inte på mig. För jag skulle aldrig någonsin klara av att ha det hemma. Därför äter jag ”fulsnask” istället. Så jag kanske borde överväga att ha bättre alternativ i skafferiet…?

Jag är extra, extra, extra svag för kanelbullar och alla sorters degar/smetar. Tycker ofta att kaksmet är godare än själva färdiga bakverket ifråga. Skulle kunna leva på pepparkaksdeg eller kladdkakssmet. För mig finns inget godare, så osofistikerade är mina smaklökar. Har inte alls samma sug för chips eller jordnötsringar och sånt. Det kan vi ha hemma utan risk för att jag äter det. Jag är ganska förtjust i nyttig mat överlag och gillar grönsaker och sånt och suktar inte ihjäl mig efter potatisgratäng eller gräddsåser, så det är ingen craving eller trigger för min del. Och Prosecco – herregud, ingen helg utan Prosecco! Men vanligt vin gillar jag inte.

Omvänt: mina motivationstriggers är kläder. Och spegeln. Jag är ett fåfängt kattdjur. Jag spinner och kråmar mig framför spegeln när jag känner att silhuetten börjar bli alltmer strömlinjeformad och de figurnära fodralen faktiskt sitter som de SKA på min kvinnligt formade figur. Jag vet att man inte ska hetsa och hålla med deadlines och stressa fram målvikt och träningsresultat, men tyvärr har jag en inneboende tävlingsdjävul och njuter lite i smyg av att känna tidspress inför galor eller fotograferingar eller semestrar då jag vet att jag behöver skärpa till mig mer än tidigare i några veckor.

Och nu över till er – jag ställer samma frågor till er läsare! Vilka är era triggers/cravings? Och vad motiverar er att skärpa er?

ata i smyg

Bilden är från artikel till ToppHälsa jag skrev förra året om att äta i smyg…

Continue Reading...
Skrivet Mar, 06, 2017 av i , | 4 Comments.

Summering av förra veckans utmaning: katastrof! Förstår inte hur jag tänkte med planeringen sportlov och ambition att träna varje dag. Helt hål i huvudet. Har varit med barnen dygnet runt och även om jag har tränat sporadiskt så har jag inte ALLS hunnit med de gympassen jag planerat. Jag gör helt enkelt som så att jag flyttar förra veckans utmaning till denna vecka istället, för nu har jag bättre förutsättningar att genomföra det med fokus eftersom barnen är back in school.

Alltså: Någon form av träning/motion varje dag. Utan omsvep denna gång. Måndag till fredag. Idag rivstartar jag med gympass! Har faktiskt SAKNAT gymmet.

Continue Reading...
Skrivet Mar, 05, 2017 av i , | 7 Comments.

Jag är så lat så jag behöver SCHEMALÄGGA mina jävla promenader. Jag läser era kommentarer och ser att flera av er har hund och går ut regelbundet, eller powerwalkar anyway, flera gånger i veckan. Och jag är så IMPONERAD över er uthållighet och KARAKTÄR! För jag tycker tyvärr att promenader är aptråkigt. Jag njuter kanske efter 45 minuter, då jag fått luft i lungorna och känner mig duktig och höjer blicken och njuter av livet och allt det där, men INNAN jag kommit iväg så hatarhatarhatar jag promenader. Jag är okej med att träna målmedvetet och ha ett schema framför mig med övningar jag ska genomföra. Eller X antal minuter/km att nöta på löpbandet. Det känns mer konkret och logiskt att genomföra.

Men promenader… Alltså herregud. Tråkdöden. Och de flesta poddar är ju så trista och håller låg kvalitet. Jag måste hitta på ett annat sätt att masa mig ut lättare. Har lovat mig själv (och okej, har mest lovat Olga) att gå en jäkla lång promenad varje söndag. Nu är det söndag och jag måste göra det.

Vilka tips har ni för att ta er ut på promenad?

Sondagsfrulle

Det här var för övrigt min frukost imorse: tonfiskmackor med ägg, vaniljkvarg, en klick jordnötssmör (syns ej) och lite matvete.

Continue Reading...
Skrivet Mar, 04, 2017 av i | 14 Comments.

Idag blir det varken outfitbilder, helfigursrapport, träningspepp eller dagens lunch-tips. Nu är det dags för lite eftertanke och analys, det var länge sen – eller hur? Ni har ju efterlyst mer djup och sådant i bloggen, så nu ska vi gräva i oss själva!

Idag vill jag prata om det här med jakt. Jakt på drömkroppen. Jakt på bekräftelse. Jakt på snabba resultat. Jakt efter viktnedgång. Jakt för att hinna med livet. Jakt efter att bli KLAR någon jävla gång. Jakt efter att äntligen få på sig de där jeansen (som man i ärlighetens namn inte kunnat ha sedan efter tågluffen i gymnasiet då man gick ner sju kilo på en sommar pga lite pengar).

Jag har tidigare pratat om att man ofta är en viktjäktare istället för en viktväktare.

Olga pratar ofta i termer som ”långsammast vinner” och det kan göra mig frustrerad. För jag vill OCKSÅ ha snabba resultat. Men allt eftersom jag blir äldre så blir jag faktiskt både slöare och latare. Min insikt har också sakta men säkert börja tippa över med åt team långsamt än team jakt och hets.

Kanske är det en kombination av uppgivenhet och acceptans, jag vet inte riktigt. Men det behöver inte vara dåligt. Jag ska försöka förklara varför: Tidigare har jagat som en galning, det mesta, hela mitt liv. Det är mitt normaltillstånd. Jag har hetsat upp mig över småsaker. Tävlat. Fått panik så fort utväxten syns i mitt blonderade hår, stressat över det faktum att vågen vissa hormonpeakar i tillvaron tippar över 70 kilos-strecket, haft tighta deadlines både i jobbet men även tränings- och viktmässigt, känt fiaskot flåsa i nacken och konstant haft ”jalla, jalla, jalla!”-mantrat i huvudet. If you snooze you loose och allt det där.

Jag har i perioder gått på lågkolhydrat/lågkalorikost under så pass lång tid att jag haft konstanta cravings. Alltså ätit kanelbullar och godis varje dag, men ändå lyckats hålla mig till en storlek 36 eftersom jag på något sinnessjukt sätt försök hålla mig till ”rätt” antal kalorier ändå per dag. Men vad hände med energin? Humöret? Ja, ni kan ju räkna ut själv. Jag har sprungit 8 km om dagen i långa perioder för att jag fick ångest över bullen som jäste över jeanskanten och det ledde givetvis till att jag en sommar för två år sedan var en väldigt tajt 44-åring med hård och platt rumpa.

Tyvärr har jag alltid varit på väg någon ANNANSTANS så jag har inte hunnit NJUTA av det ”välsignade” tillstånd jag tillfälligt befunnit mig i. Så är det nämligen med jakt, du reflekterar inte, du tar inga pauser, du skjuter bytet – slukar det helt och sen blir du inte glad igen förrän du får köra igång nästa jakt. Ungefär som de där ”jägartyperna” till killar alla kloka kvinnor varnade oss för när vi var yngre, som bara ville få omkull oss, men som aldrig hade några planer att gifta sig med oss, utan de vill bara ha ytterligare en erövring innan det var dags för nästa byte.

Samma sak med mat. Jag har varit en hetsätare och hetsbantare. Felaktigt kallar jag mig emellanåt för livsnjutare, men det är bara i perioder jag verkligen gör mig förtjänt av det epitetet. Att njuta av mat innebär inte att man kastar i sig den för att man varit på svältdiet för länge, eller att man vräker i sig mat i ett snaskande tillstånd för att man förlorat alla begrepp om hunger och mats egentliga värde överhuvudtaget, för att mat är förknippat med skam och man gärna trycker i sig maten i smyg, fort fort fort.

Men lite har jag ändå lärt mig efter alla dikeskörningar och även framgångar kring det här med mat och vikt. Och det är följande tips som jag återigen påminner mig själv om (och för er blir det kanske en ny aha-upplevelse!):

Ta inte bort det du gillar helt och hållet. Men lär dig att äta begränsat. Till en början känns det fjuttigt och värdelöst att inte kunna äta MYCKET av det du älskar så mycket. Men kroppen ställer snabbt in sig på att bli väldigt nöjd av betydligt mindre mängd än det du tidigare hivat i dig. Njutning behöver du. Utan njutning = kortslutning. För mig innebar detta i praktiken: ät inte kanelbullar på vardagar. Punkt slut. Ät inte godis på vardagar heller. Punkt slut. Och när du äter det – ät MODERATA MÄNGDER. Det är en finfin start som många klarar av att efterfölja!

Konkretisera ditt mål – och dubbla tiden för att nå det. Samt halvera förväntningarna. Du vill kanske gå ner tio kilo på lika många veckor. Vad har du fått den siffran och den vikten ifrån? Aftonbladets Viktklubb eller? Känner du NÅGON människa som gått ner tio kilo på tio veckor och sen höll den vikten i längre än tio minuter? Nä. Börja med fem kilo. Och sätt 20 veckor som mål. Då slipper du jäkta. Du kommer rentav att njuta på vägen och känna att det här var ju inte så jävla omöjligt eller vedervärdigt eller ohållbart – det här skulle jag kunna lira med resten av mitt liv! (spoiler alert: japp, för det är tanken också).

Lek med acceptans-alternativet. Kroppen och själen slappnar av när du tar bort press och deadlines och prestationsångest. Kanske ska du släppa ambitionen att köpa drömklänningen till bröllopet i vår i storlek 38? Köp den i rätt storlek istället. Om det nu må vara 42 eller 52, skitsamma. Finns fan inget värre än för små storlekar på kläder. DET är fult. Som gammal chefredaktör för modemagasin kan jag avslöja att för stora plagg går det ändå att göra något åt – senare. Men inte tvärtom. När du slappnar av blir du inte lika stressad = kroppen producerar inte lika mycket kortisol. Du kan fokusera mer, du kan sluta jaga iväg till gymmet de dagar det kanske är bättre att du faktiskt går och lägger dig och sover istället. Vem vet – du kanske går ner ändå, bara genom att sänka axlarna? För stora plagg faller snyggt på kroppen om det är en sådan modell. Annars kan du skicka in plagget till skräddaren och ta in det. Ingen big deal.

Tänk ”Mätt – och lugn”. Sen träning, eventuellt. Är du – som jag – över 40, alltså forget it – det GÅR inte att stressa/banta sig i form längre. Det gick när vi var 20, kanske även 30. Men nu funkar det inte av hormonella skäl. Coola ner dig, kvinna. Vad har du så bråttom till? Beach 2017? Vad hände förra året? Var du inte i form då? Kom någon och schasade bort dig från stranden då, eller? Välte du internet? Nä, eller hur. Du klarar dig säkert. Ingen jävel bryr sig ändå om hur du ser ut, så hårt är det. Folk är så förbannat självupptagna. Så att pleasa andra är helt onödigt. Du kommer att få deras uppskattning och imponerande blickar när du SJÄLV känner att du är lugn och har saker och ting under kontroll. Det låter pretto-Dalai-Lama-iskt, men så är det. Prioritera att vara mätt. Det blir du genom att äta regelbundet och inte utesluta livsmedelsgrupper. Sedan måste du varva ner. Det gör du genom att säga nej till all skit som äter upp dig emotionellt och tidsmässigt. Det kan innebära att du gör en del besvikna, men jag kan lova dig att de hade blivit besvikna ÄNDÅ förr eller senare, så du kan lika gärna göra plågan kort genom att rycka bort plåstret redan nu. Nu är du mätt och lugn. Först då kan du överväga träning. Överskatta inte alla fördelar som träning ger. Jag gick ner en jävla massa kilon (25) genom att inte träna överhuvudtaget. Jag älskar absolut fördelarna som träning ger mig nu, men det jag säger är att träning kan generera press och stress och innan du har koll på övriga bitar i livet – vilket bara är 2 st – alltså att sluta vara hungrig och sluta vara så förbannat uppjagad och stressad – så är träning helt meningslöst och kommer bara att stjäla energi från dig snarare än tvärtom.

Träna upp din njutningsförmåga. Stressade, jäktade kvinnor har ofta något otillfredsställt över sig. Håller du med? Flackande blick, torr hy, spruckna läppar, torrt hår, konstant fokus i mobilen och ingen ögonkontakt. Hastiga kramar, inga följdfrågor när man pratar, en ständig frustration över att alla andra är så långsamma eller inte talar till punkt, en längtan efter att äntligen få sova, men en ångest över att man kommer vara utmattad även då man vaknar. Noll sexlust eller försvagat engagemang under sexakten, hicka, eller rapningar eller gaser i magen för att man äter för fort och sväljer luft. Obefintlig koll på kaloriintag eftersom detta ofta sker i smyg och under okontrollerade former då man kastar i sig maten på stående fot. Känner du igen dig själv? Då behöver du träna på att njuta, min vän. Några tips: detoxa dina mobila vanor (här spökar många tidstjuvar), se dem du älskar i ögonen lite längre än vanligt, visa intresse och engagemang. Ge maten du äter samma engagemang och intresse – laborera med tillagning och råvaror, lägg lite extra tid på recepten, tänd ljus, avsätt tid. Ät inte stående. Ta in dofterna och stämningen. Gör inget annat parallellt med att äta (som att kolla på TV eller bläddra i tidning). Ät inte i smyg, utan stoltsera med det du äter och gör en grej av det istället för att dölja det.

Några frågor/funderingar kring detta?

Continue Reading...
Skrivet Mar, 03, 2017 av i , | 6 Comments.

C8 3 mars

Varannan fredag har jag lovat er uppdateringar om mina mått och vikt, hur utvecklingen går. Samt helfigursbilder. Det är väl dags igen, eller hur? Sedan sist så hade jag en raketvecka med massor av god och nyttig mat och regelbunden träning, lagom med sömn.

Sedan kom sportlovet och då blir det ju alltid lite justeringar i protokollet. Jag har varken tränat eller ätit som jag brukar, och dessutom fått mens och då blir min kropp svullen och helt paj i någon dag, men sedan stabiliserar det sig.

Trots ovanstående har jag ändå gått ner sedan förra mätningen, både i mått och vikt. Men kroppen känns ändå exakt likadan som tidigare. Men skönt ändå att konstatera att utvecklingen går åt rätt håll. Jag hakar dock inte upp mig så mycket på tillfälliga mått, utan det är mer känslan i kroppen som räknas. Och jag känner mig inte direkt stark eller fast i kroppen än, vilket har att göra med att jag inte fått upp kontinuitet i träningen än.

Så här såg kroppen ut för två veckor sedan.

Mina mått just nu:
Vikt: 72,2 kg (-2,2 kg)
Midja: 73 cm (-1 cm)
Stuss/rumpa: 105 cm (-2 cm)
Lår: 56 cm (-1 cm)
Överarm: 30 cm (-1 cm)

Continue Reading...
Skrivet Mar, 02, 2017 av i | 1 Comment.

Skate 1

Jag vet inte hur jag tänkte rent praktiskt gällande veckans utmaning, eftersom barnen har sportlov och varken går på skola eller fritids – och alltså behöver aktiveras typ varje dag. Och de tyckte att det var en skitdålig idé att jag skulle sticka iväg till gymmet flera timmar massa dagar per vecka då de äntligen är hemma och ska umgås. Så jag har fått hitta på andra sätt att ”motionera” som inte inkluderar gym eller asociala löpbandsrundor i källaren. Bland annat åkte jag skridskor i en timme och hade så ont överallt efteråt att det inte var sant. Jag har inte åkt på 25 år ska tilläggas. Och jag hade inga egna skridskor utan fick låna svägerskans mans hockeyrör i stl 43… De satt inte som gjutet direkt.

Skate 2

Idag blir det styrketräning utomhus i lekparken med tvillingarna! Några gamla takter från Xtremefit-träningen utomhus sitter faktiskt i.

Continue Reading...