Att följa tajta, australiensiska fitnessmodeller på instagram ger mig längre inte särskilt mycket inspiration eller pepp. De har HELT andra förutsättningar än jag. Jag kommer alltid att känna mig efter och mina mål blir alltid underlägsna deras resultat.

Då är det bättre att jämföra med sig själv!

Just nu har jag slappat till mig och ätit mycket socker och onödig skräpmat i större mängd än jag brukar pga olika saker. Ja, jag vet, jag har inte alltid visat upp detta här. Men ni efterfrågar ärlighet så då kan jag inte smyga undan ursäkter längre. Spegelbilden avslöjar om inte annat hur jag EGENTLIGEN mår. Innerst inne.

Länge intalade jag mig själv att det inte är för utseendets skull som jag vill hålla mig i form, utan för att jag vill bli starkare och må bättre. Jag tycker att dessa drivkrafter är fantastiska fortfarande – och för att orka med att leva mitt liv i det tempo det kräver, så MÅSTE min fysik vara god, min återhämtning stabil och det jag äter vara fullt av energi och näring.

Jag har nyss fyllt 46 år. Jag orkar inte vara uppe sent längre, jag studsar inte ur sängen dagen efter en gala med för många glas vin (som igår, då jag var på fin fest). Jag har fått klåda på kroppen (det har jag haft i ett år, snart), främst på högra vaden/smalbenet. Jag har glanslöst hår och torr hy och fryser konstant. Och är inte särskilt social faktiskt utan vill helst bara vara hemma, osminkad, med mjukiskläder, sitta och glo framför datorn och sedan se fram emot pauser då jag får äta något gott.

Är det den personen jag vill vara? Är det så jag vill leva mitt liv, nu?

Nej, det är det inte. Jag behöver bli en bättre version av mig själv (som Olga så klokt uttrycker det!). En 2.0-version av Charlotta.

Och när jag stod igår i en vit kostym som stramade liiiite för mkt över överarmarna och runt låren samt magen, så kände jag mig fortfarande snygg – absolut. Jag hade en fin makeup, snygg frisyr och roligt sällskap. Men inte som mitt BÄSTA jag. Jag hade GÄRNA känt mig lättare i kroppen, smidigare, i klänning med bara ben och insmorda axlar, istället för att försöka dölja så mkt av kroppen som det bara gick.

IMG_2062
Den här bilden är två år gammal men ungefär så här känner jag mig nu. Imorgon ska jag ta bilder i helfigur för att konstatera hur läget är, men just nu KÄNNS kroppen så här degig och trött.

Uthålligheten och den bestående formen är ju mitt problem. Inte att KOMMA i form. Det gör jag jävligt fort. Om jag vill. Och med rätt så extrema metoder (lågkalorikost och hård träning i kombination). Men det orkar man ju inte hålla på med forever. Det går ju däremot för mig att se ut (helt uppenbart) som jag gör på bilden här nedanför.

IMG_2061
Den här bilden är tagen två veckor (!) senare efter bilden ni nyss såg längre upp. Låter kanske helt sjukt men är helt sant. Det skiljer kanske 5-7 kilo mellan bilderna, inte mer, men jag tränade mycket under denna period så fastheten och muskelstyrkan är det som påverkar silhuett, hållning mm.

Jag sluta förneka att den fåfänga aspekten är viktig för mig i min strävan efter hälsosam balans. Man blir ju ”snygg på köpet” då man tränar regelbundet, vilar optimalt och äter bra. Jag vet allt detta. Jag är ett riktigt proffs i teorin. Kunskapen finns där. Det är det praktiska jag behöver sätta i verket. Och jag börjar redan idag. Inga mer tajta kostymer för mig. Det är inte 2.0-versionen av mig.