Kategori: VIKTIGA BOKEN

  
Det finns lika många myter om vikt, bantning och fetma som det finns kalorier i en semla. Jag är inte ute efter att bringa ordning i samtliga dessa myter, men vill gärna skapa klarhet kring de vanligaste förutfattade meningarna vi har om vikt i allmänhet.

Till att börja med vill jag be om ursäkt. Det kommer nämligen att finnas flera uppretade överviktiga som känner sig påhoppade efter att ha läst denna blogg. Jag generaliserar och drar en del slutsatser enbart grundade på egna erfarenheter. Jag raljerar, är spydig och kan verka hård och skoningslös. Saknar man karaktär (som jag misstänker att många som läser denna blogg gör, för varför har ni annars börjat läsa den?) vill man inte alltid bli påmind om detta.

Det är inte min mening att såra dig som läsare. Jag har bara ett enda mål med den här bloggen – att dela med mig av mina erfarenheter kring vikt. Mina känslor kring vikt, både övervikt och normalvikt, är passionerade, ångestladdade och blottande. Du kan själv välja vad du vill ta till dig ur denna blogg. Antingen skrattar du igenkännande åt mina misslyckanden som före detta matmissbrukande tjockis, eller så låter du dig inspireras av min väg mot att dumpa de där 25 överflödskilona jag släpade omkring på alldeles för länge. Att göra både och går givetvis lika bra! Min råa ton är ofta riktad mot mitt eget beteende. Om du känner igen dig är det upp till dig om du vill ta åt dig eller strunta i mina gliringar. 

Jag vill att den här bloggen ska få dig att skämmas. Det är helt okej. Skäms för att du hellre tar hissen än går en trappa. Skäms för att du äter godis i smyg och gömmer papprena i örngottet. Skäms för att du trycker i dig en kanelbulle på toaletten på jobbet innan ni ska fika (så att du inte frestas att ta för mycket när de andra ser på) och borstar bort smulorna från tröjan. Skäms för att du efter en blöt krogrunda beställer så mycket mat från den lokala korvmojens meny att de andra gästerna bakom dig suckar och tror att du köper med dig mat till ett helt handbollslag.

Allt ovanstående har nämligen jag gjort. Och dessutom levt i förnekelse. Jag kunde inte förlika mig med epitetet ”tjock”, eller ens ”överviktig”. Nog för att jag visste att jag var lite småmullig, men jag kunde under inga omständigheter inse det faktum att jag var en 86 kilo tung matmissbrukare.

Tyvärr ljuger varken spegeln eller vågen, även om jag hade kunnat ta gift på att det faktiskt låg till så år 2004. Spegelbilden i provhytten var liksom inte jag. Så där kunde jag ju bara inte se ut bakifrån. Det måste vara belysningen. Och vågen? Nänä. Inte en chans. Det måste vara kvicksilvret som fått fnatt. Digitala maskiner kan man inte lita på.

Men vem kan man lita på då? Hur står det till med din självinsikt? Omgivningen är knappast till hjälp. Det är okej att säga åt någon som är för smal att den personen har problem. Men att rakt ut – i all välmening – säga åt någon att den är för tjock kan sluta med att man får på moppo. Få saker är så tabu som att prata i klartext om övervikt, vilket krånglar till det eftersom det är så pass stort samhällsproblem idag.

Jag vet att alla vet hur man går ner i vikt. Men alla struntar ju i det, lik förbannat. Det är min förhoppning, att denna blogg ska få dig att ge övervikten en match, en gång för alla. Eller motivationen att behålla din nya vikt, om du kämpat för att bli av med överflödiga kilon. För jag VET vad du går igenom. Jag VET hur jobbigt det är att vända dåliga vanor till nyttiga. Men jag VET också att det inte är omöjligt.

Den här bloggen handlar inte om snabb viktminskning. Det vet du säkert redan allt om. Alla tjockisar har minskat i snabbt i vikt, både en och femtiofem gånger. Bara för att sedan gå upp allt igen med några bonuskilon som otrevligt sällskap. Det tog mig 1,5 år att gå ner 25 kilo. Visst hade det kunnat gå snabbare om jag haft bättre karaktär. Men det tog tid att ändra mina vanor och kravla upp från alla dikeskörningar på vägen. Detta är en blogg som handlar om hur du på egen hand förvandlar din viktidentitet från tjockis till normalviktig, eller kanske rentav smal. Och förblir sådan.

Att lära sig hantera sin nya vikt är inte alltid så lätt. En del överviktiga tror att man per automatik blir världens lyckligaste människa och att alla andra problem försvinner då man når sin drömvikt. Riktigt så är det inte. Jag var emellanåt jäkligt lycklig som tjock! Och kände mig attraktiv. Däremot fick jag en sak mindre att oroa mig över då jag blev av med min övervikt och kunde däremot koncentrera mig på viktigare saker. Innan du har nått målet så ÄR dock din vikt enormt viktig. Just för att du än så länge inte har kontroll över den. Men det kommer du att få, det lovar jag. Om jag kunde fixa det här, så har du de bästa förutsättningarna i världen att lyckas. Titta bara på bilderna hur jag såg ut, med 25 kilos övervikt.

Jag önskar dig ett varmt lycka till med ditt viktiga uppdrag!

 Fotnot: Texten ovan är ett omskrivet utdrag ur förordet till ”Viktiga Boken”, utgiven av Bonnier Fakta 2006, skriven av mig. Jag har bytt ut orden ”boken” mot ”bloggen”, om några undrar. 

Continue Reading...

Viktiga Boken

Jag hittade boken om min viktminskning då jag städade idag. Denna härliga, men samtidigt förfärliga bok, så självutlämnande att jag fortfarande rodnar när jag tittar i den. ”Viktiga Boken – från godisråtta till storlek 38” sålde slut ganska omgående när den kom ut 2006. Sedan kom jag inte överens om detaljerna kring pocketutgivning med förlaget så det blev liksom inget mer. Boken dog, gick inte att få tag på. Slutsåld överallt. Finns kanske att få tag på via någon boksajt här och där, annars har jag hört att den går att låna på biblioteket.

Jag får – utan att överdriva – minst ett mail i veckan, fortfarande, om denna bok från läsare. Dels vill folk kunna få tag i den då de hört talas om den, eller så vill folk tacka för insikterna den har givit dem. Fantastiskt med sådan respons! TACK alla ni som bloggat om boken, talat varmt om den och mailat mig beröm. Jag blir genuint jätteglad över detta.

Det är i år tio år sedan boken gavs ut. Jag har fått två olika erbjudanden från olika förlag att återutgiva den i pocket, men att skriva om början eller slutet och göra en 2.0-version. Jag har ännu inte tagit ställning till det. Viktiga boken är en känslomässig vattendelare för mig. Jag blottar mig mycket i den, tar upp skam och tabun kring matmissbruk, äta i smyg, klippa bort storlekslappar och gömma godispapper i örngott. Jag hade en startvikt på 86 kilo (förmodligen mer, men jag slutade att väga mig då jag vägde 86) och slutade på 61 kilo. Det var då jag började skriva om hela viktresan. Det tog mig 1,5 år att gå ner dessa 25 kilon. Jag väger inte 61 idag (I wish!), utan pendlar mellan 63 och 68 kilo, beroende på träningsform, säsong, humör, PMS, om det är någon gala i kalendern snart som jag vill bli panikslank inför eller annat.

Men jag läser boken idag och får flashbacks och känner att det här måste jag ju ändå dela med mig av. Både det jag är stolt över och det jag är mindre stolt över. Alla bitar är ju jag. Och den här bloggen heter ju till och med Viktiga Bloggen.

Så från och med idag ska jag hylla det här verket genom att ta upp de bästa bitarna ur den och recitera den, ett par gånger i veckan i Viktiga Bloggen. Jag ska fortsätta uppdatera er om min träning, kost och annat. Men sådant kan ni i ärlighetens namn läsa på ett hundratal andra ställen – och säkert få bättre behållning av de bloggarnas tips, bilder, mm. Men kroppsnojor, viktångest, knäppa dieter, sockermissbruk, matmissbruk och funderingar kring det här med viktidentitet – DET kan jag.

Jag känner rätt så instinktivt att det här blir bra för denna blogg. Inte bara trafikmässigt, utan rent själsligt. Så varmt välkomna – ‘Viktiga bloggen 2.0’ startar nu. Med att fira 10-årsjubiléet av ”Viktiga Boken”. En bok som inte går att få tag på längre, men som lever vidare här, online. Hoppas ni följer med och läser! Det kommer att bli skakigt, men roligt. Ni kommer att bli förbannade och provocerade, men förmodligen även peppade och underhållna. Och jag kan på förhand avslöja att slutet blir lyckligt.

Continue Reading...