Kategori: PEPP

Skrivet Mar, 21, 2017 av i , | 25 Comments.

c8 gym tisd

Något är på gång i kroppen och knoppen, jag känner det. Just nu finns liksom inget som stoppar mig och de mål jag har satt upp. Och när jag får denna känsla så har det inte bara med träning och kost att göra, även om det är en vettig bas för välbefinnande förstås.

Jag känner även att jag börjar få fokus på andra områden också. Jag rensar i garderoben, sorterar bort gamla papper, städar innehållet i mina handväskor, tar bort energitjuvar till ”vänner” på Facebook (som jag har retat mig på en längre tid) och väljer att vara närvarande när jag är med barnen (och kopplar då bort ALLT, som exempelvis bloggen, sorry – men ni får vänta tills de gått och lagt sig!).

Det är krävande och uttömmande men på ett positivt sätt. Jag bygger upp en styrka successivt nu. Centimeter för centimeter, hekto för hekto.

Kostmässigt: har inte avvikit ett dugg från planen! Ingen guldstjärna förstås, det är ju bara tisdag, haha…
Träning: körde ett pass idag – har inte kunnat träna förrän nu pga förfärlig träningsvärk sedan i fredags, men nu är musklerna i fas igen.
Sömn: inte helt optimal pga helvetesdeadline jag behövde lösa igår. Ska lägga mig strax dock.

En effekt rent fysiskt jag märkt de senaste dagarna är att jag är väldigt törstig och kissar mycket, springer på toa stup i kvarten. Kan det vara för att kroppen rensar ut en massa skit tro?

Berätta om era planer denna vecka! Hur känns träningen och kosten? Motivationen? Det är så kul att ta del av era historier!

Topp från Puma, tajts från Cubus och sneakers + handskar från Nike.

Continue Reading...
Skrivet Mar, 20, 2017 av i , | 3 Comments.

Förra veckans utmaning klarade jag faktiskt, tro’t eller ej! Mitt mål var alltså att utföra någon sorts träning eller vardagsmotion varje dag. Så här blev utfallet:

Måndag: Styrketräning på gym.
Tisdag: Intervallpass på löpbandet i källaren.
Onsdag: Styrketräning på gym.
Torsdag: Ingen direkt träning men jag promenerade ihop 11000 steg så det räknar jag in som vardagsmotion.
Fredag: Mördarhelvetesjävlaskitpass med min gamla PT Romeo, tung bootcamp + kondition och explosivitet
Lördag: En svag och ynklig långpromenad. Väldigt långsamt tempo, men jag gick rätt långt.
Söndag: Räfsa i trädgården, yoga hemma + foamrollerövningar.

Jag är nöjd med min insats, men känner ändå inget direkt flow, eftersom jag fortfarande har träningsvärk sedan i fredags och går som en gammal tant i trapporna (sant).

Denna veckas utmaning blir att inte äta något av följande saker: socker, godis, smör.

Varför just dessa livsmedel? För att de är mina värsta triggers all time! Jag hittar tillfällen att peta i mig något av dessa tre skitingredienser varsomhelst och närsomhelst. Därför behöver jag exkludera dem ur min kost åtminstone sju dagar i rad. Jag är inte toknitisk och tänker inte ta bort mjölksocker (även om jag inte dricker särskilt mycket laktos, men den lilla skvätt jag får i mig per vecka känns helt försumbar). Jag tänker även tillåta mig själv Pepsi Max (en av mina guilty pleasures, men en njutning jag unnar mig då den är rätt harmlös i sammanhanget – förutsatt att man inte drar i sig 2 liter per dag). Med smör syftar jag på Bregott eller vanligt smör som i stekning eller matlagning, jag ska enbart välja andra fettkällor som olivolja och lax/makrill mm, samt vissa ostar. Inget fikabröd med andra ord, som innehåller både smör och socker!

Vin då? Här tänker jag tillåta mig själv att dricka en modest mängd till helgen. Vaffan liksom. Man måste ju leva! Men man kan välja mindre sockerrikt vin. Vi har hittat ett rosévin med mindre än 3% socker i och det är faktiskt godtagbart.

Mat monday

Det här ska bli intressant! Min första dag utan dessa saker har gått helt strålande. Till lunch åt jag detta: varmrökt lax (bra fetter), omelett med lite riven parmesan (bra fetter), grönkål rostad i ugn med liiite sprayolja och kryddor och den nya mini-Keson med extra tillsatt protein.

Eftersom jag känner mig själv vet jag att jag måste se upp med följande fällor:
• Jag MÅSTE få till sömnen denna vecka, trots jättetuffa deadlines och mycket jobb på G. Med sömnbrist är det SJUKT lätt för mig att bli helt GALET sugen på mackor med jordnötssmör, godis, hemgjorda smörblandningar med havregryn, kanel, socker… eller att tjuväta av vad som helst i skafferiet som innehåller något sött (sirap, chokladsås på tub, honung, strössel). Nu vet jag att många kanske tänker: ”Men ha inte sånt hemma då!”. Sant. Men herregud, jag är ju inte en heroinist! Måste ju kunna lära mig att motstå sånt ändå, även fast det finns framför mig?

• Efter träningspass blir jag väldigt sugen på något gott och här gäller det att inte falla för frestelsen att köpa en smaskig proteinbar med choklad (som inte är särskilt nyttig alls utan innehåller en massa tillsatt socker). Jag måste ha ett alternativ färdigt, typ proteinshake eller kvarg eller whatever att stoppa i mig.

• På torsdag ska jag äta lunch ute = alltid en stor karaktärsprövning för mig! Dels för att jag måste hålla tassarna borta från det vita brödet, undvika för feta men frestande rätter, för stora portioner samt Pressbyrån med sitt godisutbud på vägen hem…

• Helgen är en annan tuff nöt för min del, men så länge jag är på hemmaplan brukar jag ha kontroll. Viktigt att jag får till rätt mängd protein så att jag håller mig mätt.

Continue Reading...
Skrivet Mar, 19, 2017 av i | 13 Comments.

Det har varit så mycket depp och fokus på mina dikeskörningar här i bloggen den senaste tiden så jag känner att jag behöver uppmuntra mig själv och er läsare med en POSITIV rapport också.

Det må låta fjuttigt i sammanhanget men idag har varit en riktigt bra dag. Som började rätt dåligt. Jag vaknade halv sex med sådan träningsvärk i kroppen att jag inte kunde ligga still i sängen, utan vred och vände och suckade och stönade så att maken till slut fräste att jag fick ”sluta hålla på” eller gå ner och lägga mig på soffan. Det gjorde helt enkelt för ont i kroppen att ligga ner, så jag rullade (bokstavligt talat) ur sängen och klev upp kl 06.00. Solen sken och det var alldeles tyst i huset.

Jag höjde skrivbordet till ståläge (eftersom jag får ont i ryggen av att sitta också) och gjorde några enkla stretchövningar. Och så hade jag ett mentalt snack med mig själv. Jag bestämde mig helt enkelt för att ta kommando över den här dagen. Märk väl: inte för resten av månaden, året ut, fram till sommaren osv – utan denna DAG. Kortsiktiga mål. En dag i taget. En timma i taget osv. Mitt eget tips sedan tidigare då jag kört fast. Mitt mål för denna dag var: ät balanserat, få i dig mycket grönsaker, drick mycket vatten, vistas utomhus och få frisk luft och kör någon form av yoga/stretchövningar (eftersom musklerna och kroppen fortfarande är helt paj efter mördarpasset i fredags). Och det har jag lyckats med!

Jag har ätit otroligt bra och välbalanserat idag med mycket grönsaker. Men viktigast av allt – jag har inte stoppat EN enda skitsak i munnen. Inga nallanden av sonens Dumle-kolor i godislådan (vi har en sådan i ett skåp…), inte provsmakat av barnens pannkakor med sylt (stor prövning!), inga skamfyllda matskedar med O’boy-pulver i skafferiet (då jag tror att ingen ser), inga pekfingrar som dykt ner i jordnötssmörsburken – ingenting. Inget smör heller, bara vettiga fetter från olivolja och lax/ägg. Lite hungrig har jag varit emellanåt och jag har även känt igen den där karaktäristiska tristess-känslan som uppstår de gånger jag bestämt mig för att sluta småsnaska mellan målen. Den är nästan värre än hungern, men samtidigt så trivs jag med att känna så eftersom jag vet att det är det mentala förspelet inför viktnedgång. Hungern går till slut över/minskar. Och tristessen ersätts av att jag får vettiga saker gjorda (helt vanliga saker, men ändå – det blir mer effektivt, typ att vika tvätt, småplocka efter barnen så det blir fint hemma, förbereda inför nästa vecka, svara på surdegar i mail-högen, hinna ta en dusch och smörja in sig med väldoftande olja osv).

Jag har krattat löv i trädgården och lapat lite sol, jag har kört lite yogaövningar hemma och jag har invigt min foamroller av grövre modell för att idka självmassage. Gjorde ont som satan på vissa triggerpunkter men misstänker att det är välgörande. Kroppen är spänd, svullen och vätskefylld och känns som ett enda stelt och osmidigt blåmärke.

Den här söndagen tog jag tillbaka kontrollen. Vilken härlig känsla! Imorgon ska jag upprepa detta, så att det blir som i filmen ”Måndag hela veckan”. Man återgår till samma dag om och om igen. På repeat. En dag i taget. Och när även det känns för jobbigt – tänk en timme i taget. När den timmen är fixad så flyttar du fram ditt mål en timma till. Vi får inte missa att uppmärksamma framstegen vi gör, även om det är små framgångar. Även små framgångar är bra. Ofta är det de små stegen som tar oss stadigt framåt, istället för de ivriga hoppsa-stegen som inte sällan leder till att vi snubblar när vi landar, eller går vilse och får börja om från början.

Continue Reading...

En av er läsare (Filippa) ställde följande utmärkta fråga bland kommentarerna häromdagen:

”När har du varit som mest nöjd med din kropp och rutiner? Och har du då varit nöjd eller velat bli ännu bättre eller varit ”rädd” för att tappa det och inte njutit av det?”

Otroligt tänkvärt! Jag var tvungen att gräva en del bakåt i tiden för att komma på svaret. Skulle nog säga att jag kände mig i harmonisk och finfin form sommaren 2015. Då hade jag kört en ganska tuff bootcamp hela våren, minst 2 pass per vecka (ofta 3) kombinerat med lite löpning på egen hand. Maten var det väl så där med på våren, då åt jag inte lika balanserat som idag utan uteslöt rätt mkt kolhydrater. Men under sommaren åkte vi till Frankrike och Italien och min ambition var att träna flera gånger per vecka för att bibehålla formen jag fått. Det gjorde jag inte alls, tvärtom. Jag käkade pasta och vitt bröd, drack vin, gick promenader i stranden med familjen, stojade i poolen och tog någon godtycklig joggingtur då och då. Och trots (eller tack vare?) denna rätt långa viloperiod då jag verkligen bara njöt av tillvaron så gick jag faktiskt inte upp i vikt utan såg ut som på bilden då jag kom hem. Rätt bra form om jag får säga det själv, men så var jag ju rätt brun här också. Min egen teori är att stressen avtog under dessa veckor och jag hetsåt inte för att jag var uppe i varv, utan jag unnade mig goda saker men inte exakt hela tiden – utan i modesta mängder. Jag nådde någon sorts balans. Det var även under denna resa jag insåg att jag inte ville fortsätta leva så stressigt som jag gjorde och tog beslutet att säga upp mig från CHIC för att starta eget. När jag började jobba igen så sade jag upp mig samma dag.

C8 yogapose

På de här bilderna väger jag typ 66 kilo, alltså 6-7 kilo mindre än idag. Jag har varit i ännu bättre form än så här och mer muskulös, men den typen av kropp kräver för jäkla mycket av mig och det pallar jag helt enkelt inte längre. Känner mig för gammal och orkeslös för att kunna träna så hårt och så ofta – och äta så lite som det innebar.

De här bilderna ska jag ha som målbild för denna sommar. Om jag ser ut så här i kroppen i juli är jag nöjd. Känns mycket mer uppnåeligt än att glo på någon 20-årig bikinifitnessbrud på instagram som inte gör annat än att käka chiapudding och göra squats hela dagarna. Jag har ju annat att göra – också.

Continue Reading...
Skrivet Mar, 13, 2017 av i , | 6 Comments.

Tack för fin input på lördagens analysinlägg! Jag ska strax svara på allas kommentarer. Det känns lite otäckt emellanåt att blotta sina brister så här i bloggen. Ni är faktiskt fler och fler som läser och det som från början kändes som en intern grupp om 50 personer har idag vuxit till tusentals personer varje vecka som läser. Samtidigt känner jag mig trygg med att berätta om mina svackor här, det känns på något vis som ett slutet sällskap ändå, eftersom vi är många som har snarlika typer av problem att hantera kring mat, motivation och träning.

Nu har jag funderat klart över föregående veckas utmaning och utfall. Mitt mål var att motionera eller träna varenda dag. Inte bara hård fysisk träning utan någon form av aktivitet. Jag nådde faktiskt NÄSTAN det målet, med undantag för två dagar… Med andra ord nådde jag inte målet. Och de gånger jag inte nått målet – ja, då får jag helt enkelt bakläxa och testa veckan efter IGEN. Jag behöver ju helt enkelt bli bättre på att fokusera och kolla vad det är som inte funkar när jag sätter upp vissa delmål.

En del tycker kanske att det är dumt med såna här kravfyllda mål som att träna varje dag, men det handlar i mitt fall alltså inte om timslånga pass på gymmet eller HIIT-sessioner varje dag utan vissa dagar kan det räcka med promenader. Men röra på mig dagligen är något jag MÅSTE få in i mitt system med tanke på mitt stillasittande jobb. Det kanske inte är något ni som läser behöver göra om ni exempelvis cyklar till era jobb 5 dagar i veckan eller liknande – men JAG behöver detta.

Så – veckans utmaning blir helt enkelt att få till motion varje dag.

Eftersom jag känner mig själv och vet vilka hinder som kan uppstå för att lyckas med detta är detta mina hjälpmedel för att klara utmaningen denna gång:

Ställa klockan en timme tidigare två dagar denna vecka för att riva av en promenad eller löprunda på bandet i källaren INNAN jag börjar med resten av dagen. Och planera detta kvällen innan (givetvis).

Inte förlägga gympassen till helgerna för då är det som stressigast för mig med barn, familj, fotbollsträningar för äldsta killen, sociala aktiviteter mm. Helgerna är då det får bli minst krävande eller tidskrävande aktiviteter, typ HIIT-pass på löpbandet eller söndagspromenad.

Hålla koll på min sömn. Utan tillräckligt med sömn blir det fan omöjligt att palla motion dagligen. Minst 7 timmars sömn per natt. MINST! Varje dag. Vet att det optimala är 8 timmar, men jag är samtidigt realist. En sak i taget. Jag ska styra upp sömnen bättre en annan veckoutmaning.

Continue Reading...
Skrivet Mar, 07, 2017 av i , | 8 Comments.

Fick en jättebra fråga av Johanna här i kommentarerna som jag tänkte besvara i detta inlägg, då frågorna är så pass relevanta och bör intressera många:

”Vad skulle du säga är dina triggers? Situation? Någon särskilt mat/dryck/dessert/snacks? Och omvänt – vad skulle du säga är dina motivationstriggers? Vad får dig att sköta dig och hålla dig till plan?”

Mina triggers är utan omsvep då jag är utarbetad eller uttråkad. När jag är trött eller har tråkigt har jag svårt att hantera dessa situationer utan att trösta mig med mat. Gärna söt mat eller fet mat. Eller helst både fet och söt mat. Detta blir ju tyvärr ohållbart eftersom det händer rätt ofta att livet är stressigt eller boring och det kan ju inte få tjänstgöra som alibi för att få käka crap, eller hur?

Om jag exempelvis är trött och sitter på restaurang och måste vänta på någon (händer inte så ofta tack och lov eftersom jag oftast är den som är sen) så okynnesäter jag ofta vitt bröd som jag doppar i olja med flingsalt. Bara så där. Sådant äter jag liksom ALDRIG annars. Lunchrestauranger skapar någon form av ”passa på”-craving för mig, så dessa undviker jag så gott jag kan. Lite som att ”nu ska jag minsann äta något riktigt jävla gott eftersom jag så sällan äter ute!”. Jag har inte samma motstånd till äta nyttigt på hemmaplan, inte alls, där går det mer på rutin. Men när jag flyttar utanför hemmets zon så kraschar ofta mina matplaner.

Men även hemma kan det gå åt pipan. Och värst är det då jag har PMS eller har sovit dåligt. Då blir jag liksom rastlös och vankar av och an till köket och SLUTAR inte småsnaska utan äter konstant på något. Det tar kanske 5 min, sen tassar jag in till skafferiet igen och äter någon skit. Då är det ingen konsekvens med vad jag äter, jag tar det som finns. Det kan vara alltifrån en klick jordnötssmör, till knäckemacka med mycket smör och ost (som jag sällan äter annars), till en tesked O’boypulver… You name it. Mitt dilemma (om man kan kalla det för det) är att jag aldrig/sällan köper hem godis eller choklad eller ”finsnask” för såna här dippar. Så de här råden med att ”ät lite mörk choklad så går det över!” funkar liksom inte på mig. För jag skulle aldrig någonsin klara av att ha det hemma. Därför äter jag ”fulsnask” istället. Så jag kanske borde överväga att ha bättre alternativ i skafferiet…?

Jag är extra, extra, extra svag för kanelbullar och alla sorters degar/smetar. Tycker ofta att kaksmet är godare än själva färdiga bakverket ifråga. Skulle kunna leva på pepparkaksdeg eller kladdkakssmet. För mig finns inget godare, så osofistikerade är mina smaklökar. Har inte alls samma sug för chips eller jordnötsringar och sånt. Det kan vi ha hemma utan risk för att jag äter det. Jag är ganska förtjust i nyttig mat överlag och gillar grönsaker och sånt och suktar inte ihjäl mig efter potatisgratäng eller gräddsåser, så det är ingen craving eller trigger för min del. Och Prosecco – herregud, ingen helg utan Prosecco! Men vanligt vin gillar jag inte.

Omvänt: mina motivationstriggers är kläder. Och spegeln. Jag är ett fåfängt kattdjur. Jag spinner och kråmar mig framför spegeln när jag känner att silhuetten börjar bli alltmer strömlinjeformad och de figurnära fodralen faktiskt sitter som de SKA på min kvinnligt formade figur. Jag vet att man inte ska hetsa och hålla med deadlines och stressa fram målvikt och träningsresultat, men tyvärr har jag en inneboende tävlingsdjävul och njuter lite i smyg av att känna tidspress inför galor eller fotograferingar eller semestrar då jag vet att jag behöver skärpa till mig mer än tidigare i några veckor.

Och nu över till er – jag ställer samma frågor till er läsare! Vilka är era triggers/cravings? Och vad motiverar er att skärpa er?

ata i smyg

Bilden är från artikel till ToppHälsa jag skrev förra året om att äta i smyg…

Continue Reading...
Skrivet Mar, 06, 2017 av i , | 4 Comments.

Summering av förra veckans utmaning: katastrof! Förstår inte hur jag tänkte med planeringen sportlov och ambition att träna varje dag. Helt hål i huvudet. Har varit med barnen dygnet runt och även om jag har tränat sporadiskt så har jag inte ALLS hunnit med de gympassen jag planerat. Jag gör helt enkelt som så att jag flyttar förra veckans utmaning till denna vecka istället, för nu har jag bättre förutsättningar att genomföra det med fokus eftersom barnen är back in school.

Alltså: Någon form av träning/motion varje dag. Utan omsvep denna gång. Måndag till fredag. Idag rivstartar jag med gympass! Har faktiskt SAKNAT gymmet.

Continue Reading...
Skrivet Mar, 04, 2017 av i | 14 Comments.

Idag blir det varken outfitbilder, helfigursrapport, träningspepp eller dagens lunch-tips. Nu är det dags för lite eftertanke och analys, det var länge sen – eller hur? Ni har ju efterlyst mer djup och sådant i bloggen, så nu ska vi gräva i oss själva!

Idag vill jag prata om det här med jakt. Jakt på drömkroppen. Jakt på bekräftelse. Jakt på snabba resultat. Jakt efter viktnedgång. Jakt för att hinna med livet. Jakt efter att bli KLAR någon jävla gång. Jakt efter att äntligen få på sig de där jeansen (som man i ärlighetens namn inte kunnat ha sedan efter tågluffen i gymnasiet då man gick ner sju kilo på en sommar pga lite pengar).

Jag har tidigare pratat om att man ofta är en viktjäktare istället för en viktväktare.

Olga pratar ofta i termer som ”långsammast vinner” och det kan göra mig frustrerad. För jag vill OCKSÅ ha snabba resultat. Men allt eftersom jag blir äldre så blir jag faktiskt både slöare och latare. Min insikt har också sakta men säkert börja tippa över med åt team långsamt än team jakt och hets.

Kanske är det en kombination av uppgivenhet och acceptans, jag vet inte riktigt. Men det behöver inte vara dåligt. Jag ska försöka förklara varför: Tidigare har jagat som en galning, det mesta, hela mitt liv. Det är mitt normaltillstånd. Jag har hetsat upp mig över småsaker. Tävlat. Fått panik så fort utväxten syns i mitt blonderade hår, stressat över det faktum att vågen vissa hormonpeakar i tillvaron tippar över 70 kilos-strecket, haft tighta deadlines både i jobbet men även tränings- och viktmässigt, känt fiaskot flåsa i nacken och konstant haft ”jalla, jalla, jalla!”-mantrat i huvudet. If you snooze you loose och allt det där.

Jag har i perioder gått på lågkolhydrat/lågkalorikost under så pass lång tid att jag haft konstanta cravings. Alltså ätit kanelbullar och godis varje dag, men ändå lyckats hålla mig till en storlek 36 eftersom jag på något sinnessjukt sätt försök hålla mig till ”rätt” antal kalorier ändå per dag. Men vad hände med energin? Humöret? Ja, ni kan ju räkna ut själv. Jag har sprungit 8 km om dagen i långa perioder för att jag fick ångest över bullen som jäste över jeanskanten och det ledde givetvis till att jag en sommar för två år sedan var en väldigt tajt 44-åring med hård och platt rumpa.

Tyvärr har jag alltid varit på väg någon ANNANSTANS så jag har inte hunnit NJUTA av det ”välsignade” tillstånd jag tillfälligt befunnit mig i. Så är det nämligen med jakt, du reflekterar inte, du tar inga pauser, du skjuter bytet – slukar det helt och sen blir du inte glad igen förrän du får köra igång nästa jakt. Ungefär som de där ”jägartyperna” till killar alla kloka kvinnor varnade oss för när vi var yngre, som bara ville få omkull oss, men som aldrig hade några planer att gifta sig med oss, utan de vill bara ha ytterligare en erövring innan det var dags för nästa byte.

Samma sak med mat. Jag har varit en hetsätare och hetsbantare. Felaktigt kallar jag mig emellanåt för livsnjutare, men det är bara i perioder jag verkligen gör mig förtjänt av det epitetet. Att njuta av mat innebär inte att man kastar i sig den för att man varit på svältdiet för länge, eller att man vräker i sig mat i ett snaskande tillstånd för att man förlorat alla begrepp om hunger och mats egentliga värde överhuvudtaget, för att mat är förknippat med skam och man gärna trycker i sig maten i smyg, fort fort fort.

Men lite har jag ändå lärt mig efter alla dikeskörningar och även framgångar kring det här med mat och vikt. Och det är följande tips som jag återigen påminner mig själv om (och för er blir det kanske en ny aha-upplevelse!):

Ta inte bort det du gillar helt och hållet. Men lär dig att äta begränsat. Till en början känns det fjuttigt och värdelöst att inte kunna äta MYCKET av det du älskar så mycket. Men kroppen ställer snabbt in sig på att bli väldigt nöjd av betydligt mindre mängd än det du tidigare hivat i dig. Njutning behöver du. Utan njutning = kortslutning. För mig innebar detta i praktiken: ät inte kanelbullar på vardagar. Punkt slut. Ät inte godis på vardagar heller. Punkt slut. Och när du äter det – ät MODERATA MÄNGDER. Det är en finfin start som många klarar av att efterfölja!

Konkretisera ditt mål – och dubbla tiden för att nå det. Samt halvera förväntningarna. Du vill kanske gå ner tio kilo på lika många veckor. Vad har du fått den siffran och den vikten ifrån? Aftonbladets Viktklubb eller? Känner du NÅGON människa som gått ner tio kilo på tio veckor och sen höll den vikten i längre än tio minuter? Nä. Börja med fem kilo. Och sätt 20 veckor som mål. Då slipper du jäkta. Du kommer rentav att njuta på vägen och känna att det här var ju inte så jävla omöjligt eller vedervärdigt eller ohållbart – det här skulle jag kunna lira med resten av mitt liv! (spoiler alert: japp, för det är tanken också).

Lek med acceptans-alternativet. Kroppen och själen slappnar av när du tar bort press och deadlines och prestationsångest. Kanske ska du släppa ambitionen att köpa drömklänningen till bröllopet i vår i storlek 38? Köp den i rätt storlek istället. Om det nu må vara 42 eller 52, skitsamma. Finns fan inget värre än för små storlekar på kläder. DET är fult. Som gammal chefredaktör för modemagasin kan jag avslöja att för stora plagg går det ändå att göra något åt – senare. Men inte tvärtom. När du slappnar av blir du inte lika stressad = kroppen producerar inte lika mycket kortisol. Du kan fokusera mer, du kan sluta jaga iväg till gymmet de dagar det kanske är bättre att du faktiskt går och lägger dig och sover istället. Vem vet – du kanske går ner ändå, bara genom att sänka axlarna? För stora plagg faller snyggt på kroppen om det är en sådan modell. Annars kan du skicka in plagget till skräddaren och ta in det. Ingen big deal.

Tänk ”Mätt – och lugn”. Sen träning, eventuellt. Är du – som jag – över 40, alltså forget it – det GÅR inte att stressa/banta sig i form längre. Det gick när vi var 20, kanske även 30. Men nu funkar det inte av hormonella skäl. Coola ner dig, kvinna. Vad har du så bråttom till? Beach 2017? Vad hände förra året? Var du inte i form då? Kom någon och schasade bort dig från stranden då, eller? Välte du internet? Nä, eller hur. Du klarar dig säkert. Ingen jävel bryr sig ändå om hur du ser ut, så hårt är det. Folk är så förbannat självupptagna. Så att pleasa andra är helt onödigt. Du kommer att få deras uppskattning och imponerande blickar när du SJÄLV känner att du är lugn och har saker och ting under kontroll. Det låter pretto-Dalai-Lama-iskt, men så är det. Prioritera att vara mätt. Det blir du genom att äta regelbundet och inte utesluta livsmedelsgrupper. Sedan måste du varva ner. Det gör du genom att säga nej till all skit som äter upp dig emotionellt och tidsmässigt. Det kan innebära att du gör en del besvikna, men jag kan lova dig att de hade blivit besvikna ÄNDÅ förr eller senare, så du kan lika gärna göra plågan kort genom att rycka bort plåstret redan nu. Nu är du mätt och lugn. Först då kan du överväga träning. Överskatta inte alla fördelar som träning ger. Jag gick ner en jävla massa kilon (25) genom att inte träna överhuvudtaget. Jag älskar absolut fördelarna som träning ger mig nu, men det jag säger är att träning kan generera press och stress och innan du har koll på övriga bitar i livet – vilket bara är 2 st – alltså att sluta vara hungrig och sluta vara så förbannat uppjagad och stressad – så är träning helt meningslöst och kommer bara att stjäla energi från dig snarare än tvärtom.

Träna upp din njutningsförmåga. Stressade, jäktade kvinnor har ofta något otillfredsställt över sig. Håller du med? Flackande blick, torr hy, spruckna läppar, torrt hår, konstant fokus i mobilen och ingen ögonkontakt. Hastiga kramar, inga följdfrågor när man pratar, en ständig frustration över att alla andra är så långsamma eller inte talar till punkt, en längtan efter att äntligen få sova, men en ångest över att man kommer vara utmattad även då man vaknar. Noll sexlust eller försvagat engagemang under sexakten, hicka, eller rapningar eller gaser i magen för att man äter för fort och sväljer luft. Obefintlig koll på kaloriintag eftersom detta ofta sker i smyg och under okontrollerade former då man kastar i sig maten på stående fot. Känner du igen dig själv? Då behöver du träna på att njuta, min vän. Några tips: detoxa dina mobila vanor (här spökar många tidstjuvar), se dem du älskar i ögonen lite längre än vanligt, visa intresse och engagemang. Ge maten du äter samma engagemang och intresse – laborera med tillagning och råvaror, lägg lite extra tid på recepten, tänd ljus, avsätt tid. Ät inte stående. Ta in dofterna och stämningen. Gör inget annat parallellt med att äta (som att kolla på TV eller bläddra i tidning). Ät inte i smyg, utan stoltsera med det du äter och gör en grej av det istället för att dölja det.

Några frågor/funderingar kring detta?

Continue Reading...
Skrivet Mar, 03, 2017 av i , | 6 Comments.

C8 3 mars

Varannan fredag har jag lovat er uppdateringar om mina mått och vikt, hur utvecklingen går. Samt helfigursbilder. Det är väl dags igen, eller hur? Sedan sist så hade jag en raketvecka med massor av god och nyttig mat och regelbunden träning, lagom med sömn.

Sedan kom sportlovet och då blir det ju alltid lite justeringar i protokollet. Jag har varken tränat eller ätit som jag brukar, och dessutom fått mens och då blir min kropp svullen och helt paj i någon dag, men sedan stabiliserar det sig.

Trots ovanstående har jag ändå gått ner sedan förra mätningen, både i mått och vikt. Men kroppen känns ändå exakt likadan som tidigare. Men skönt ändå att konstatera att utvecklingen går åt rätt håll. Jag hakar dock inte upp mig så mycket på tillfälliga mått, utan det är mer känslan i kroppen som räknas. Och jag känner mig inte direkt stark eller fast i kroppen än, vilket har att göra med att jag inte fått upp kontinuitet i träningen än.

Så här såg kroppen ut för två veckor sedan.

Mina mått just nu:
Vikt: 72,2 kg (-2,2 kg)
Midja: 73 cm (-1 cm)
Stuss/rumpa: 105 cm (-2 cm)
Lår: 56 cm (-1 cm)
Överarm: 30 cm (-1 cm)

Continue Reading...
Skrivet Feb, 27, 2017 av i | 1 Comment.

Måndag och ny vecka! Förra veckans utmaning var att inte äta något godis, eller sötsaker, tillsatt socker under hela veckan. Det gick sådär! Jag klarade godisutmaningen, åt inga bullar eller skräp heller (och då utsattes jag ändå för helvetesprövningar i form av att gå på bio, gå och fika, ha folk hemma där jag bjöd på gottis mm). Det är jag nöjd med. MEN jag drack Prosecco i fredags. Det gjorde jag. För att fira att sportlovet börjat osv. Karaktärslöst möjligtvis men i övrigt så skötte jag mig bra förra veckan med regelbunden träning och bra mat.

Denna veckas mål blir inte av den kravställande typen eftersom vi är lediga och barnen har sportlov och det kommer att bli en del bakande och restaurangbesök med mera. Det jag däremot tänker försöka få till är träning/motion/aktivitet exakt varenda dag. Då känns det inte som hela världen ifall kosten slirar lite.

Idag börjar jag med gympass!

Continue Reading...