Kategori: MATPRAT

Ytterligare en intressant fråga från en av er läsare bland kommentarerna som jag tänkte lyfta här eftersom jag tror att svaret kan intressera flera:

”Tack för en bra blogg och för att du skriver saker kring kost som ofta betraktas som  ”elefanten i rummet”. Du som verkar ha testat det mesta inom kost, diet, träning =) Kan du inte skriva lite om måltidsfrekvens – hur ofta äter du? Frukost, lunch, middag – med eller utan mellanmål? Har förstått att du tidigare inte åt så mycket kolisar. Upplever du någon skillnad med att äta kolhydrater eller att undvika dem?”

Hej Christine (som har skrivit kommentaren)! Vad roligt att du uppskattar bloggen! Det här kommer att bli ett långt svar, sorry…

Först och främst vill jag säga att jag inte alls har testat särskilt mycket inom träning, utan skulle snarare kalla mig som en vanlig motionär som varit lite smånyfiken på olika varianter, men som inte haft uthålligheten att ge alla nya träningsvarianter en ärlig chans.

Dieter däremot – now we’re talking! DÄR har jag testat nästan det mesta! Var ska jag börja? Jag är uppvuxen på en bas av ganska stabbig husmanskost utan särskilt mycket grönsaker. Mycket kött och potatis och pasta, typ. Väldigt mycket fikapauser (min släkt är från Norrland och där fikar man varannan timme dygnet runt. Gofika talar vi nu, med hembakt). Däremot var mina föräldrar aldrig några förespråkare för transfetter eller ”amerikansk smörja” som chips, lösviktsgodis, O’boy, läsk osv när vi var mindre – sådant fick vi bara typ fyra ggr per år. Därför blev jag väldigt nöjd när jag flyttade hemifrån och kunde styra över inköpen själv, för då blev det minsann läsk och chips alla dagar i veckan…

Jag har alltid varit glad i mat och kilona började smyga sig på någon gång i gymnasiet, när jag slutade idrotta frekvent (tidigare spelade jag fotboll flera dagar i veckan och på den tiden var barn så pass aktiva att det man stoppade i sig liksom ”rann av”).

Första gången jag började mixtra med maten var då jag var 16-17 år och skulle fasta tillsammans med mamma (!). Hon tänkte nog sig inte för, på den tiden var det ingen större grej och det här med ätstörningar fanns liksom inte med i vår världsbild då. Vi beställde ett fastepaket som kom i en stor kartong och där fanns en massa teer och drycker som skulle intas. Jag minns inte hur mycket jag vägde då men jag kom ihåg att jag gick ner flera kilon på två veckor och kände mig snygg när vi skulle åka på solsemester till Kreta strax efteråt. Men lika glad som jag blev för viktnedgången, lika förtvivlad blev jag över att gå upp strax efter igen.

Där och då tror jag en kamp emot mat och kilon startade, antingen undermedvetet eller medvetet. Jag har alltid haft ganska smala väninnor också, så det har indirekt känts som om jag varit den ”lite större” i sällskapet, den ”mulliga men roliga kompisen”. Ingen annan gav mig det epitetet eller stämpeln, men jag var själv snabb med att ge mig en sådan etikett.

I vuxen ålder testade jag Viktväktarna mer eller mindre framgångsrikt vid några tillfällen, men lyckades aldrig hålla i den nya vikten. Jag körde även en förfärlig period med Herbalife och höll på att plåga livet ur min omgivning med mina illaluktande pruttar (man blir väldigt gasig av alla örttabletter och teer och skit som ska ”rensa” systemet). Herbalife var så pass extremt att jag inte stod ut särskilt länge.

Det var först när jag tog ett allvarligt grepp om min kostsituation för kanske 13 år sedan som jag gick ner en ansenlig mängd i vikt (25 kg), som jag lyckades hålla vikten efteråt (give or take några kilon upp, men så kom ju några barn emellan också). Denna viktnedgång och resa beskriver jag i boken ”Viktiga boken – från godisråtta till storlek 38”. Det tog ungefär 1,5 år att gå ner alla kilon. Det hade absolut kunnat gå fortare rent tekniskt, men mitt huvud behövde hänga med också i förändringen och jag körde i diket flera gånger.

Vad gjorde jag då som plötsligt gav effekt? Jo, jag drog ner på portionsstorlekarna och antalet kalorier per dag. That’s it. Jag tränade inte alls. Jag följde inte någon direkt kostlära eller diet utan åt faktiskt det mesta, men i mindre mängd. Och så ersatte jag en del fullfeta produkter med lightvarianter. Det vet jag att många får skit för, men för mig funkade det ju. Jag bytte även ut en del onyttiga saker mot nyttigare alternativ som kanske inte nödvändigtvis var ”light” men däremot bättre varianter. Exempelvis slutade jag med vanlig creme fraiche i såser och ersatte med Milda 4%, eller Laga Lätt. Jag ersatte limpmackor med mkt bregott och ost med falu rågrut, mindre smörmängd och skinka + keso som pålägg. Osv osv.

Måltidsfrekvensen då? VÄLDIGT strikt enbart 3 mål/dag! Det var nog det som stramade till det för mig och fick mig att faktiskt gå ned. Att inte äta oftare än så vet jag går emot vad väldigt många förespråkar (inklusive Olga som brukar ifrågasätta detta). Men för mig blev det ett sätt att hantera mitt smygätande och impulsätande, småsnaskande mellan målen som var DET som tidigare hade kvaddat mina viktnedgångar. Frukost, lunch, middag. Punkt. Var jag hungrig mellan målen i början? Ja, det kan du haja att jag var! Men till slut reglerade kroppen detta själv. Jag fick ju i mig tillräckligt med näring och energi per dag ändå, det var ju inte så att jag gick på någon direkt svältkost. Däremot var jag van vid att stoppa någon skit i munnen varje kvart under hela min vakna tid.

Några år senare (för cirka 5 år sen) så gick min kost över lite mer till LCHF-hållet. Detta var dock innan jag hade full koll på vad LCHF ens innebar. Jag har aldrig medvetet ätit utefter deras princip men däremot har jag till vardags fokuserat på kött, fisk, kyckling i kombo med jävligt mycket gröna grönsaker, kanske majs ibland och så en klick sås eller ost till. Och på helgerna har jag emellanåt ätit pasta eller potatis. Det ska tilläggas att jag under denna period har varit jävligt sötsugen och på något vis indirekt kompenserat kolhydratbortfallet genom att tillsätta DÅLIGA kolisar, alltså snabba kolhydrater i form av bullar, lösviktsgodis – you name it. Min egen teori är att jag kanske inte hade haft det suget om kroppen varit mer ”nöjd” och ätit BRA kolisar OCKSÅ.

Vad mer? Jo, jag har de senaste åren även testat juicedetox. Något tillfälle hela 8 dagar i sträck (oh hell…) men ofta bara 3 dagars juicefasta. Jag fattar att det inte ”renar” kroppen även om det kallas för detox och jag är helt med på vad konceptet i praktiken innebär, att man går ner mkt i vikt på kort tid men att det är i princip enbart vätska man förlorar osv. Men jag älskar kallpressade grönsaksjuicer så det har inte varit en jätteplåga för mig och då och då (kanske 1 gång per år) tycker jag det är rätt skönt att låta kroppens matsmältningsapparat få en liten paus. Vanligast är dock att jag dricker grönsaksjuicer som komplement till min övriga kost. Men dryckerna är skitbra och fullbombade med nyttigheter och antiooxidanter. Och jag är frisk och en vuxen kvinna och kan ta såna här beslut för egen del. Skulle kunna göra det snart faktiskt, det är nog dags nu! (Olga kommer döda mig…). Däremot får det bli i kombo med träningsuppehåll. Att styrketräna eller köra HIIT-pass utan mat, sorry – funkar inte för mig. Alls. Lite mesig yoga kanske eller promenader men ingen övrig träning när man inte käkar tillfälligt. No sir.

Sedan jag började äta enligt MammaFitness princip för snart ett år sedan så äter jag mer balanserat med bra kolhydrater i kosten och inkluderar även mellanmål. Jag äter alltså 4 ggr per dag. Men inte på helgerna, för då går vi upp senare och det blir kanske bara 2 mål per dag då. Kombinerad frukost/lunch och sedan middag.

Vad äter jag/äter inte? Jag äter i princip allt utom frukt och det för att jag inte gillar frukt, ingen annan anledning. Blodiga biffar, fågel, fisk, skaldjur, ägg, grönsaker, spannmål, potatis, rotfrukter. Det mesta. Men jag väljer nästan alltid grövre varianter av bröd och inte vitt bröd, samt fullkornspasta eller bönpasta istället för vit pasta osv.

Däremot har jag inte varit KONSEKVENT med denna kosthållning, för då hade jag ju helt klart gått ner mer i vikt än jag gjort… Utan jag har svajat fram och tillbaka, hoppat hit och dit och snurrat till det under året som gått.

Om jag får ge mig på en summering skulle jag råda MIG SJÄLV följande kosttaktik:

Exkludera ingen livsmedelsgrupp utan ha koll på rätt fördelning av protein, kolhydrater och fetter.

Var däremot väldigt restriktiv med socker och fel sorts fetter. Olivolja och fet fisk är exempelvis tio resor bättre än rent smör eller transfetter.

Håll dig till 3 mål mat per dag, MAX 4. Helst 3 om jag ska vara ärlig!

Ha koll på hur mycket kalorier du stoppar i dig. Detta genom att väga maten och lusläsa innehållsförteckningen. Ju mer ”ren” mat man äter, alltså livsmedel som är helt ”naturliga” och inte tillagade i någon form, desto enklare blir det. Alltså – bättre att äta ren kycklingfilé som du själv tillagat, istället för att dra i dig en proteinpudding med en massa läskiga tillsatser.

Ha koll på hur många lattes du drar i dig. Nej, kaffe är nästan kalorifritt. Men mjölken? Och även om du ersätter med havredryck osv… Ofta tillsatser i det. Jag dricker inte kaffe svart vill jag poängtera utan det är mer mjölk än kaffe i mina lattes/cappucinos. Kanske inte verkar så farligt, men vi talar ändå om presumtiva 180 kcal per kopp om det är stora koppar och så dricker man 3-4 per dag… Kanske bättre att ersätta de där kopparna mot vatten? Och bara ta en kopp per dag som man verkligen njuter av rejält?

Undvik lunchrestauranger i det mån det går. Nästan bara skit som serveras, jättestora portioner och tillagat med smör och grädde. Och en ”oskyldig” takeaway-wrap med caesarsallad gjort på spenatbröd kostar dig drygt 850 kcal, just saying…

Spara tillfällen av matnjutning då de verkligen ger effekt. För mig är det att kunna dricka Prosecco på helgerna med min man till maten och kanske äta chokladmousse till efterrätt någon gång. Eller äta av det jag bakar med barnen.

Hitta en kalorisnål ”snuttefilt” att ta till när suget från hell, eller PMS eller sömnbrist eller whatever fuckar med din karaktär. Min är Pepsi Max och Lindahls smaksatta vaniljkvarg som jag pimpar med kanel. Innehåller shitloads of tillsatser, jag vet. Men så skjut mig då. Bättre än att dra i sig 3 hekto lösviktsgodis. Eller två kanelbullar på raken.

Det här är råd jag ger mig själv, vill jag förtydliga. Det är inte säkert att alla ovanstående tips funkar för alla kvinnor. Man har olika förutsättningar, en del pallar inte att äta socker alls, en del tål inte gluten, en del måste äta 5 ggr per dag, en del mår skitbra av periodisk fasta osv.

Continue Reading...
Skrivet Mar, 07, 2017 av i , | 8 Comments.

Fick en jättebra fråga av Johanna här i kommentarerna som jag tänkte besvara i detta inlägg, då frågorna är så pass relevanta och bör intressera många:

”Vad skulle du säga är dina triggers? Situation? Någon särskilt mat/dryck/dessert/snacks? Och omvänt – vad skulle du säga är dina motivationstriggers? Vad får dig att sköta dig och hålla dig till plan?”

Mina triggers är utan omsvep då jag är utarbetad eller uttråkad. När jag är trött eller har tråkigt har jag svårt att hantera dessa situationer utan att trösta mig med mat. Gärna söt mat eller fet mat. Eller helst både fet och söt mat. Detta blir ju tyvärr ohållbart eftersom det händer rätt ofta att livet är stressigt eller boring och det kan ju inte få tjänstgöra som alibi för att få käka crap, eller hur?

Om jag exempelvis är trött och sitter på restaurang och måste vänta på någon (händer inte så ofta tack och lov eftersom jag oftast är den som är sen) så okynnesäter jag ofta vitt bröd som jag doppar i olja med flingsalt. Bara så där. Sådant äter jag liksom ALDRIG annars. Lunchrestauranger skapar någon form av ”passa på”-craving för mig, så dessa undviker jag så gott jag kan. Lite som att ”nu ska jag minsann äta något riktigt jävla gott eftersom jag så sällan äter ute!”. Jag har inte samma motstånd till äta nyttigt på hemmaplan, inte alls, där går det mer på rutin. Men när jag flyttar utanför hemmets zon så kraschar ofta mina matplaner.

Men även hemma kan det gå åt pipan. Och värst är det då jag har PMS eller har sovit dåligt. Då blir jag liksom rastlös och vankar av och an till köket och SLUTAR inte småsnaska utan äter konstant på något. Det tar kanske 5 min, sen tassar jag in till skafferiet igen och äter någon skit. Då är det ingen konsekvens med vad jag äter, jag tar det som finns. Det kan vara alltifrån en klick jordnötssmör, till knäckemacka med mycket smör och ost (som jag sällan äter annars), till en tesked O’boypulver… You name it. Mitt dilemma (om man kan kalla det för det) är att jag aldrig/sällan köper hem godis eller choklad eller ”finsnask” för såna här dippar. Så de här råden med att ”ät lite mörk choklad så går det över!” funkar liksom inte på mig. För jag skulle aldrig någonsin klara av att ha det hemma. Därför äter jag ”fulsnask” istället. Så jag kanske borde överväga att ha bättre alternativ i skafferiet…?

Jag är extra, extra, extra svag för kanelbullar och alla sorters degar/smetar. Tycker ofta att kaksmet är godare än själva färdiga bakverket ifråga. Skulle kunna leva på pepparkaksdeg eller kladdkakssmet. För mig finns inget godare, så osofistikerade är mina smaklökar. Har inte alls samma sug för chips eller jordnötsringar och sånt. Det kan vi ha hemma utan risk för att jag äter det. Jag är ganska förtjust i nyttig mat överlag och gillar grönsaker och sånt och suktar inte ihjäl mig efter potatisgratäng eller gräddsåser, så det är ingen craving eller trigger för min del. Och Prosecco – herregud, ingen helg utan Prosecco! Men vanligt vin gillar jag inte.

Omvänt: mina motivationstriggers är kläder. Och spegeln. Jag är ett fåfängt kattdjur. Jag spinner och kråmar mig framför spegeln när jag känner att silhuetten börjar bli alltmer strömlinjeformad och de figurnära fodralen faktiskt sitter som de SKA på min kvinnligt formade figur. Jag vet att man inte ska hetsa och hålla med deadlines och stressa fram målvikt och träningsresultat, men tyvärr har jag en inneboende tävlingsdjävul och njuter lite i smyg av att känna tidspress inför galor eller fotograferingar eller semestrar då jag vet att jag behöver skärpa till mig mer än tidigare i några veckor.

Och nu över till er – jag ställer samma frågor till er läsare! Vilka är era triggers/cravings? Och vad motiverar er att skärpa er?

ata i smyg

Bilden är från artikel till ToppHälsa jag skrev förra året om att äta i smyg…

Continue Reading...
Skrivet Feb, 19, 2017 av i | 2 Comments.

mellis

Igår tränade jag styrka. Då behövs återhämtningmål, alltså mellanmål av det proteinrika och nyttiga slaget. Jag älskar edamame och tonfisk i kombo, köper såna där skalade edamame som är frysta, lägger dem i en liten skål med vatten – in i micron, tjoff – sen rör jag ner lite tonfisk och kryddar.

Svingott? Njae, men inte äckligt heller! Och så mättar det bra en stund.

Men resten av familjen får kväljningar, vill spy, tycker att det luktar kattmat osv. Haha…

Continue Reading...
Skrivet Nov, 16, 2016 av i | 14 Comments.

Smyg

Jag skrev för en tid sedan en artikel till ToppHälsa om smygätning och hur dessa saker man stoppar i munnen ”av bara farten” är det som sabbar dina mål. Jag vet faktiskt inte om artikeln publicerats ej eller än, jag skriver så himla mycket artiklar exakt hela tiden att jag har slutat hålla koll på det….haha.

Anyway. Mitt konstaterande är att det man äter i smyg ofta är ”ful-mat” och inte så sofistikerade saker. Det är ju inte så att du ägnar halva förmiddagen åt att koka högrev som du sedan avnjuter i garderoben så att ingen ”ska se”.

Nä, smygätningen för min del innebär ofta lite pinsamma grejer, som jag äter fort. Så fort att jag nästan lurar mig själv och tror liksom inte att det hela har hänt. Det här kanske jag är ensam om att tycka, men så funkar det för mig! Jag smygäter inte längre särskilt ofta utan arbetar sedan en tid tillbaka med att äta medvetet och fokuserat. Att äta nyttigt större delen av tiden och sedan när jag vill unna mig något onyttigt så gör jag det publikt och dramatiserar inte det hela så mycket.

MEN. Med det sagt så finns det saker som jag ändå är så där barnsligt förtjust i. Fortfarande. Som jag inte äter varje dag. Men när jag äter det så njuter jag maximalt, blandat med lite skamkänslor…

Här är min topp 5-lista på sådana guilty pleasures!
1. Jordnötssmör. Men inte i doserad, kontrollerad form – nä, ett finger ner i burken däremot.
2. Kaksmet. När jag bakar brownies med barnen, eller kladdkaka så ligger karaktären risigt till. Finns få saker jag tycker slår kaksmet. Jag är faktiskt inte lika förtjust i de färdiggräddade bakverken som i råmaterialet.
3. Pepparkaksdeg. OK, jag erkänner. Det har funnits tillfällen då jag köpt pepparkaksdeg i affären och sedan ätit av degen på väg hem.
4. Pommes frites doppat i chokladsås. I know, så jäkla pinsamt! Och det är faktiskt säkert tio år sedan jag åt detta! Måste vara från McDonald’s. Men jag älskar kombon av salta fries och den söta chokladsåsen. Alltså sån där chokladsås man får till deras sundaes-glassar.
5. Friterad ananas med vaniljglass och sirap. Detta var en klassiker till efterrätt på kinesiska syltor till restauranger på 80-talet. Sedan dess har det varit nästan omöjligt att hitta denna rätt då den inte anses så ”fin”. Men när jag jobbade på Bonnier för flera flera år sedan hittade jag en kinakrog på Sveavägen i Stockholm som serverade denna efterrätt. Så jag gick dit ibland (ensam) på lunchen, tog ett bord i mörkret längst in och beställde denna efterrätt efter lunchbuffén.

Nu vill jag höra om era guilty pleasures, var inte blyga!

Continue Reading...
Skrivet Okt, 03, 2016 av i | 15 Comments.

Problem med kosten och i vissa fall rent matmissbruk är något som är återkommande i denna blogg och även hos er som läser den, märker jag när jag ser era kommentarer. Det var ett tag sedan jag skrev något om detta men tänkte därför göra en liten update inom min åsikt i ämnet, eftersom en del av er är nya läsare av denna blogg (medan många förstås har varit med länge, men då får ni helt enkelt stå ut med att höra detta ett varv till…):

Jag har varit fullfjädrad matmissbrukare i flera år. Som värst var det för kanske 15 år sedan. Sedan gick jag ned 25 kilo i vikt och skrev en bok om detta, ”Viktiga boken – från godisråtta till storlek 38”. (Nej, boken finns tyvärr inte att få tag på längre). Jag har skrivit om matmissbruk öppet här i bloggen tidigare, ni kan läsa det inlägget här.

C8 tjock
När jag var som störst, vägde kanske 90 kg här.

Några vanliga frågor jag brukar få om detta är följande:

”Hur gick du ner 25 kilo?” Genom att äta färre måltider och mindre portioner, mindre mat helt enkelt. Jag tog även bort det allra onyttigaste ur kosten, eller rättare sagt så minskade jag på uppenbara fett- och sockerfällor och åt ett mer hälsosamt alternativ i stället. Jag höll mig till tre mål om dagen och försökte verkligen att inte småäta däremellan. Det var småätandet i kombo med gräsligt stora portioner som var skälet till min övervikt (jag vägde som mest ca 90 kilo). Och nej – jag tränade inte ett skit under denna viktnedgång. Alltså verkligen inget alls. Jag tränade inte som överviktig heller vilket ni kanske redan har räknat ut, haha…

”Hur gick det med vikten sedan du fick barn då?” Jag gick inte upp särskilt mycket under min första graviditet, kanske 12 kilo. Åt som vanligt och svullade inte, eftersom jag insåg att det skulle bli skitjobbigt att göra mig av med allt sedan. Jag hade precis nått min målvikt (61-62 kg) då jag blev på smällen första gången (ironiskt, eller hur?). Däremot gick jag inte ner till 61-62 kilo igen efter att Lukas fötts, utan låg ganska stadigt någonstans mellan 65 och 68 kilo i flera år, vilket är en mer ”normal” vikt för mig.

”Hur gick det med vikten sedan du fick tvillingar då?” Well, den här gången blev ju viktökningen under graviditeten inte lika smooth som den första! Jag gick upp över 30 kg, blev vätskefylld som fasen, fick havandeskapsförgiftning och vaggade som en ko de sista veckorna. Som ett skämt. Konstant täppt i näsan med sämsta flåset i världshistorien. Men jag gick ned 30 kilo på rekordtid också, kilona bara rann av mig med hjälp av promenader med vagnen, tre trappor utan hiss (där vi bodde för tillfället) och det faktum att jag dubbelammade. Jag behövde inte tänka så särskilt mkt på vad jag åt utan var konstant hungrig, men på bra mat. Antar att kroppen behöver mkt näring under en sådan hormonell period. Efter amningen så var min vikt relativt stabil i några år, runt 65-70 kilo MEN jag märkte att vågen kröp uppåt allt mer. Det var mer runt 70 kilo om jag ska vara ärlig.

”När började du träna på allvar och varför?” När jag kände att överflödskilona blev fler och fler och jag inte trivdes i hur kroppen KÄNDES. Jag var inte direkt superöverviktig, verkligen inte, utan snarare ”smalfet”, alltså utan styrka och muskeldefinition. Det var liksom lite… degigt. Och jag gillade inte det faktum att jag hade så dålig kondition och flås, blev andfådd bara över att gå i en uppförsbacke. Då var jag kanske 42. Så först då började jag träna på allvar. Militärträning, den tuffare varianten. Burpees, intervaller, situps, plankan – you name it. Jag blev stark, men samtidigt svag. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det – men det var en ganska stressig tid med för lite mat (inser jag nu) i förhållande till hur mkt jag tränade. I alla fall för lite bra kolhydrater. Jag åt omedveten LCHF (har jag förstått i efterhand) och tyckte jag var ”superduktig”. MEN avsaknaden av kolhydrater och för lågt proteinintag i kombination med stress, för lite sömn och överjävlig arbetsbörda, gjorde att jag var konstant sötsugen. Och så en hel del cardio på detta, som också är stressutlösande (jag sprang 8 km varje dag under en period). Och då började mitt sockermissbruk ge sig till känna. Igen.

”Är du frisk från ditt matmissbruk idag?”. Nej. Det kan jag väl inte påstå. Däremot är jag kanske just nu en ”nykter matmissbrukare”. Men jag kommer kanske alltid ha en skev inställning till mat. Tyvärr! Mat innebär förvisso njutning, social tillvaro och kärlek för mig. Min man och jag älskar att laga och äta god mat och har gärna middagar eller går på restaurang. Men mat innebär även för mig ångest, dåligt samvete, smygätning, förbud, panikkänslor, skuld och överanalyserande och WAY för mkt fokus, från något som egentligen inte behöver vara så krångligt.

”Vilka tips vill du ge andra med matmissbruk?”
1. Hitta skälet till varför du äter. Du kommer aldrig att gå vidare om du inte börjar där. Äter du för att du är uttråkad, av gammal (o)vana, för att du är ledsen, glad, vill belöna dig, vill straffa dig, kompensera för något annat – vad är det skon klämmer? Matmissbrukare äter ju sällan för att vi är hungriga, liksom.

2. Och sen är det en vettig idé att LÄRA DIG mycket om mat. Om näringsinnehållet, energiinnehållet – relationen mellan intag och uttag. Att du behöver vara rätt så aktiv och finna en balans i hur mkt du rör på dig kontra vad du stoppar i dig.

3. Att skruva upp proteininnehållet och våga äta bra kolhydrater är också ett vettigt tips. Då blir du mätt längre och paniksug dyker faktiskt inte upp på samma sätt. Många LCHF:are talar sig varma för att äta mkt fett, men jag tycker du ska vara jäkligt försiktig med att lyssna på såna råd. Är du matmissbrukare har du förmodligen redan stoppat i dig alldeles för mkt fett redan, det är inte DET du behöver fylla på med för att ge kroppen energi. Fett i rimliga mängder, absolut, men matmissbrukare hanterar inte alltid det här med ”rimliga mängder”. Nä – håll dig MÄTT med hjälp av proteiner och bra kolhydrater. Kött och potatis. Fisk och quinoa. Och ägg, ägg, ägg. Samt grönsaker i massor. Sen är du redo att ta dig an matdemonerna mycket bättre.

4. Styrketräna för fasen. Skit i gruppträning och evighetslång och meningslös cardio. Fokusera på DIG och DIN kropp. Anpassa dig inte efter andra, utan sätt ihop något som är skräddarsytt för DIG. Styrketräningen gör dig mentalt stark också och redo för all möjlig påverkan både utifrån och inifrån. På ett sätt som inga spinningspass fixar.

5. Det kanske VIKTIGASTE tipset är detta: ta en timme i taget. Inte en dag i taget. En dag kan kännas alldeles fööör jobbigt. Jag vet. Har också varit där! Men en timme klarar de flesta utan att överäta eller äta i smyg. När den timmen är avklarad fortsätter du. Och äter dina planerade mål, inget annat. Håll ut. Håll ut. Till slut är det kväll och du kan sova… För varje dag så blir de där timmarna enklare att genomföra. Jag lovar dig det.

Personligen har jag fått MYCKET hjälp genom att gå med i PT Online och få professionell rådgivning om både kost och träning. Mycket av infon börjar äntligen trilla på plats. Önskar att jag hade lärt mig detta långt tidigare.

IMG_2064-0

PS! Jag ska byta ut min bloggheader här ovan snart (så fort jag lärt mig hur man gör…). Så där ser jag ju inte ut längre. Bara patetiskt att försöka låtsas att jag gör det. I wish. Men bilden är två år gammal och jag väger säkert 8 kilo mer idag.

Några här som lider av en problematisk inställning till mat?

Continue Reading...
Skrivet Sep, 03, 2016 av i | Leave a comment

Min lördag är stressigare än den vanligtvis brukar eftersom jag haft en föreläsning/varit gästtyckare tidigt imorse. Kände på mig att jag inte skulle ha tid att göra min sedvanliga frukost m ägg och gröt. Kände på mig att viktig tid skulle gå åt till att välja kläder och sminka mig. Kände på mig att det inte skulle gå att ”fixa” nyttig frukost ”på vägen och att det skulle bli ont om tid att äta på plats. Allt detta visste jag redan igår eftersom jag KÄNNER mig själv och mina brister. Och eftersom jag VET att hungern och frestelsen hade lett till att jag dragit i mig en bulle och take away macka på nåt fik i farten. Om jag inte tänkt till. Så jag packade ner en sån där liten kvarg-förpackning m 150 gram och i EM liten låda stoppade jag matvete (okokt, rå form för fin crunch). Och nu sitter jag på en buss till sonens fotbollsmatch i hotahejti och äter min medhavda frulle (japp – sked packade jag med också). 

Och eftersom jag vet att jag snart kommer bli hungrig igen har jag även med en burk makrill i tomatsås och två knäckemackor i en påse. Detta tänker jag dock inte äta på bussen (av hänsyn till de andra passagerarna…!), men lite senare, utomhus. 

På så vis står jag mig och slipper käka korv med bröd eller vad som nu erbjuds på plats. 

Och när vi kommer hem kan jag äta grillat utan att grubbla över att jag dragit i mig en massa onyttigt idag redan. 

Continue Reading...
Skrivet Sep, 01, 2016 av i | 1 Comment.

Shot

Någon av er undrade hur de där ingefärashotsen från Ica ser ut, för att det ska bli lättare att hitta i hyllorna. Och se här ser de ut, jag köpte två stycken (båda är redan slut nu…). Innehåller lite äpple och citron också men det är ingefäran som ger själva umpfff-känslan. Ganska dyrt med 15 spänn för 60 ml, jag drar ju i mig en sån här flaska på en dag utan problem, men å andra sidan är jag luttrad och van vid att köpa svindyra kallpressade grönsaksjuicer för 90 spänn flaskan också…

Helt enkelt för lat/stressad för att orka hålla på och pressa och slabba själv! Och jag går ju inte på krogen särskilt ofta och beställer shots så att dessa shots får jag nog unna mig =)

Man kan dricka shotsen som dom är, men jag blandar ut mina i ett stort glas isvatten som jag även pimpar med pressad citron (också köpt på flaska).

Continue Reading...
Skrivet Aug, 20, 2016 av i | 1 Comment.

Detta fanns i min matkasse idag (det fanns mer också som jag inte visar här, som resten av familjen käkar, typ ost, pasta, grillkorv mm): förkokta rödbetor, entrecote och kyckling, broccoli, ingefära, räkor, pressad citron, mandeldryck, matvete, makrill, färska majskolvar, kvarg, nudelsoppor (vet att det är halvfabrikat och inte så särskilt nyttigt men ibland har man brådis och jag gillar att dricka varmt eftersom jag är frusen av mig) och lite annat smått och gott i hälsoväg. Nu kan helgen börja! Men jag glömde köpa blåbär märkte jag…

Continue Reading...
Skrivet Aug, 19, 2016 av i | 2 Comments.

Som ni kanske vet så arbetar jag som frilansjournalist och skriver åt tidningar som ToppHälsa, Amelia, ShapeUp, Damernas Värld, m fl. Nu letar jag efter 3 olika kvinnor till 2 olika jobb!

  1. En kvinna i åldern 20 till 40 år som tidigare har gått på lågkolhydratkost, som LCHF, men kände att denna diet skapade ofokus, trötthet, svårt med ork att träna mm. Och sedan gick över till ”vanlig” balanserad kost och lyckades gå ner (och behålla vikt) samt känner sig starkare. En LCHF-avhoppare, med andra ord!
  2. En kvinna i åldern 20 till 40 år som helt enkelt inte pallade att gå ner ”de sista fem kilona” utan nöjde sig med den viktnedgång som gjorts och blev tillfredsställd av sin nya målvikt, eftersom det hade krävts för mkt uppoffring för att gå ner mer. OBS – en viss viktnedgång måste ändå ha gjorts här. Exempelvis någon som kanske har fött barn och ville komma i sina gamla jeans igen, men strävade efter de jeansen hon bar i högstadiet (vilket inte alltid är så realistiskt).
  3. En kvinna i åldern 20 till 40 år som gav sig fasen på att gå ner ”de sista fem kilona” vilket har inneburit en strikt kost och disciplinerad träning. Kvinnan ifråga måste ha hållit den nya vikten i minst tre månader och planerat att fortsätta hålla den vikten.

Är du eller någon du känner någon av ovanstående case? Då vill jag gärna intervjua dig! Du blir även fotograferad och får berätta om din historia i ett av Sveriges största livsstilsmagasin för kvinnor!

Maila mig på charlotta@flinkenberg.se

Tack för hjälpen!

Continue Reading...
Skrivet Jun, 10, 2016 av i | 1 Comment.

String cheese – som syns på bilden, finns det överhuvudtaget i Sverige? Någon som känner till var man kan köpa det i så fall? Har hittat detta på flera internationella fitnessajter.

1-String-Cheese

Continue Reading...