Kategori: MATPRAT

Skrivet Feb, 19, 2017 av i | Leave a comment

mellis

Igår tränade jag styrka. Då behövs återhämtningmål, alltså mellanmål av det proteinrika och nyttiga slaget. Jag älskar edamame och tonfisk i kombo, köper såna där skalade edamame som är frysta, lägger dem i en liten skål med vatten – in i micron, tjoff – sen rör jag ner lite tonfisk och kryddar.

Svingott? Njae, men inte äckligt heller! Och så mättar det bra en stund.

Men resten av familjen får kväljningar, vill spy, tycker att det luktar kattmat osv. Haha…

Continue Reading...
Skrivet Nov, 16, 2016 av i | 14 Comments.

Smyg

Jag skrev för en tid sedan en artikel till ToppHälsa om smygätning och hur dessa saker man stoppar i munnen ”av bara farten” är det som sabbar dina mål. Jag vet faktiskt inte om artikeln publicerats ej eller än, jag skriver så himla mycket artiklar exakt hela tiden att jag har slutat hålla koll på det….haha.

Anyway. Mitt konstaterande är att det man äter i smyg ofta är ”ful-mat” och inte så sofistikerade saker. Det är ju inte så att du ägnar halva förmiddagen åt att koka högrev som du sedan avnjuter i garderoben så att ingen ”ska se”.

Nä, smygätningen för min del innebär ofta lite pinsamma grejer, som jag äter fort. Så fort att jag nästan lurar mig själv och tror liksom inte att det hela har hänt. Det här kanske jag är ensam om att tycka, men så funkar det för mig! Jag smygäter inte längre särskilt ofta utan arbetar sedan en tid tillbaka med att äta medvetet och fokuserat. Att äta nyttigt större delen av tiden och sedan när jag vill unna mig något onyttigt så gör jag det publikt och dramatiserar inte det hela så mycket.

MEN. Med det sagt så finns det saker som jag ändå är så där barnsligt förtjust i. Fortfarande. Som jag inte äter varje dag. Men när jag äter det så njuter jag maximalt, blandat med lite skamkänslor…

Här är min topp 5-lista på sådana guilty pleasures!
1. Jordnötssmör. Men inte i doserad, kontrollerad form – nä, ett finger ner i burken däremot.
2. Kaksmet. När jag bakar brownies med barnen, eller kladdkaka så ligger karaktären risigt till. Finns få saker jag tycker slår kaksmet. Jag är faktiskt inte lika förtjust i de färdiggräddade bakverken som i råmaterialet.
3. Pepparkaksdeg. OK, jag erkänner. Det har funnits tillfällen då jag köpt pepparkaksdeg i affären och sedan ätit av degen på väg hem.
4. Pommes frites doppat i chokladsås. I know, så jäkla pinsamt! Och det är faktiskt säkert tio år sedan jag åt detta! Måste vara från McDonald’s. Men jag älskar kombon av salta fries och den söta chokladsåsen. Alltså sån där chokladsås man får till deras sundaes-glassar.
5. Friterad ananas med vaniljglass och sirap. Detta var en klassiker till efterrätt på kinesiska syltor till restauranger på 80-talet. Sedan dess har det varit nästan omöjligt att hitta denna rätt då den inte anses så ”fin”. Men när jag jobbade på Bonnier för flera flera år sedan hittade jag en kinakrog på Sveavägen i Stockholm som serverade denna efterrätt. Så jag gick dit ibland (ensam) på lunchen, tog ett bord i mörkret längst in och beställde denna efterrätt efter lunchbuffén.

Nu vill jag höra om era guilty pleasures, var inte blyga!

Continue Reading...
Skrivet Okt, 03, 2016 av i | 15 Comments.

Problem med kosten och i vissa fall rent matmissbruk är något som är återkommande i denna blogg och även hos er som läser den, märker jag när jag ser era kommentarer. Det var ett tag sedan jag skrev något om detta men tänkte därför göra en liten update inom min åsikt i ämnet, eftersom en del av er är nya läsare av denna blogg (medan många förstås har varit med länge, men då får ni helt enkelt stå ut med att höra detta ett varv till…):

Jag har varit fullfjädrad matmissbrukare i flera år. Som värst var det för kanske 15 år sedan. Sedan gick jag ned 25 kilo i vikt och skrev en bok om detta, ”Viktiga boken – från godisråtta till storlek 38”. (Nej, boken finns tyvärr inte att få tag på längre). Jag har skrivit om matmissbruk öppet här i bloggen tidigare, ni kan läsa det inlägget här.

C8 tjock
När jag var som störst, vägde kanske 90 kg här.

Några vanliga frågor jag brukar få om detta är följande:

”Hur gick du ner 25 kilo?” Genom att äta färre måltider och mindre portioner, mindre mat helt enkelt. Jag tog även bort det allra onyttigaste ur kosten, eller rättare sagt så minskade jag på uppenbara fett- och sockerfällor och åt ett mer hälsosamt alternativ i stället. Jag höll mig till tre mål om dagen och försökte verkligen att inte småäta däremellan. Det var småätandet i kombo med gräsligt stora portioner som var skälet till min övervikt (jag vägde som mest ca 90 kilo). Och nej – jag tränade inte ett skit under denna viktnedgång. Alltså verkligen inget alls. Jag tränade inte som överviktig heller vilket ni kanske redan har räknat ut, haha…

”Hur gick det med vikten sedan du fick barn då?” Jag gick inte upp särskilt mycket under min första graviditet, kanske 12 kilo. Åt som vanligt och svullade inte, eftersom jag insåg att det skulle bli skitjobbigt att göra mig av med allt sedan. Jag hade precis nått min målvikt (61-62 kg) då jag blev på smällen första gången (ironiskt, eller hur?). Däremot gick jag inte ner till 61-62 kilo igen efter att Lukas fötts, utan låg ganska stadigt någonstans mellan 65 och 68 kilo i flera år, vilket är en mer ”normal” vikt för mig.

”Hur gick det med vikten sedan du fick tvillingar då?” Well, den här gången blev ju viktökningen under graviditeten inte lika smooth som den första! Jag gick upp över 30 kg, blev vätskefylld som fasen, fick havandeskapsförgiftning och vaggade som en ko de sista veckorna. Som ett skämt. Konstant täppt i näsan med sämsta flåset i världshistorien. Men jag gick ned 30 kilo på rekordtid också, kilona bara rann av mig med hjälp av promenader med vagnen, tre trappor utan hiss (där vi bodde för tillfället) och det faktum att jag dubbelammade. Jag behövde inte tänka så särskilt mkt på vad jag åt utan var konstant hungrig, men på bra mat. Antar att kroppen behöver mkt näring under en sådan hormonell period. Efter amningen så var min vikt relativt stabil i några år, runt 65-70 kilo MEN jag märkte att vågen kröp uppåt allt mer. Det var mer runt 70 kilo om jag ska vara ärlig.

”När började du träna på allvar och varför?” När jag kände att överflödskilona blev fler och fler och jag inte trivdes i hur kroppen KÄNDES. Jag var inte direkt superöverviktig, verkligen inte, utan snarare ”smalfet”, alltså utan styrka och muskeldefinition. Det var liksom lite… degigt. Och jag gillade inte det faktum att jag hade så dålig kondition och flås, blev andfådd bara över att gå i en uppförsbacke. Då var jag kanske 42. Så först då började jag träna på allvar. Militärträning, den tuffare varianten. Burpees, intervaller, situps, plankan – you name it. Jag blev stark, men samtidigt svag. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det – men det var en ganska stressig tid med för lite mat (inser jag nu) i förhållande till hur mkt jag tränade. I alla fall för lite bra kolhydrater. Jag åt omedveten LCHF (har jag förstått i efterhand) och tyckte jag var ”superduktig”. MEN avsaknaden av kolhydrater och för lågt proteinintag i kombination med stress, för lite sömn och överjävlig arbetsbörda, gjorde att jag var konstant sötsugen. Och så en hel del cardio på detta, som också är stressutlösande (jag sprang 8 km varje dag under en period). Och då började mitt sockermissbruk ge sig till känna. Igen.

”Är du frisk från ditt matmissbruk idag?”. Nej. Det kan jag väl inte påstå. Däremot är jag kanske just nu en ”nykter matmissbrukare”. Men jag kommer kanske alltid ha en skev inställning till mat. Tyvärr! Mat innebär förvisso njutning, social tillvaro och kärlek för mig. Min man och jag älskar att laga och äta god mat och har gärna middagar eller går på restaurang. Men mat innebär även för mig ångest, dåligt samvete, smygätning, förbud, panikkänslor, skuld och överanalyserande och WAY för mkt fokus, från något som egentligen inte behöver vara så krångligt.

”Vilka tips vill du ge andra med matmissbruk?”
1. Hitta skälet till varför du äter. Du kommer aldrig att gå vidare om du inte börjar där. Äter du för att du är uttråkad, av gammal (o)vana, för att du är ledsen, glad, vill belöna dig, vill straffa dig, kompensera för något annat – vad är det skon klämmer? Matmissbrukare äter ju sällan för att vi är hungriga, liksom.

2. Och sen är det en vettig idé att LÄRA DIG mycket om mat. Om näringsinnehållet, energiinnehållet – relationen mellan intag och uttag. Att du behöver vara rätt så aktiv och finna en balans i hur mkt du rör på dig kontra vad du stoppar i dig.

3. Att skruva upp proteininnehållet och våga äta bra kolhydrater är också ett vettigt tips. Då blir du mätt längre och paniksug dyker faktiskt inte upp på samma sätt. Många LCHF:are talar sig varma för att äta mkt fett, men jag tycker du ska vara jäkligt försiktig med att lyssna på såna råd. Är du matmissbrukare har du förmodligen redan stoppat i dig alldeles för mkt fett redan, det är inte DET du behöver fylla på med för att ge kroppen energi. Fett i rimliga mängder, absolut, men matmissbrukare hanterar inte alltid det här med ”rimliga mängder”. Nä – håll dig MÄTT med hjälp av proteiner och bra kolhydrater. Kött och potatis. Fisk och quinoa. Och ägg, ägg, ägg. Samt grönsaker i massor. Sen är du redo att ta dig an matdemonerna mycket bättre.

4. Styrketräna för fasen. Skit i gruppträning och evighetslång och meningslös cardio. Fokusera på DIG och DIN kropp. Anpassa dig inte efter andra, utan sätt ihop något som är skräddarsytt för DIG. Styrketräningen gör dig mentalt stark också och redo för all möjlig påverkan både utifrån och inifrån. På ett sätt som inga spinningspass fixar.

5. Det kanske VIKTIGASTE tipset är detta: ta en timme i taget. Inte en dag i taget. En dag kan kännas alldeles fööör jobbigt. Jag vet. Har också varit där! Men en timme klarar de flesta utan att överäta eller äta i smyg. När den timmen är avklarad fortsätter du. Och äter dina planerade mål, inget annat. Håll ut. Håll ut. Till slut är det kväll och du kan sova… För varje dag så blir de där timmarna enklare att genomföra. Jag lovar dig det.

Personligen har jag fått MYCKET hjälp genom att gå med i PT Online och få professionell rådgivning om både kost och träning. Mycket av infon börjar äntligen trilla på plats. Önskar att jag hade lärt mig detta långt tidigare.

IMG_2064-0

PS! Jag ska byta ut min bloggheader här ovan snart (så fort jag lärt mig hur man gör…). Så där ser jag ju inte ut längre. Bara patetiskt att försöka låtsas att jag gör det. I wish. Men bilden är två år gammal och jag väger säkert 8 kilo mer idag.

Några här som lider av en problematisk inställning till mat?

Continue Reading...
Skrivet Sep, 03, 2016 av i | Leave a comment

Min lördag är stressigare än den vanligtvis brukar eftersom jag haft en föreläsning/varit gästtyckare tidigt imorse. Kände på mig att jag inte skulle ha tid att göra min sedvanliga frukost m ägg och gröt. Kände på mig att viktig tid skulle gå åt till att välja kläder och sminka mig. Kände på mig att det inte skulle gå att ”fixa” nyttig frukost ”på vägen och att det skulle bli ont om tid att äta på plats. Allt detta visste jag redan igår eftersom jag KÄNNER mig själv och mina brister. Och eftersom jag VET att hungern och frestelsen hade lett till att jag dragit i mig en bulle och take away macka på nåt fik i farten. Om jag inte tänkt till. Så jag packade ner en sån där liten kvarg-förpackning m 150 gram och i EM liten låda stoppade jag matvete (okokt, rå form för fin crunch). Och nu sitter jag på en buss till sonens fotbollsmatch i hotahejti och äter min medhavda frulle (japp – sked packade jag med också). 

Och eftersom jag vet att jag snart kommer bli hungrig igen har jag även med en burk makrill i tomatsås och två knäckemackor i en påse. Detta tänker jag dock inte äta på bussen (av hänsyn till de andra passagerarna…!), men lite senare, utomhus. 

På så vis står jag mig och slipper käka korv med bröd eller vad som nu erbjuds på plats. 

Och när vi kommer hem kan jag äta grillat utan att grubbla över att jag dragit i mig en massa onyttigt idag redan. 

Continue Reading...
Skrivet Sep, 01, 2016 av i | 1 Comment.

Shot

Någon av er undrade hur de där ingefärashotsen från Ica ser ut, för att det ska bli lättare att hitta i hyllorna. Och se här ser de ut, jag köpte två stycken (båda är redan slut nu…). Innehåller lite äpple och citron också men det är ingefäran som ger själva umpfff-känslan. Ganska dyrt med 15 spänn för 60 ml, jag drar ju i mig en sån här flaska på en dag utan problem, men å andra sidan är jag luttrad och van vid att köpa svindyra kallpressade grönsaksjuicer för 90 spänn flaskan också…

Helt enkelt för lat/stressad för att orka hålla på och pressa och slabba själv! Och jag går ju inte på krogen särskilt ofta och beställer shots så att dessa shots får jag nog unna mig =)

Man kan dricka shotsen som dom är, men jag blandar ut mina i ett stort glas isvatten som jag även pimpar med pressad citron (också köpt på flaska).

Continue Reading...
Skrivet Aug, 20, 2016 av i | 1 Comment.

Detta fanns i min matkasse idag (det fanns mer också som jag inte visar här, som resten av familjen käkar, typ ost, pasta, grillkorv mm): förkokta rödbetor, entrecote och kyckling, broccoli, ingefära, räkor, pressad citron, mandeldryck, matvete, makrill, färska majskolvar, kvarg, nudelsoppor (vet att det är halvfabrikat och inte så särskilt nyttigt men ibland har man brådis och jag gillar att dricka varmt eftersom jag är frusen av mig) och lite annat smått och gott i hälsoväg. Nu kan helgen börja! Men jag glömde köpa blåbär märkte jag…

Continue Reading...
Skrivet Aug, 19, 2016 av i | 2 Comments.

Som ni kanske vet så arbetar jag som frilansjournalist och skriver åt tidningar som ToppHälsa, Amelia, ShapeUp, Damernas Värld, m fl. Nu letar jag efter 3 olika kvinnor till 2 olika jobb!

  1. En kvinna i åldern 20 till 40 år som tidigare har gått på lågkolhydratkost, som LCHF, men kände att denna diet skapade ofokus, trötthet, svårt med ork att träna mm. Och sedan gick över till ”vanlig” balanserad kost och lyckades gå ner (och behålla vikt) samt känner sig starkare. En LCHF-avhoppare, med andra ord!
  2. En kvinna i åldern 20 till 40 år som helt enkelt inte pallade att gå ner ”de sista fem kilona” utan nöjde sig med den viktnedgång som gjorts och blev tillfredsställd av sin nya målvikt, eftersom det hade krävts för mkt uppoffring för att gå ner mer. OBS – en viss viktnedgång måste ändå ha gjorts här. Exempelvis någon som kanske har fött barn och ville komma i sina gamla jeans igen, men strävade efter de jeansen hon bar i högstadiet (vilket inte alltid är så realistiskt).
  3. En kvinna i åldern 20 till 40 år som gav sig fasen på att gå ner ”de sista fem kilona” vilket har inneburit en strikt kost och disciplinerad träning. Kvinnan ifråga måste ha hållit den nya vikten i minst tre månader och planerat att fortsätta hålla den vikten.

Är du eller någon du känner någon av ovanstående case? Då vill jag gärna intervjua dig! Du blir även fotograferad och får berätta om din historia i ett av Sveriges största livsstilsmagasin för kvinnor!

Maila mig på charlotta@flinkenberg.se

Tack för hjälpen!

Continue Reading...
Skrivet Jun, 10, 2016 av i | 1 Comment.

String cheese – som syns på bilden, finns det överhuvudtaget i Sverige? Någon som känner till var man kan köpa det i så fall? Har hittat detta på flera internationella fitnessajter.

1-String-Cheese

Continue Reading...
Skrivet Jun, 08, 2016 av i | Leave a comment

Nu var det länge sedan jag gjorde egenpressad grönsaksjuice! Jag snöar in på det emellanåt, eftersom jag älskar smaken och hur bombade med nyttigheter dessa juicer är. Nu dricker jag dem inte för att ”fasta” eller ”detoxa” utan bara för att tillföra kroppen bra grejer helt enkelt. Juicerna är dyra, men å andra sidan unnar jag mig inte så mkt annan skit nuförtiden så jag kan likaväl köpa sånt med gott samvete! Och ibland pressar jag själv, vilket jag ska göra idag!

kale-smoothie-ingredients

Continue Reading...
Skrivet Maj, 12, 2016 av i | 4 Comments.

Det här med att räkna ut en välbalanserad kost med lika mängd protein, kolhydrater och fetter… det är inte så jäkla lätt som det låter! Jag har varit rätt kaxig och tänkt att min grundkost redan är så sjukt bra och fitnessanpassad. Men att det är det jag äter däremellan som spårar ur. Men att mina basval åtminstone är bra. Hmmm… Inte helt rätt tydligen! Dels är det VÄLDIGT svårt att veta exakt hur mkt man stoppar i sig av allt? Så nu går hushållsvågen varm kan jag säga! Och jag äter i princip nästan som en LCHF:are fast utan att veta om det…? Alltså högt proteinintag och liiiite för mkt fett, men nästan inga kolhydrater? Måste därmed få in mer fibrer och rotfrukter i kosten. Kolhydraterna i grönsakerna jag äter räcker inte hela vägen. Potatis exempelvis och havregryn, däremot, kickar upp procenttalet duktigt. Men herregud sådant pyssel! Olga har tjatat på mig att planera kosten en dag i förväg (minst), men jag har himlat lite med ögonen och tänkt att jag summerar ihop allt då dagen är klar istället… Vilket jag gjorde för onsdagens räkning, alltså i efterhand. Och det gick ju käpprätt åt skogen märkte jag, med balansfördelningen!

Jag vet inte riktigt vad som händer om man ligger på för hög fettprocentnivå (jag hoppas det inte innebär att man blir…ehhh, fet?), men för låg kolhydratnivå, men jag antar att det har med ork och uthållighet att göra. Tror att Olga ska läxa upp mig om detta nästa vecka. Nu ska jag försöka freestyla några dagar på egen hand med att sätta ihop dagsmenyer. Himla fiffig kalkylator har i allafall PT Online-funktionen, man kan dra ifrån och lägga till och trixa och dona tills man har skruvat ihop en balanserad dag totalt. Jag lär mig väldigt mycket om mat som jag faktiskt inte alls hade särskilt bra koll på. Som att sitta i skolbänken igen!

Dagens

Här gick det ju helt åt pipsvängen som ni ser! Det är dagens matintag. Middagen har jag ännu inte ätit än, tänkte först äta något helt annat men då hade kolhydratprocenten varit ännu sämre, så jag fick kasta in lite potatis som sista mål… Och fettprocenten spårade visst också…

Continue Reading...