Kategori: FRÅGESTUND

Ytterligare en intressant fråga från en av er läsare bland kommentarerna som jag tänkte lyfta här eftersom jag tror att svaret kan intressera flera:

”Tack för en bra blogg och för att du skriver saker kring kost som ofta betraktas som  ”elefanten i rummet”. Du som verkar ha testat det mesta inom kost, diet, träning =) Kan du inte skriva lite om måltidsfrekvens – hur ofta äter du? Frukost, lunch, middag – med eller utan mellanmål? Har förstått att du tidigare inte åt så mycket kolisar. Upplever du någon skillnad med att äta kolhydrater eller att undvika dem?”

Hej Christine (som har skrivit kommentaren)! Vad roligt att du uppskattar bloggen! Det här kommer att bli ett långt svar, sorry…

Först och främst vill jag säga att jag inte alls har testat särskilt mycket inom träning, utan skulle snarare kalla mig som en vanlig motionär som varit lite smånyfiken på olika varianter, men som inte haft uthålligheten att ge alla nya träningsvarianter en ärlig chans.

Dieter däremot – now we’re talking! DÄR har jag testat nästan det mesta! Var ska jag börja? Jag är uppvuxen på en bas av ganska stabbig husmanskost utan särskilt mycket grönsaker. Mycket kött och potatis och pasta, typ. Väldigt mycket fikapauser (min släkt är från Norrland och där fikar man varannan timme dygnet runt. Gofika talar vi nu, med hembakt). Däremot var mina föräldrar aldrig några förespråkare för transfetter eller ”amerikansk smörja” som chips, lösviktsgodis, O’boy, läsk osv när vi var mindre – sådant fick vi bara typ fyra ggr per år. Därför blev jag väldigt nöjd när jag flyttade hemifrån och kunde styra över inköpen själv, för då blev det minsann läsk och chips alla dagar i veckan…

Jag har alltid varit glad i mat och kilona började smyga sig på någon gång i gymnasiet, när jag slutade idrotta frekvent (tidigare spelade jag fotboll flera dagar i veckan och på den tiden var barn så pass aktiva att det man stoppade i sig liksom ”rann av”).

Första gången jag började mixtra med maten var då jag var 16-17 år och skulle fasta tillsammans med mamma (!). Hon tänkte nog sig inte för, på den tiden var det ingen större grej och det här med ätstörningar fanns liksom inte med i vår världsbild då. Vi beställde ett fastepaket som kom i en stor kartong och där fanns en massa teer och drycker som skulle intas. Jag minns inte hur mycket jag vägde då men jag kom ihåg att jag gick ner flera kilon på två veckor och kände mig snygg när vi skulle åka på solsemester till Kreta strax efteråt. Men lika glad som jag blev för viktnedgången, lika förtvivlad blev jag över att gå upp strax efter igen.

Där och då tror jag en kamp emot mat och kilon startade, antingen undermedvetet eller medvetet. Jag har alltid haft ganska smala väninnor också, så det har indirekt känts som om jag varit den ”lite större” i sällskapet, den ”mulliga men roliga kompisen”. Ingen annan gav mig det epitetet eller stämpeln, men jag var själv snabb med att ge mig en sådan etikett.

I vuxen ålder testade jag Viktväktarna mer eller mindre framgångsrikt vid några tillfällen, men lyckades aldrig hålla i den nya vikten. Jag körde även en förfärlig period med Herbalife och höll på att plåga livet ur min omgivning med mina illaluktande pruttar (man blir väldigt gasig av alla örttabletter och teer och skit som ska ”rensa” systemet). Herbalife var så pass extremt att jag inte stod ut särskilt länge.

Det var först när jag tog ett allvarligt grepp om min kostsituation för kanske 13 år sedan som jag gick ner en ansenlig mängd i vikt (25 kg), som jag lyckades hålla vikten efteråt (give or take några kilon upp, men så kom ju några barn emellan också). Denna viktnedgång och resa beskriver jag i boken ”Viktiga boken – från godisråtta till storlek 38”. Det tog ungefär 1,5 år att gå ner alla kilon. Det hade absolut kunnat gå fortare rent tekniskt, men mitt huvud behövde hänga med också i förändringen och jag körde i diket flera gånger.

Vad gjorde jag då som plötsligt gav effekt? Jo, jag drog ner på portionsstorlekarna och antalet kalorier per dag. That’s it. Jag tränade inte alls. Jag följde inte någon direkt kostlära eller diet utan åt faktiskt det mesta, men i mindre mängd. Och så ersatte jag en del fullfeta produkter med lightvarianter. Det vet jag att många får skit för, men för mig funkade det ju. Jag bytte även ut en del onyttiga saker mot nyttigare alternativ som kanske inte nödvändigtvis var ”light” men däremot bättre varianter. Exempelvis slutade jag med vanlig creme fraiche i såser och ersatte med Milda 4%, eller Laga Lätt. Jag ersatte limpmackor med mkt bregott och ost med falu rågrut, mindre smörmängd och skinka + keso som pålägg. Osv osv.

Måltidsfrekvensen då? VÄLDIGT strikt enbart 3 mål/dag! Det var nog det som stramade till det för mig och fick mig att faktiskt gå ned. Att inte äta oftare än så vet jag går emot vad väldigt många förespråkar (inklusive Olga som brukar ifrågasätta detta). Men för mig blev det ett sätt att hantera mitt smygätande och impulsätande, småsnaskande mellan målen som var DET som tidigare hade kvaddat mina viktnedgångar. Frukost, lunch, middag. Punkt. Var jag hungrig mellan målen i början? Ja, det kan du haja att jag var! Men till slut reglerade kroppen detta själv. Jag fick ju i mig tillräckligt med näring och energi per dag ändå, det var ju inte så att jag gick på någon direkt svältkost. Däremot var jag van vid att stoppa någon skit i munnen varje kvart under hela min vakna tid.

Några år senare (för cirka 5 år sen) så gick min kost över lite mer till LCHF-hållet. Detta var dock innan jag hade full koll på vad LCHF ens innebar. Jag har aldrig medvetet ätit utefter deras princip men däremot har jag till vardags fokuserat på kött, fisk, kyckling i kombo med jävligt mycket gröna grönsaker, kanske majs ibland och så en klick sås eller ost till. Och på helgerna har jag emellanåt ätit pasta eller potatis. Det ska tilläggas att jag under denna period har varit jävligt sötsugen och på något vis indirekt kompenserat kolhydratbortfallet genom att tillsätta DÅLIGA kolisar, alltså snabba kolhydrater i form av bullar, lösviktsgodis – you name it. Min egen teori är att jag kanske inte hade haft det suget om kroppen varit mer ”nöjd” och ätit BRA kolisar OCKSÅ.

Vad mer? Jo, jag har de senaste åren även testat juicedetox. Något tillfälle hela 8 dagar i sträck (oh hell…) men ofta bara 3 dagars juicefasta. Jag fattar att det inte ”renar” kroppen även om det kallas för detox och jag är helt med på vad konceptet i praktiken innebär, att man går ner mkt i vikt på kort tid men att det är i princip enbart vätska man förlorar osv. Men jag älskar kallpressade grönsaksjuicer så det har inte varit en jätteplåga för mig och då och då (kanske 1 gång per år) tycker jag det är rätt skönt att låta kroppens matsmältningsapparat få en liten paus. Vanligast är dock att jag dricker grönsaksjuicer som komplement till min övriga kost. Men dryckerna är skitbra och fullbombade med nyttigheter och antiooxidanter. Och jag är frisk och en vuxen kvinna och kan ta såna här beslut för egen del. Skulle kunna göra det snart faktiskt, det är nog dags nu! (Olga kommer döda mig…). Däremot får det bli i kombo med träningsuppehåll. Att styrketräna eller köra HIIT-pass utan mat, sorry – funkar inte för mig. Alls. Lite mesig yoga kanske eller promenader men ingen övrig träning när man inte käkar tillfälligt. No sir.

Sedan jag började äta enligt MammaFitness princip för snart ett år sedan så äter jag mer balanserat med bra kolhydrater i kosten och inkluderar även mellanmål. Jag äter alltså 4 ggr per dag. Men inte på helgerna, för då går vi upp senare och det blir kanske bara 2 mål per dag då. Kombinerad frukost/lunch och sedan middag.

Vad äter jag/äter inte? Jag äter i princip allt utom frukt och det för att jag inte gillar frukt, ingen annan anledning. Blodiga biffar, fågel, fisk, skaldjur, ägg, grönsaker, spannmål, potatis, rotfrukter. Det mesta. Men jag väljer nästan alltid grövre varianter av bröd och inte vitt bröd, samt fullkornspasta eller bönpasta istället för vit pasta osv.

Däremot har jag inte varit KONSEKVENT med denna kosthållning, för då hade jag ju helt klart gått ner mer i vikt än jag gjort… Utan jag har svajat fram och tillbaka, hoppat hit och dit och snurrat till det under året som gått.

Om jag får ge mig på en summering skulle jag råda MIG SJÄLV följande kosttaktik:

Exkludera ingen livsmedelsgrupp utan ha koll på rätt fördelning av protein, kolhydrater och fetter.

Var däremot väldigt restriktiv med socker och fel sorts fetter. Olivolja och fet fisk är exempelvis tio resor bättre än rent smör eller transfetter.

Håll dig till 3 mål mat per dag, MAX 4. Helst 3 om jag ska vara ärlig!

Ha koll på hur mycket kalorier du stoppar i dig. Detta genom att väga maten och lusläsa innehållsförteckningen. Ju mer ”ren” mat man äter, alltså livsmedel som är helt ”naturliga” och inte tillagade i någon form, desto enklare blir det. Alltså – bättre att äta ren kycklingfilé som du själv tillagat, istället för att dra i dig en proteinpudding med en massa läskiga tillsatser.

Ha koll på hur många lattes du drar i dig. Nej, kaffe är nästan kalorifritt. Men mjölken? Och även om du ersätter med havredryck osv… Ofta tillsatser i det. Jag dricker inte kaffe svart vill jag poängtera utan det är mer mjölk än kaffe i mina lattes/cappucinos. Kanske inte verkar så farligt, men vi talar ändå om presumtiva 180 kcal per kopp om det är stora koppar och så dricker man 3-4 per dag… Kanske bättre att ersätta de där kopparna mot vatten? Och bara ta en kopp per dag som man verkligen njuter av rejält?

Undvik lunchrestauranger i det mån det går. Nästan bara skit som serveras, jättestora portioner och tillagat med smör och grädde. Och en ”oskyldig” takeaway-wrap med caesarsallad gjort på spenatbröd kostar dig drygt 850 kcal, just saying…

Spara tillfällen av matnjutning då de verkligen ger effekt. För mig är det att kunna dricka Prosecco på helgerna med min man till maten och kanske äta chokladmousse till efterrätt någon gång. Eller äta av det jag bakar med barnen.

Hitta en kalorisnål ”snuttefilt” att ta till när suget från hell, eller PMS eller sömnbrist eller whatever fuckar med din karaktär. Min är Pepsi Max och Lindahls smaksatta vaniljkvarg som jag pimpar med kanel. Innehåller shitloads of tillsatser, jag vet. Men så skjut mig då. Bättre än att dra i sig 3 hekto lösviktsgodis. Eller två kanelbullar på raken.

Det här är råd jag ger mig själv, vill jag förtydliga. Det är inte säkert att alla ovanstående tips funkar för alla kvinnor. Man har olika förutsättningar, en del pallar inte att äta socker alls, en del tål inte gluten, en del måste äta 5 ggr per dag, en del mår skitbra av periodisk fasta osv.

Continue Reading...

En av er läsare (Filippa) ställde följande utmärkta fråga bland kommentarerna häromdagen:

”När har du varit som mest nöjd med din kropp och rutiner? Och har du då varit nöjd eller velat bli ännu bättre eller varit ”rädd” för att tappa det och inte njutit av det?”

Otroligt tänkvärt! Jag var tvungen att gräva en del bakåt i tiden för att komma på svaret. Skulle nog säga att jag kände mig i harmonisk och finfin form sommaren 2015. Då hade jag kört en ganska tuff bootcamp hela våren, minst 2 pass per vecka (ofta 3) kombinerat med lite löpning på egen hand. Maten var det väl så där med på våren, då åt jag inte lika balanserat som idag utan uteslöt rätt mkt kolhydrater. Men under sommaren åkte vi till Frankrike och Italien och min ambition var att träna flera gånger per vecka för att bibehålla formen jag fått. Det gjorde jag inte alls, tvärtom. Jag käkade pasta och vitt bröd, drack vin, gick promenader i stranden med familjen, stojade i poolen och tog någon godtycklig joggingtur då och då. Och trots (eller tack vare?) denna rätt långa viloperiod då jag verkligen bara njöt av tillvaron så gick jag faktiskt inte upp i vikt utan såg ut som på bilden då jag kom hem. Rätt bra form om jag får säga det själv, men så var jag ju rätt brun här också. Min egen teori är att stressen avtog under dessa veckor och jag hetsåt inte för att jag var uppe i varv, utan jag unnade mig goda saker men inte exakt hela tiden – utan i modesta mängder. Jag nådde någon sorts balans. Det var även under denna resa jag insåg att jag inte ville fortsätta leva så stressigt som jag gjorde och tog beslutet att säga upp mig från CHIC för att starta eget. När jag började jobba igen så sade jag upp mig samma dag.

C8 yogapose

På de här bilderna väger jag typ 66 kilo, alltså 6-7 kilo mindre än idag. Jag har varit i ännu bättre form än så här och mer muskulös, men den typen av kropp kräver för jäkla mycket av mig och det pallar jag helt enkelt inte längre. Känner mig för gammal och orkeslös för att kunna träna så hårt och så ofta – och äta så lite som det innebar.

De här bilderna ska jag ha som målbild för denna sommar. Om jag ser ut så här i kroppen i juli är jag nöjd. Känns mycket mer uppnåeligt än att glo på någon 20-årig bikinifitnessbrud på instagram som inte gör annat än att käka chiapudding och göra squats hela dagarna. Jag har ju annat att göra – också.

Continue Reading...

Hej, jag vill säga att jag är helt med dig på denna resa! Jag undrar lite olika saker:
1. Tar du några kosttillskott och i så fall vilka?
2. Dricker du proteinpulvershakes?
3. Vad tycker du om ätardagar/cheat days – funkar det med din bakgrund tro? (Jag har samma bakgrund som du…)
4. Vad är enklast v/s svårast med att äta som du gör nu?
5. Äter du aldrig godis /skräpmat längre? Eller är planen att inte göra det i din nya rutin?
6. Vad tycker du man ska äta istället om man blir sugen på sötsaker? /Beatrice

SVAR: Hej, kul att ha dig med på denna hemresa =)
1. Nej. Jag är inte emot det per definition men anser mig själv äta rätt allsidigt. Skulle kanske behöva komplettera med lite zink och kalcium mm, men har inte engagerat mig i exakt vad jag behöver komplettera med.
2. Nej. Ibland tar jag BCAA strax innan ett pass, men det är inte så ofta.
3. Jag tror det är som att ge en gammal alkis tillgång till fri bar. Med andra ord en skitdålig idé. Att ägna en hel dag åt att äta skräp när jag kämpat så mycket med att just motstå detta sug skulle kännas som många kliv bakåt. Däremot kan jag i strukturerad, sansad och PLANERAD form se fram emot när jag ska få äta vissa speciella godsaker, kanske en lite mer onyttig middag på restaurang, en efterrätt efter en parmiddag eller ett glas Prosecco. Men då handlar det om tillfällig njutning som varar några minuter, inte en hel dag.
4. Enklast: man behöver inte utesluta något och kosten är inte strikt utan tillåtande och funkar i en vanlig mammas liv. Svårast: att få ihop rätt kaloriantal och fördelning av proteiner, fetter och kolhydrater så att det inte skenar åt något håll. Inte så lätt som man tror! Kräver fullständig kontroll över vad man stoppar i sig och mycket framförhållning/planering. På sikt kommer jag säkert att lära mig detta utantill men nu är det svårt.
5. Som jag sagt tidigare så gillar jag inte ordet ”aldrig”. Jag kommer att äta godis och skräpmat, någon gång, vid något tillfälle. Men i fredags exempelvis, så hade jag precis kört mitt första träningspass enligt Olgas instruktioner. Och så ville familjen käka takeaway-pizza. Och jag älskar ju pizza! Men just där och då kändes det bra jävla kontraproduktivt att dra i sig en pizza efter att jag skött mig och ätit bra fast gott hela veckan. Så jag lät dom käka sin pizza medan jag snodde ihop scrambled eggs med parmesan, rostbiff och broccoli istället. Mitt aktiva val, denna gång.
6. Äter man som jag gör så BLIR man faktiskt inte sugen på sötsaker i samma utsträckning, tro mig! Men om det skiter sig – ät något sött då! Men bara EN bit. Om du tror att du klarar det. Världen kollapsar inte för att du stoppar i dig en mörk chokladruta. Men du får ju ”mer” gott ”för pengarna” om du istället väljer en god smoothie som INTE innehåller tillsatt socker, men ändå smakar sött. /Charlotta

Tack! Inspirerad som bara den! Och så mycket lika. Hade min toppform efter 3:e barnet 2011 och nu 15 kg senare har jag testat och provat allt – till och med genomfört en svensk klassiker i hopp om att fokus på träning skulle ta bort fokus på mat och alla långpass skulle få bort kg. Ack nej. Jag vill också för första och sista gången på 42 år hitta min hållbara form och samtidigt fixa barn, chefsjobb (inkl representation, resor och många jobbtimmar), man och hus. Jag ska erkänna att jag är rädd – rädd att ännu en gång misslyckas att inte hitta balansen. Är det en tanke du känner igen? Och hur tänker du inför dagar/perioder när det inte blir som du tänkt dig för att fortsätta? Lycka till! /Emma

SVAR: Jag är inte lika rädd denna gång. Jag är lugnare i mitt val. Varför? För jag har inte bråttom. Man coolar ner sig per automatik då man inte stressar fram resultatet. Förut gjorde jag som du, chefade, var elitmamma, reste mycket, jobbade 80-timmarsveckor och sprang 8 km om dagen på löpbandet + försökte hålla lågkaloridiet. Men pallade inte med allt i livet på så lite mat och vräkte därför i mig både käk och godis i smyg. Och trodde att jag skulle ”komma undan” och ”inte bli upptäckt”… Alltså…Suck! Det är imponerande att du pallat med en svensk klassiker, verkligen. Men kommer du orka träna inför ett sådant lopp, varje år, resten av ditt liv? Du måste hitta en lägstanivå som känns acceptabel, som är genomförbar. Som inte är lika lätt att misslyckas med. Sänk ribban, syster, så kommer du höja resultaten! Börja med maten, inte träningen – är mitt andra tips. Träningen får man alltid till förr eller senare. Men maten MÅSTE du få koll på, det är här mycket ångest startar, det är här stor laddning finns och ditt bagage som hindrar dig från att komma framåt. Det tar tid att hitta balans. Det tog tid att lära sig cykla också. Man vinglade som fan hit och dit i början. Ramlade ibland. Reste sig. Gav upp. Men tog sen fram cykeleländet igen. Och plötsligt en dag så bara har man balans – då kan man cykla. Så intalar jag mig själv att detta kommer att bli. För mig finns inget alternativ än att lyckas med detta. Att slarva med maten och fortsätta ha ett stillasittande jobb med enbart godtycklig träning i perioder – det kommer att sakta men HELT säkert att ta livet av mig i förtid. Och det känns ju rätt onödigt. När jag faktiskt KAN påverka min situation. Vi måste avdramatisera såna här livsförändringar då det gäller hälsa också. Visst, det är viktigt och kan kännas svårt emellanåt – men SÅ svårt är det faktiskt inte. Folk tampas med betydligt värre problem än det här. När man inte gör så stort drama kring maten och bara äter det man ska och gör sina förbannade övningar i gymet och rör på arslet lite oftare – ja, då faller det mesta på plats. Lycka till själv! Skriv gärna igen och berätta hur det går! /Charlotta

Tack för att du delar med dig av din resa! Vi är i nästan exakt samma situation med samma problematik och tänk verkar det som! Spännande att läsa om fettfördelning per dag. Jättelätt att överdosera det? Går du omkring och är hungrig eller sugen nu när du minskat på fettmängden?
Tack igen! /Mea

SVAR: Hej Mea, tack för att du läser! Nja, lätt och lätt att överdosera vet jag inte, följer man rekommendationerna och planerar i FÖRVÄG som sagt så går det ju i princip inte att misslyckas. Jag får ju fortfarande äta 33% fett av den totala mängden, vilket räcker till en hel del. Det som är svårt är att få ihop BALANSEN av både kolhydrater, fetter och protein, så att alla fördelas med en tredjedel var och ingen av dessa sticker iväg för mkt åt något håll. Protein brukar ju folk sällan ”överdosera”, det är lättare att man inte får kontroll över fettet eller kolhydraterna. I mitt fall har det gjort att jag blivit uppmärksam på att jag exempelvis inte kan äta hur mkt ägg som helst per dag och tro att jag är nyttig. Plus att jag måste vara vaksam på saker som nötter, där det är väldigt lätt att ”ta några nävar” och vips så slår fettbarometern i taket för bara ett mellanmål/snacks. Jag går absolut inte omkring och är hungrig, tvärtom! Det verkar som om kroppen blir som ”lugnast” när den får lika delar av dessa tre ingredienser: fett, protein och kolhydrater. När jag tänker efter har jag inte varit riktigt hungrig överhuvudtaget sedan jag började med PT Onlines kostdirektiv. En fantastisk känsla! Men så ska man ju äta rätt mkt per dag också. /Charlotta

Vad är du mest nöjd med gällande din kropp? Och minst nöjd med? /Anki

SVAR: Mest nöjd med min timglasfigur. Jag kan, om jag vill – få värsta kurviga silhuetten – vilket jag tycker är väldigt kvinnligt. Och det är proportioner jag är född med; breda axlar, stor byst, smal midja, breda höfter, muskulösa ben. Minst nöjd med gropigheten och ojämnheten i min kropp. Att den inte är fast. Jag har inget emot att vara lite kurvig, men ser helst att silhuetten är lite mindre gropig och knölig. Och celluliter på överarmarna skulle jag gärna slippa, tack så mycket! /Charlotta

Tror att jag svarat på alla frågor nu – tack alla frågvisa härliga läsare! Idag ska jag fortsätta min hemresa genom ett besök på gymet. Återkommer med rapport senare =)

Continue Reading...

Favoritövning inom träning? Och vad avskyr du mest i träningsväg? Brukar du träna ihop med din man? / Sussie

SVAR: Favoritövning är nog marklyft (se bilden). De flesta övningar med skivstång och hantlar gillar jag, det känns på riktigt då, på något vis. Avskyr… hmmm. Jag avskyr rätt mycket inom träning om jag ska vara ärlig. Men intervaller i uppförsbackar, alltså fy faaan. Vet att det är effektivt och jag behöver ju det för kondisens skull, men helsike så vidrigt. Nej, jag brukar inte träna ihop med min man. Det händer emellanåt att vi är i hemmagymet samtidigt, men han är väldigt fokuserad på sitt och jag på mitt. Och så kör vi helt olika typ av träning, han går all in på bänkpress och några få andra övningar med svintunga vikter och jag håller på med gymboll och tusen andra grejer… Jag har försökt få med honom på pass på gymet men det vägrar han, haha… /Charlotta

c8 vikt

Låter som att du haft en väldigt bra första vecka. Intressant det där med ökat kolhydratintag. Min fråga är hur du tänker/funkar gällande förhållandet sockersug – kolhydrater. Som sockerkänslig har jag befarat att kolhydrater leder till ökat sockersug, samtidigt som uteslutande av kolhydrater (för mig) är otänkbart. Vad har du för erfarenheter? Samtidigt skulle ju för lite kolhydrater kunna leda till att kroppen inte orkar o därför ”kräver” socker. Knepigt tycker jag. Vad anses ”rätt” enligt din nya kosthållning om man som du o jag har en rejäl svaghet för socker? /Veronica

SVAR: Jag kan inte svara på hur alla fungerar gällande kolhydrater. Många LCHF:are exempelvis hävdar ju att de känner av ett minskat sockersug med hjälp av sin kost. Jag har mer eller mindre ätit ungefär som en LCHF:are (dock inte medvetet) om jag förstått det hela rätt, högt protein- och fettintag men för lite kolhydrater rent procentuellt, i flera år och inte fan gjorde det MIG mindre sockersugen, det ska Gudarna veta! Men jag vågar påstå att mitt sockersug har åtminstone halverats denna första 1,5 vecka med denna kost. Vad det beror på kan jag bara spekulera i, men om jag får gissa är det en kombo av följande faktorer: 1. Jag är mätt och hinner inte bli hungrig mellan målen. 2. Jag äter mellanmål vilket jag aldrig gjort tidigare, alltså stabiliseras blodsockret. 3. Kroppen blir kanske mer ”nöjd” när den får lika mycket av alla kostgrupper, då ”saknas” ju inget och jag kan tänka mig att man blir mer tillfredsställd då. 4. Jag har en mental och stark övertygelse denna gång att vilja ge kroppen bra mat, eftersom jag verkar ha åkt på en del autoimmuna sjukdomar (kanske till följd av dålig kost tidigare, vad vet jag). De kostråd jag nu följer ”förbjuder” ingenting. Vill du käka godis eller socker då och då, gör det. Men inte mycket. Och inte ofta. Jag försöker hålla mig enligt Olgas egen princip, och det är 90/10-tänket. Man käkar bra 90% av tiden så är det inte hela världen om man ballar ur eller käkar någon glass, dricker vin, äter chips, smakar tårta osv de övriga 10 procenten. Men då ska det bara vara 10% och inte 50% av tiden, som det var för mig förut. Jag har tidigare försökt med nolltolerans mot sötsaker mm. Det har funkat men bara i kortare perioder och jag blev helt seriöst deppig under den tiden. Och helt besatt över när jag skulle få äta sött nästa gång. Så jag tror inte på det. Man får ge sig fan på att inte småsnaska dagligen helt enkelt. Det kommer att dyka upp massor av tillfällen då man får ”möjlighet” att äta gott framöver. I all evighet. Jag har börjat uppskatta ”alternativa” sockerkällor nu, som smoothies som jag smaksätter själv, helt utan tillsatt socker mm. /Charlotta

Brukar aldrig skriva i bloggar men du har rört mig i alla delar ang att ”hitta hem”. Var också i toppform för tre år sedan och är idag 41 år. Vet att det är lätt att släppa allt men också lättnaden när man bestämmer sig. Vi började samtidigt du och jag -4 kilo på en vecka…..
Tack för inspirationen samt motivationen till både dig och Olga! Nu kör vi!
Men vad säger vi om de där ”downdagarna”? Vad ska vi äta tro? Vi vet ju att de kommer komma? Vad tycker du? /Carola

SVAR: Roligt att du har blivit berörd och att du fått pepp att ta tag i din kost, härligt att höra! Jag förstår inte riktigt frågan, undrar du över vad du tycker jag bör rekommendera att äta när du vill ”fuska”? Eller vill du veta vad bakslaget kommer att bli? Jag tror att 85% av en lyckad kosthållning har med mental inställning att göra. Man kan visualisera framgång och man kan visualisera motgång. Funderar man mycket på hur svårt det är och undrar när det ska skita sig nästa gång så sätter man indirekt igång en negativ tankekedja och en acceptans mot motgång. Ungefär som att man inte förtjänar något bättre, eftersom man tidigare varit så ”dålig”. Hemligheten är att sluta missbruka kroppen som en soptunna och inte kasta i den en massa skit. Det är DU som får ta hand om skiten du stoppar i dig. Det är dina tarmar, din ämnesomsättning som får ta stryk, när du tillför en massa socker, fett, tillsatser, färgämnen och annat skräp vi gärna äter. Som jag svarade i frågan över din, så är det inte hela vägen om man får en tillfällig svacka. Och jag tycker inte heller att man ens ska kategorisera dessa ”avbrott” som ”svackor” egentligen. De är ju en del av oss och vårt liv. Låt dom få finnas, så länge de finns i kontrollerade former. Ingen pallar att äta kvarg, kyckling, broccoli och lax och ägg mm 365 dagar om året – enbart. Livet kommer däremellan också. Du kommer att bli bjuden på goda middagar, vara på fest, gå på afterwork, resa utomlands osv. Låt dessa tillfällen bli njutbara ”svackor” istället. Acceptera dom. Omfamna dom. Gör något bra av dessa tillfällen. Välj dina extrakalorier med omsorg. Kasta inte i dig dom av skam, eller i smyg. Utan njut av dom. Njut också av nyttig mat, det går faktiskt. Då får du fler tillfällen att njuta än enbart de där extra gångerna, de extra 10 procenten. Så fort skam och ”måsten” och ”skuld” och tvång och skit blandas in gällande mat blir det mycket issues och krångel och ångest. Och då tröstäter man inte sällan ÄNNU mer. Eftersom man redan är ”så dålig”. Du är bättre rustad för ”dåliga dagar” om du ser till att samla på dig många ”bra dagar” först. /Charlotta

Brukar aldrig skriva frågor till bloggare men ngt i din blogg gör att jag tycker du känns mer äkta. Min fråga: förut sprang du mkt på löpband ca varannan dag om jag inte minns fel? Gör du inte det längre och i såfall varför? /Katrin

SVAR: Jag har en hatkärlek till löpning. Avskyr tyvärr att springa utomhus (även om jag skulle behöva den friska luften). Men tycker det är rätt OK att stå och nöta framför en TV-serie på löpbandet nere i källaren. Slår två flugor på smällen då. Men nu har jag det enbart som komplement. Vill man skulptera och ”bygga om” kroppen så är inte löpning rätt metod, utan då är det enbart styrketräning som gäller. Men du kan inte enbart lyfta vikter utan måste komplettera med lite cardio, så jag kommer att stå och nöta lite grann fast mer sällan framöver. /Charlotta

 

 

Continue Reading...
Skrivet Maj, 20, 2016 av i | 7 Comments.

Jag hade egentligen inte tänkt börja svara på era frågor förrän efter frågestunden är avslutad senare ikväll, men denna fråga kändes så akut att svara på att jag börjar med att beta av den:

Min fråga handlar om realism kontra överdriven optimism när det gäller viktnedgång och kosthållning. Jag förstår förstås att man vill ha en positiv attityd när man försöker kränga en vara eller marknadsföra en tjänst (i ditt fall Olga Rönnbergs sajt/tjänster). Och alla vill vi väl tro på under när det handlar om att gå ned i vikt och komma i form.

Samtidigt är de flesta av oss som läser om vikt och kost sannolikt luttrade veteraner i bantningsträsket (eller om man nu använder någon förskönande omskrivning av b-ordet). Det är kanske mest nybörjarna som låter sig entusiasmeras av mirakelmetoder och fascineras av förment stora framgångar.

Men vi som varit med ett tag vet ju att det inte är så okomplicerat. Det jag reagerade på i det här sammanhanget var din redovisning av dina första sex dagar med en ny kost. Låt mig bara kasta in en disclaimer först: jag vill ärligen ha dina synpunkter på det här, inte smula sönder de framsteg du gjort.

Under hela mitt vuxna liv har jag pendlat i samma viktintervall som du gör – ungefär 10 kg mellan 60 och 70 kg. I den här omgången har jag på sju veckor gått ner 6 kg, varav 2,1 kg den första veckan. Jag räknar inte den där första veckans 2 kg som en riktig viktnedgång, utan som en ren vätskeförlust eller normal viktvariation (tror knappast det finns någon som ligger på exakt samma vikt från dag till dag). Den åstadkom jag dessutom med ett dagsintag på 800 kcal – hur du lyckas gå ner med ett normalt dagsintag på 2000 kcal vet jag inte. Men som du påpekat, att bli av med några kg är egentligen hur lätt som helst. Det är inte där svårigheten ligger.

Jag har för skojs skull mätt höft, midja och lår (eftersom det numera är populärt att hävda att vågen ljuger, medan måttbandet visar ”sanningen”). Men om jag efter 6 kg har minskat måtten är det i så fall i form av rena mätfel – någon cm hit eller dit. En så måttlig viktnedgång ger helt enkelt inte så märkbara utslag (möjligen om man har extrem bukfetma eller samlar fett på någon annan kroppsdel). Mest handlar det ju om hur man själv upplever situationen. De 6 kg som försvunnit i mitt fall innebär att jag känner mig lättare, mindre plufsig i ansiktet och inte lika dallrig runt höfterna. Men för en utomstående betraktare är jag fortfarande en höftbrett normalsmal/normalfet medelålders kvinna.

Min poäng är att det är lätt att dra för stora växlar på mindre viktnedgångar hos relativt normalviktiga personer. Som ”Maria gick ned 10 kg och två storlekar – nu kan jag ha en strl 38:a”. Tror någon verkligen på det där? Jag har alltid samma storlekar, oavsett om jag väger 70 kg eller 62 kg. Om jag någon gång skulle kunna klämma in mig i en strl 38 eller 36 (och då talar jag inte om plagg med vanity sizing) måste jag nog gå ner ytterligare 15-20 kg. Då skulle jag sannolikt också se ut som en terminalpatient. Möjligen fungerar det där storleksbantandet om man har en helt spolformad kropp, vad vet jag. Eller bryr sig om plagg med en kroppsnära passform.

OK, jag vet att det här kan låta surt och småskuret. Skulle dock vara intressant att höra vad du tycker. Handlar inte ”småskalig” bantning mer om en upplevelse än om faktiska resultat? /Marie

SVAR: Hej Marie och tack för din viktiga fråga i detta rätt så brännbara ämne! Jag har lite svårt att utkristallisera vad i din kommentar som är en renodlad fråga och vad som är dina egna åsikter i ämnet som du verkar vilja få fram väldigt tydligt. Men jag gör ett försök. Om vi börjar med att bena upp ditt ifrågasättande kring att jag går någon agenda och ska marknadsföra någon produkt så är jag helt transparent och öppen med att jag testar detta under Olgas PT Online-tjänst. Absolut! Ingen har betalat mig för att ”testa” detta och ingen jävel lägger sig i hur jag uttalar mig eller uttrycker mig om tjänsten ifråga. Jag har själv valt att testa tjänsten eftersom A. Jag jobbar mycket med den i min tjänst som chefredaktör för mamma.fit och det underlättar rent praktiskt om jag har mer koll på vad kvinnor som anlitar tjänsten tar del av, vilka frågeställningar som dyker upp, hur fungerar funktionerna, vad fungerar mindre bra osv. samt B. Jag har nu läst så pass många mail och tagit del av berättelser från kvinnor/mammor som verkar ha haft samma bakgrund som jag och relation till mat, bantning, oregelbunden kost, träning mm och som äntligen verkar ha lärt sig att leva balanserat. Det har osat sundhet och hållbarhet vilket lockade mig. Och jag BEHÖVER det. Sannerligen! Därför anmälde jag mig.

Mitt rekommenderade kaloriintag har varit olika från dag till dag under denna sexdagarsperiod, inte en fast satt mängd, utan mellan 1780 och 2020 kalorier. Jag har överskridit denna mängd vissa dagar och underskridit andra dagar. Det har dock inte varit några jätteavvikelser utan några hundra kcal hit eller dit.

Det må låta ”orimligt” att jag gått ner 2,6 kilo på så kort tid trots att jag inte ”bantat” eller ”späkt” mig eller gått på ovanligt lågt kaloriintag per dag. Men jag kan ju säga så här: du har ingen ANING om hur jag åt veckan innan! Jag kunde hålla i mig sirap direkt ifrån flaskan då sötsuget slog till, jag åt mackor i smyg, jag mumsade i mig resterna av barnens pannkakor. Ska jag fortsätta? Hur högt mitt vardagliga kaloriintag var då, vågar jag knappt spekulera i.

Jag har aldrig någonsin påstått att det här är en quickfix utan TVÄRTOM sagt att det kommer ta tid denna gång och att ”resultatet” ska vara for life och inte inför beach 2016. Snarare Beach 2046. Jag orkar inte hålla på och pendla och smygäta och träna och försöka kompensera för dåliga val. Jag vill kunna njuta av mat, träning och livet – som alla andra! Eller, inte riktigt ALLA andra, för många av oss klarar ju inte detta i nuläget. Jag vill ha balans och tranparens. Jag ska bjuda på allt detta. Just nu bjuder jag enbart på transparensen – jag blottar både framgångar och motgångar. Nästa vecka har jag kanske inte gått ner ett hekto, men det är inte hela världen, kroppen kanske ställer om sig för min nya kost nu, vad vet jag? Och jag börjar med träningsschemat idag, det kan också påverka åt olika håll.

Om du läser in ordet ”mirakelmetoder” i samma andemening som Olga Rönnbergs verksamhet så är du HELT ute och cyklar. Finns INGEN som är så tuff motståndare mot sånt som Olga! Läs på lite mer, snälla. Det går åt så mycket energi annars åt att påvisa din okunskap här. Det må stämma i många andras fall men inte i Olgas!

Jag kan ju exempelvis lägga ut Olgas senaste inlägg på hennes Facebook-sida MammaFitness, som hon lade ut imorse:

Du behöver inga kickstarts
löften om snabba resultat
utmaningar
komma i sommarform-på 6v-bullshit
boot camps för att känna att du lever

Du behöver bara…börja. Utan att basunera ut för hela världen om din nästa ”satsning” för ingen bryr sig….längre (för det är din femtiotionde satsning och du är i samma form som för femtiotio satsningar sedan).

Utmaningar och kickstarts börjar alltid med rejäl kalorisänkning eller en massa kosttillskott från ett visst märke om man köpt deras koncept om att det ÄR vägen till din sommarform (det är det inte).

Det är det MINSTA du behöver.

Det du behöver MEST är att rensa kosten från all skit du kallar ”mat”. Redan där försvinner dina första 3-5 kg.

Men det är där problemet ligger, du är aldrig nöjd, du vill ha TIO minus kg
Därför skaffar du din smarto en j–la app som talar om för dig att käka 1300 kal så kan du tappa 1 kg per vecka. Så du räknar ut att till midsommar är du i bästa form och 10 kg lättare.

Sanningen är …det blir din VÄRSTA form, för det är då mardrömmen börjar.

Du är trött av så lite mat under dessa veckor
Du är hungrig och enda du vill är äta (och det börjar du att göra förr eller senare)
Allt hänger för huden tappat sin ”fjöng”
Ingen muskeltonus att prata om
Långsammare ämnesomsättning

Är du NÖJD nu? tror inte det.

Och så pang! du är 10 kg uppåt till augusti, för att du har inte lärt dig en skit om dig själv och dina beteenden kring maten, du har inte ändrat på en enda gammal vana och sommaren är full av frestelser och du har inte lärt dig att hantera dessa.

Hur lockande än dessa kickstarts låter så är det inte där du ska hitta formen, oavsett vad de lovar dig och hur snyggt än de paketerat skiten.

Nu tar vi vårt förstånd till hjälp flickor och sommar eller ej- vi börjar käka bra redan nu, typ from NU. Typ from nästa mellanmål. Utan att vänta till måndag så du ha rättfärdiga ditt crap nu under helgen. NU.

Av respekt till dig själv- gör annorlunda denna gång.
Långsammare vinner, alltid.

Jag förstår att du är frustrerad över din egen situation och arg över något. Men du kan inte ta ut ilskan på att jag kör med ”småskalig bantning” här, för det är exakt det motsatta jag äntligen har börjat med.

/Charlotta

Continue Reading...
Skrivet Maj, 19, 2016 av i | 9 Comments.

Det börjar komma en del frågor bland kommentarerna nu, så jag tänkte att vi kunde köra en frågestund här i bloggen tills imorgon, fredag kväll – right? Ni får alltså till fredag midnatt på er att ställa frågor så portionerar jag ut svaren under helgen så gott det går. Kör igång!

Continue Reading...
Skrivet Apr, 26, 2015 av i , , , | 9 Comments.

10 i topplista nyttig mat

Hej, skulle gärna vilja ha lite lätta tips på lätta och bra frukostar och lunch/middag som man även kan ta med till jobbet. Samt en tio i topp-lista på mat som man kan ta med när man handlar. Tack för en otroligt bra blogg! Kram Therese

SVAR: Hej Therese! Vad glad jag blir för att du gillar bloggen! OK, här kommer min tio i topplista på produkter man kan handla, som funkar till både frukost, lunch och middagar:

1. Kvarg. OBS! Får inte vara smaksatt för den innehåller en massa tillsatt socker. Lindahls naturella kvarg tycker jag är bäst. De HAR förvisso sockerfri smaksatt kvarg som är bra också, men då blir man ganska låst vid de smakerna, som oftast är åt dessert/söthets-hållet. Kvarg är toppen om du tränar mycket eftersom det är rikt på protein men snålt på kalorier och gör dig mätt förvånansvärt länge.

2. Broccoli. Välj själv om du köper frysta eller färska. Frysta, små broccolibuketter kan vara mer praktiskt tycker jag, om du ska göra lunchlådor exempelvis. Går snabbt att tina. Broccoli är ett kanonbra ”sidomål” till protein. Knaprigt, med tydlig kålsmak och går att smaksätta på många vis. Bombarderat med vitaminer.

3. Torsk. En klassiker i hälsosammanhang. Mager fisk som är väldigt bra för dig. Kräver dock en hel del kryddor tycker jag, för att det ska bli lite sting i det hela. Går att köpa i såna här färdigportionerade fryspack vilket är toppen när du förbereder lunchlådor/middagsportioner.

4. Ägg. Jag skulle inte överleva utan ägg, äter det varje dag. Ägg innehåller i stort sett allt du behöver för att klara dig, sprängfyllt med vitaminer och mineral och dessutom lätt att variera i så många olika former. Men köp ekologiska, stora ägg.

5. Rödbetor. Jag äter väldigt sällan potatis men tycker det kan vara gott med rotfrukter i någon form till maten ibland. Just rödbetor är nyttigt och rena dynamiten gällande innehållet, de renar blodet och är bra för tarmarna, hjälper till med syreupptagning och har många andra bra funktioner. Om du ska välja kolhydrater i sin bästa form är rödbetor något att satsa på.

6. Sparris. Min absoluta favoritgrönsak! Men jag gillar inte den frysta varianten, den måste vara färsk och spänstig. Passa på att ät mycket primörer nu då säsongen är redo för det!

7. Kyckling. Bland det godaste i proteinväg du kan äta enligt mig. Och nyttigt om du tillagar den på rätt sätt. Går att variera i all oändlighet. Jag tröttnar aldrig på kyckling.

8. Blåbär. Om möjlighet finns så köp färska, men de brukar vara dyra. Eller plocka själv då säsongen ger möjlighet! Annars kan du köpa såna där stora, frysta, det brukar jag göra – och de är riktigt bra faktiskt. Blåbär innehåller mycket antioxidanter och är perfekt att ha som efterrätt eller till frukost på kvargen.

9. Laxfilé. Godare än torsk tycker jag. Lite fetare fisk, men innehåller det ”goda” fettet och mycket aminosyror. Lätt att tillaga i ugn.

10. Milda Créme Bonjour Vitlök & Örter. Finns i flera smaker, men jag gillar denna. För att få lite sting till dina maträtter rekommenderar jag en klick av detta till, istället för kaloririk sås. Ger mycket smak och är krämig utan att innehålla särskilt mycket fett. Jag äter den varje dag.

Med ovanstående ingredienser och råvaror har du en bra grund för varierade rätter till både frukost, lunch och middag.

Det du behöver ha hemma som kompletterar är:
• olivolja, smör eller annat fett
• kryddor som flingsalt, örtsalt, svartpeppar, chiliflakes, citronpeppar eller annat du gillar (färska kryddor är också fantastiskt)
• Vitlök, ingefära, pressad citron (köp en sån där färdig i plastförpackning som ser ut som en citron)
• Mjölk

Frukostar: Eftersom jag nästan helt och hållet har uteslutit bröd, vete och mjölprodukter i min kost så satsar jag på ägg och kvarg till frukost. Jag äter ofta blåbär till kvargen också. Äggen varierar jag mellan kokta (som jag äter med örtsalt), till äggröra, till stekta ägg. Det går att ta med såna frukostar till jobbet också om man vill, lägg dom i separata matlådor.

Luncher/middagar (de är i stort sett likadana enligt mig):
• Stekta kycklingfiléer med sparris (som du stekt lätt i stekpannan med lite olja och kryddor – OBS! du behöver inte förkoka den för då blir den degig) och äggröra (du kan blanda ner lite creme bonjour i äggen för att göra röran krämigare).
• Stekta kycklingfiléer med ugnsrostade rödbetor och kvarg smaksatt med vitlök och kryddor.
• Ugnsbakad laxfilé med broccoli och en klick creme bonjour.
• Ugnsbakad torskrygg med stekt sparris och kokt ägg.
• Wokad kyckling med broccoli och sparris, smaksatt med ingefära och chili.
• Kokt torsk med broccolimos (mixa kokt broccoli med liiite smör, salt och peppar och en klick creme bonjour eller kvarg, smaksätt med vitlök om du vill)

Ja, det går säkert att komma på ett tjugotal andra receptkombinationer på dessa ingredienser, men då har du i alla fall en bas att utgå ifrån!

Lycka till, kram Charlotta

Continue Reading...
Skrivet Apr, 25, 2015 av i , | 3 Comments.

Hej, har du (eller någon annan) tips på hur man tar sig förbi ”eftermiddagssvackan”? Jag börjar jobba tidigt på morgonen, har ett rätt intensivt arbete under dagen. Jag äter alltid bra, nyttig frukost + lunch. Stressar sen till barnhämtning ca kl 16 och sen är det kört, jag är fantasilös, får huvudvärk osv och godissuget är enormt. Barnen vill bara äta typ korv, jag har knappt energi att fixa ens det. När jag väl får tillfälle att träna (senare) är jag inte sällan för trött tyvärr. 

Oj, låter som att hela min tillvaro är eländig, fullt så illa är det inte, men någon som känner igen sig och lärt sig bemästra det? 

Tack i så fall!/A-K

SVAR: Hej du kämpande medsyster till småbarnsmamma! Jaa du, A-K, det är inte lätt idag att hinna med sig själv, barn, jobb, träning, kost och övrigt.

Hur mycket vätska får du i dig per dag? Huvudvärk är nästan alltid ett tecken på att man är uttorkad. Nu tränar jag förvisso väldigt mkt och kanske dricker mer än andra men jag har konstant en stor flarra vatten vid skrivbordet på dagarna som jag häller i mig av i portioner. Det är en vanesak att dricka mkt vatten, många tycker det är jobbig och tar emot. Jag tycker vanligt kranvatten är själlöst och tråkigt så jag ”mixar det” med hälften kolsyrat vatten. Rent kolsyrat vatten tycker jag blir för bubbligt, men 50/50 är lättare att dricka.

Har du testat kvarg som eftermiddagsmål? Att blanda en portion naturell kvarg med en tesked outspädd lime/citronsaft (kalorifri/lightvariant, Icas egen) har varit min räddning mot sötsug många gånger. Det smakar syrligt och gott och proteinet i kvargen mättar mycket mer än man tror. Idag har Lindahls mejerier flera olika smaksatta kvargsorter som är sockerfria och riktigt goda – testa dig fram! Många som tränar mkt brukar käka kvarg med en klick jordnötssmör till, som mellanmål.

Du kanske också ska överväga att dricka någon form av proteinshake, som innehåller en massa bra saker och hindrar dig att få den där ”svackan”. Men dessa tillskott rekommenderar jag bara om du sen verkligen gör de där träningspassen på kvällen också, annars kommer du att få ett överskott av energi och kalorier i kroppen helt i onödan.

Själva träningen kan vara det som ger energi också. Även om det låter motsägelsefullt att göra ngt man blir trött av, för att bli piggare sen, så ÄR det faktiskt så.

För att vara småbarnsförälder OCH orka ha en yrkeskarriär parallellt vill jag påstå att man MÅSTE träna och vara i god form – för att palla helt enkelt.

Continue Reading...
Skrivet Apr, 25, 2015 av i , | 2 Comments.

Nordic 1

Jag undrar vad du har för löpband? Hur förvarar du det? Har du någon matta/skydd under det? Kram Rebecca

SVAR: Hej Rebecca! Jag har ett löpband av märket Nordic Track. Köpt då det var på rea på en stor sportkedja i Bromma som jag inte minns namnet på nu tyvärr (något franskt namn, på C…?). Jag minns inte riktigt vad jag betalade för det heller, kanske runt 12 tusen eller liknande. Det var nedsatt från 20 tusen tror jag. Jag hade ett löpband av mer enkel karaktär tidigare, som var mkt mindre och kostade kanske 3000 kronor.

Skillnaden på billiga löpband och det jag har är ganska stor och springer du ofta bör du investera i ett bättre. Mitt löpband har lång löpsträcka, alltså själva bandet man springer på är något längre, eftersom jag själv är lång och tar stora kliv, samt för att min man ska kunna använda det också (vilket han nästan aldrig gör förvisso, men ändå).

Övriga fördelar mitt löpband har är att det har dämpning i underlaget/bandet, vilket innebär att det inte sliter lika mycket på knän och leder när man springer. Och så kan jag ställa in det på inclines, alltså lutning i olika procent om jag vill springa intervaller. Man kan förstås också ställa in olika tempon, men det kan man på vilket löpband som helst.

Det har en del övriga finesser som kcal-räknare, olika pass man kan ställa in, man kan koppla upp sig till iFitness mm mm. Dessa använder jag aldrig då jag mest använt löpbandet för långdistansbruk och då behöver jag bara veta tiden samt hur långt jag springer. Att få reda på hur många kalorier man förbrukat är mer en bonusinfo som egentligen inte fyller någon större funktion. Dessutom misstänker jag att detta löpband är av de mer glädjebesked-mässiga slaget för jag betvivlar att man förbränner så mycket för en mils kutande. För att det ska bli korrekt återgivet misstänker jag att man måste programmera in sin längd och vikt först och det har jag inte gjort.

Nackdelarna med detta löpband (förutom att det kostar en slant) är väl att det är ganska skrymmande. Det är tungt som fan och när vi flyttade från vårt hus till vårt nuvarande tillfälliga boende var det ingen LEK för flyttgubbarna att få upp detta schabrak till övervåningen där det nu står.

Det går heller inte att vika ihop och stoppa in under en säng eller i en garderob. Det GÅR att demontera men i så fall för transporter mm, och det är rätt krångligt att sätta upp igen. Så det är inte framtaget för att kunna stuva undan utan mer för att stå där det står.

Du undrar över om det står på en matta eller liknande och det står direkt på golvet. Det har en massa gummikuddar på fötterna det står på och skadar inte golvet. Däremot har jag märkt att det ”flyttar” på sig bakåt när man springer länge, av vibrationerna antar jag. Så man får hålla lite koll.

Mitt tips är att hålla utkik efter utförsäljningar av löpband på Stadium och XXL Sport och andra större kedjor. De brukar ha utförsäljningar lite oregelbundet, beroende på när nya modeller kommer in, eller då de kör kampanjer. Googla och jämför priser, det kan skilja enormt mycket från butik till butik! Köp aldrig till ordinarie pris, man betalar ofta mkt för någon ny funktion som kanske inte kommer att använda.

Lycka till med löpningen!

Kram Charlotta

Nordic 2

Continue Reading...
Skrivet Apr, 22, 2015 av i , | 3 Comments.

Vad tycker du om 5:2-metoden? Har du provat?/Amanda

SVAR: Ja, jag testade den lite godtyckligt förra året, men gjorde aldrig något seriöst försök utan gav upp rätt så snabbt. För mig som tränar tunga bootcamp-pass är det en metod som inte är helt optimal kanske. Många säger att de kan träna precis som vanligt de dagar de inte äter (eller håller sig till 500kcal) och kanske funkar det om man lägger det enda målet mat (med mkt protein) precis i anslutning till träningspasset, alltså direkt efteråt? Det har dock känts lite för krångligt logistiskt för min del då jag nästan uteslutande tränar på tidiga morgnar och inte vill dra i mig dagens enda mål direkt efter det. Jag är inte EMOT 5:2 av några moraliska skäl, har sett dokumentären och tycker att det låter som en vettig grundteori. Och jag känner flera som lyckats gå ner i vikt på ett framgångsrikt sätt genom 5:2 och som fortfarande håller vikten och kan unna sig god mat på helger mm. Lite som att äta kakan och behålla den. Men som sagt – jag tycker spontant att den funkar så där ihop med så pass intensiva styrkepass och konditionsträning. När jag har kört juice-detox har det varit väldigt korta perioder om 5-8 dagar och då har jag orkat träna (dock inte lika högintensivt som nu), men att köra det som en standardkost/rutin med noll matintag två dagar per vecka (eller extremt lite näring dessa dagar) är jag lite tveksam till.

Däremot är jag nyfiken på en variant av 5:2, som heter 16:8. Då ”stänger” man ätfönstret under vissa timmar. Alltså, man äter sina mål mellan kl 10 och 18, men sedan får man inte äta något efter kl 18 och inte förrän kl 10 dagen därpå. Man har alltså 8 timmar på sig att äta sina mål mat. Sedan ska kroppen vila och fasta i 16 timmar i sträck. Man kan välja själv vilka tider man har ”stängt” för matintag. Jag äter ju exempelvis middag jävligt sent nästan varje dag (och särskilt på helgerna) så 18 skulle bli väldigt svårt för mig att få in i logistiken. Men man kan köra kl 12-20 istället. Jag är inte superhungrig på morgnarna och skulle klara av att träna på tom mage men däremot behöver jag en rejäl lunch mitt på dagen. Så det är jag lite nyfiken på. Många experter tycker ju att denna metod är bättre om man nu tränar mycket. Det finns ju en del gamla missuppfattningar om att man ska stoppa in mat i munnen varannan eller var tredje timme all tid man är vaken, men våra kroppar är från början faktiskt inte byggda för regelbundet kostintag, särskilt inte när vi rör oss så lite som vi gör. Så själva grundtanken med periodisk fasta är inte så dum. Jag ska läsa på lite mer och se om jag får ihop ett bra schema ihop med min träning och allt annat, återkommer!

När du tränar så ofta, hur gör du med håret? Kanske en fånig fråga, men jag undrar om du tvättar håret efter varje pass när du blir svettig…? /Catrin
SVAR: Nej, jag tvättar inte håret efter varje pass… Vissa dagar tränar jag två pass efter varann dessutom, det skulle gå åt alldeles för mycket schampo! Skämt åsido så är det lite meckigt det här med vackert hår i kombo med träning, så din fråga är högst relevant. Jag förstår inte hur alla andra får till det (får ni det?), men JAG ser alltjämt ut som hej kom och hjälp mig i håret och har det i tofs. Det är nästan ständigt fuktigt eftersom jag inte tar mig tid att föna det efter duschen. Och det är ofta trångt och svettigt som det är i omklädningsrum för att jag ska orka föna det torrt. Så jag sätter upp det med en snodd. Jag tvättar håret cirka 2 ggr per vecka. Men jag sköljer ur svetten efter varje pass och brukar ofta ta i lite balsam innan sista sköljningen, för att det ska bli mjukare och lukta lite godare. Jag hade extensions för några år sedan och minns att det var väldigt meckigt då jag tränade. Idag skulle det inte funka för mig med extensions, jag skulle bli helt galen av att inte kunna skölja det ordentligt och dessutom skulle det bli för tungt och varmt med så mkt hår. Även om jag älskar tjockt och fint hår!
Hur ser du på lightprodukter som ofta innehåller en del tillsatser som inte är bra för kroppen? Jag har förstått att du försöker hålla dig till ganska ”ren” mat men så ser man ibland att du dricker lightläsk eller använder light-mejeriprodukter. Hur resonerar du här? Din blogg är en av mina favoriter by the way! /Sofiya
SVAR: Jag har ett kluvet förhållande till light-kost. Jag VET att det inte är bra på många vis att stoppa i kroppen en massa syntetiskt framtagna smakämnen, färgämnen, tillsatser med mera och tyvärr är ju just lightprodukter fullproppade med mycket sån skit. Samtidigt tycker jag att jag äter dessa produkter så pass sällan ändå och i så pass små mängder att andelen ”gifter” jag får mig i hyfsat försumbar. Jag tar den risken hellre än att dra i mig en massa extra kalorier som de full fat/socker-varianterna av dessa produkter skulle innebära. Light-läsk (Pepsi Max, Cola Light, Fanta Zero) dricker jag 1, max 2 gånger per vecka. Antingen till ngn middag eller i en drink hemma. Det blir max 1-2 drinkar för mig per vecka. I snitt alltså. Vissa veckor inga drinkar/alkohol alls. Det jag får i mig oftare är väl i så fall light-saften från Ica med limesmak som jag smaksätter min naturella kvarg med. Det äter jag kanske 4 gånger i veckan. Å andra sidan är det också så oerhört små mängder i sammanhanget, någon tesked hit och dit.
Gällande light-mejeriprodukter så är jag nöjd med Milda Mat, Creme Bonjour och sånt i stället för vispgrädde eller bearnaisesås. Jag kryddar mkt istället och använder chili, vitlök, citron och färska örter (samt liiiite riven parmesan) för att få fram smakerna. Det blir förstås en större utmaning, för vilken apa som helst kan ju göra god mat genom att använda mkt smör och grädde i maten, det är liksom inte SVÅRT. Jag blir därför ganska provocerad av alla matlagningsprogram när de häller socker, smör och grädde i typ ALLT. Och sen lite extra smör ovanpå det. Det är supersmaskigt! Och varje portion innehåller säkert 2500 kcal.
Jag har ganska sällan mejeriprodukter överlag i min egen matlagning, gör inte så mkt gräddiga röror, såser och liknande så jag behöver inte använda dem i den utsträckningen.
Jag sparar mina tillfällen då jag vill äta fullfat- eller sockerbaserade saker. Vardagstillfällena är inte sådana stunder, utan då syftar jag mer på då jag blir bortbjuden på middag hos vänner, äter ute på restaurang, högtider som jul, påsk, midsommar, kräftskiva, halloween mm, släkt och vänners födelsedagskalas, konferenser med jobbet mm. Tro mig, man hinner få ihop tillräckligt många ”unna sig”-tillfällen på ett år som det är…
Roligt att du gillar bloggen! Tack för att du läser =)

 

Continue Reading...