Kategori: DEPP

Skrivet Mar, 22, 2017 av i | 11 Comments.

Hittade en gammal bild i mobilen från… kan det vara 2014? Nä, kanske 2015? Whatever. Det var i alla fall under en period då jag sprang jävligt mycket (minns jag), alltså hemma på löpbandet. I kombination med att jag körde rätt sträng bikinibootcamp-träning på morgnarna tre dagar per vecka. I kombo med…well i princip samma kost som jag äter idag måste jag ändå påpeka?

atta kilo

Men jag hade alltså inte samma stillasittande situation då som nu. Jag gick en rätt lång sträcka till och från bussen, 2 ggr per dag och sedan promenerade jag 2 ggr på ett annat ställe i stan också. Varje dag (utom lörd/sönd). Och gick säkert utöver det 4-5 km extra mer än nu, enbart genom att GÅ och göra ärenden, shoppa, eller köpa lunch, eller promenera till lunchställen eller vad jag nu gjorde.

Jag bedömer lite snabbt att det ligger cirka 8 kilo mellan de här två bilderna. Jag väger typ 72-73 idag och på bilden till höger tror jag att jag väger runt 65.

Så här ser alltså åtta kilo upp (eller ner) ut på MIN kropp. Jag är hyfsat lång (över 1.70) så 8 kilo på någon annan kan ju se helt annorlunda ut.

Men ändå.

Fan vad bra form på benen och kroppen i övrigt på högra bilden. För en trebarnsmorsa i min ålder (jag var gammal redan då…).

Borde ha njutit mer av den kroppen då! Minns att jag hela tiden var ”på väg” mentalt någon annanstans då och inte var tillfreds, varken med jobbsituationen (jobbade på CHIC då och hade tankar på att starta eget, men hade ännu inte bestämt mig), eller boendesituationen (vi hade sålt vårt förra hus och hyrde ett trist radhus i väntan på bättre). Jag var inte harmonisk i övrigt med livet, även om kroppen var en jävla drömkropp (så här med facit i hand!). Men nu har jag den istället som realistisk målbild. För så där har MIN kropp sett ut. För inte så värst länge sen! Jag kan återskapa den silhuetten, det vet jag. Frågan är bara om jag vill. Och hur mycket tid och ENGAGEMANG jag vill investera i detta…

Continue Reading...
Skrivet Mar, 17, 2017 av i , | 14 Comments.

17 mars 2017

Dags för uppdatering om mina mått och vikt, hur utvecklingen går. Samt helfigursbilder. Eftersom jag utlovat detta varannan vecka.

Det har varit en rätt dålig period för mig både mat- och träningsmässigt. Jag orkar inte gå in på en djupare analys, men kan konstatera att jag spårade ut i och med min mans 40-årsfirande och sen har det gått utför även efter det då och då. Senaste veckan har jag dock fått till även vardagsmotion någorlunda vilket jag känner mig nöjd över.

I övrigt känner jag mig inte så jävla nöjd alls om jag ska vara ärlig. Jag känner mig rätt svullen, degig, trött och besviken på mig själv och skulle vilja sova i en vecka.

Mina mått just nu (jämförelsetalen är från mätningen för två veckor sedan):
Vikt: 73,2 kg (+1 kg)
Midja: 73 cm (+/- 0 cm)
Stuss/rumpa: 106,5 cm (+1,5 cm)
Lår: 56 cm (+/- 0 cm)
Överarm: 30 cm (+/- 0 cm)

Continue Reading...
Skrivet Mar, 16, 2017 av i , | 7 Comments.

Jag har varit relativt exemplarisk hela första delen av denna vecka avseende både kost och daglig träning/motion. Men så igår var jag tvungen att få klart en jobbgrej inför ett möte och satt uppe så in i helvete sent. Gick inte och lade mig förrän kl tre på natten och då låg jag dessutom och grubblade sen på det jag hade jobbat med i en halvtimme.

Och så upp imorse vid sjutiden… Stress stress hela dagen. Möten och deadlines, ingen frukost. Jag äter nästan ALLTID frukost. Men idag fick jag inte till det. Stress, stress. Lunchmöte i stan. Jag beställer en… jävla pizza! Men å andra sidan äter jag det väldigt sällan. Sen tyckte jag att det var en helt logisk grej att äta lösviktsgodis OCH naturgodis till mellanmål. Så jag moffade i mig lite sånt också.

Nu sitter jag här, fortfarande däst och mätt och lite bubblig i magen och med en olustkänsla för att jag tryckte i mig i princip enbart skit i dag. Och två fjösiga måltider täckte dagens kaloribehov med råge. Men typ noll näring.

Inget träningspass fick jag till heller, som för att sluta den dåliga cirkeln denna dag.

Det mesta kändes jävligt deppigt faktiskt. MEN! Sen kom jag på att jag faktiskt har promenerat rätt mkt idag eftersom jag valde att inte ta bilen. Gick av en station tidigare och gick sista biten till mötet, promenerade till skolan för att hämta barnen istället för att köra osv. Tog en liten extrarunda promenad för ett ärende på kvällen osv. Lite nyfiket kollade jag i den där hälsoappen jag har i min iPhone och överraskande nog har jag faktiskt knatat runt över 10.000 steg idag.

IMG_7569

Det måste väl ändå klassas som vardagsmotion, eller hur?

Så nu känner jag mig inte fullt lika värdelös. Men ändå ganska risig. Jag väljer att inte grubbla sönder detta utan konstaterar att jag borde veta bättre än att hoppa över frukost och förstår samtidigt mitt sockersug pga sömnbristen. Självklart kunde jag valt bättre alternativ men nu gjorde jag inte det. Get over it.

Pizzan får ligga i magen och ge mig kraft inför mitt helvetespass med min gamla slavdrivare till PT imorgon. Så får det bli!

Continue Reading...
Skrivet Mar, 11, 2017 av i | 20 Comments.

Lördagens analys kommer lite sent. Ber om ursäkt för det, har varit lite upptagen med att äta. Och äta. Och äta lite till. Ja, kanske låter melodramatiskt (eller mellodramatiskt dagen till ära), men lite så har det känts. Maken har fyllt 40 och vi har firat lite här och där denna vecka så det här 90/10-tänket kostmässigt har blivit typ 90% dålig kost och 10% bra. Nu överdriver jag kanske, men balansen har ju gått helt överstyr i alla fall.

Och jag undrar lite över detta med balans, för just det har jag – och en del av er – rätt mkt problem med. Det här mellanmjölktrista. Lagom. Bara smaka en eller tre tuggor av bullen. Inte äta upp hela. Och definitivt inte äta 5 bullar på raken bara för att de står där. Och inte fortsätta med chips, godis, kakor osv för att ”det redan är kört”.

Jag är bra på att vara strikt i perioder, men bara ordet ifråga får en ju att vilja bli olydig direkt. Man är det kanske i korta stunder men längtar hela tiden någon annanstans.

Eller så går jag all in. Åt det andra hållet.

Tänkte på det när jag såg mina tvillingar gunga idag på en sån där planka där man sitter i varsin ände. Hur lätt det liksom tippar åt något håll.

Varför är det så? Vad tror ni? Varför söker jag ofta dramatik då det gäller träning och mat? Främst mat. Varför kan jag inte vara nöjd med att äta ”normalt” (vad det nu är, men alltså kanske rätt ”vanligt” som normalt funtade människor äter utan att reflektera över det). Varför blir det så mkt dramatik hela tiden kring något så basic som mat?

Continue Reading...
Skrivet Feb, 16, 2017 av i | 33 Comments.

Att följa tajta, australiensiska fitnessmodeller på instagram ger mig längre inte särskilt mycket inspiration eller pepp. De har HELT andra förutsättningar än jag. Jag kommer alltid att känna mig efter och mina mål blir alltid underlägsna deras resultat.

Då är det bättre att jämföra med sig själv!

Just nu har jag slappat till mig och ätit mycket socker och onödig skräpmat i större mängd än jag brukar pga olika saker. Ja, jag vet, jag har inte alltid visat upp detta här. Men ni efterfrågar ärlighet så då kan jag inte smyga undan ursäkter längre. Spegelbilden avslöjar om inte annat hur jag EGENTLIGEN mår. Innerst inne.

Länge intalade jag mig själv att det inte är för utseendets skull som jag vill hålla mig i form, utan för att jag vill bli starkare och må bättre. Jag tycker att dessa drivkrafter är fantastiska fortfarande – och för att orka med att leva mitt liv i det tempo det kräver, så MÅSTE min fysik vara god, min återhämtning stabil och det jag äter vara fullt av energi och näring.

Jag har nyss fyllt 46 år. Jag orkar inte vara uppe sent längre, jag studsar inte ur sängen dagen efter en gala med för många glas vin (som igår, då jag var på fin fest). Jag har fått klåda på kroppen (det har jag haft i ett år, snart), främst på högra vaden/smalbenet. Jag har glanslöst hår och torr hy och fryser konstant. Och är inte särskilt social faktiskt utan vill helst bara vara hemma, osminkad, med mjukiskläder, sitta och glo framför datorn och sedan se fram emot pauser då jag får äta något gott.

Är det den personen jag vill vara? Är det så jag vill leva mitt liv, nu?

Nej, det är det inte. Jag behöver bli en bättre version av mig själv (som Olga så klokt uttrycker det!). En 2.0-version av Charlotta.

Och när jag stod igår i en vit kostym som stramade liiiite för mkt över överarmarna och runt låren samt magen, så kände jag mig fortfarande snygg – absolut. Jag hade en fin makeup, snygg frisyr och roligt sällskap. Men inte som mitt BÄSTA jag. Jag hade GÄRNA känt mig lättare i kroppen, smidigare, i klänning med bara ben och insmorda axlar, istället för att försöka dölja så mkt av kroppen som det bara gick.

IMG_2062
Den här bilden är två år gammal men ungefär så här känner jag mig nu. Imorgon ska jag ta bilder i helfigur för att konstatera hur läget är, men just nu KÄNNS kroppen så här degig och trött.

Uthålligheten och den bestående formen är ju mitt problem. Inte att KOMMA i form. Det gör jag jävligt fort. Om jag vill. Och med rätt så extrema metoder (lågkalorikost och hård träning i kombination). Men det orkar man ju inte hålla på med forever. Det går ju däremot för mig att se ut (helt uppenbart) som jag gör på bilden här nedanför.

IMG_2061
Den här bilden är tagen två veckor (!) senare efter bilden ni nyss såg längre upp. Låter kanske helt sjukt men är helt sant. Det skiljer kanske 5-7 kilo mellan bilderna, inte mer, men jag tränade mycket under denna period så fastheten och muskelstyrkan är det som påverkar silhuett, hållning mm.

Jag sluta förneka att den fåfänga aspekten är viktig för mig i min strävan efter hälsosam balans. Man blir ju ”snygg på köpet” då man tränar regelbundet, vilar optimalt och äter bra. Jag vet allt detta. Jag är ett riktigt proffs i teorin. Kunskapen finns där. Det är det praktiska jag behöver sätta i verket. Och jag börjar redan idag. Inga mer tajta kostymer för mig. Det är inte 2.0-versionen av mig.

Continue Reading...
Skrivet Dec, 08, 2016 av i , | 3 Comments.

soppa

Just nu är jag sjuk. Det är jag kanske vart 10:e år, så ni förstår kanske förvirringen och förnekandet. Jag är inte dödssjuk i influensa eller så men har ont i lymfkörtlarna (tror jag, de som sitter på sidorna om halsen?), svullen i ansiktet, lite småfeber, ont i halsen som fan, kan inte svälja och blir andfådd för minsta lilla + ynklig i allmänhet.

I detta tillstånd funkar inte varken mitt ordinarie matschema eller träningsschema.

För att träna som jag gör behöver jag äta minst 1770 kcal per dag, men nu får jag inte i mig det, det tar emot att äta överhuvudtaget. Och träna är liksom inte att tänka på. Det enda enda jag vill ha är kycklingssoppa. Så då äter/dricker jag det!

Igår var jag för trött för att laga soppa från scratch så då värmde jag helt enkelt en sån där kopp med nudelsoppa och sedan stekte jag upp en kycklingfilé i strimlor + lade till lite broccoli och så var det klart. Idag orkade jag inte göra lunch eller frukost whatsoever så min man gjorde kycklingssoppa på buljong och fond med vitlök och ingefära i med kyckling.

Jag skulle inte bli förvånad om jag äter samma soppa till middag också…

Continue Reading...
Skrivet Nov, 28, 2016 av i | 7 Comments.

Och ni?

Med vänlig hälsning, Elf

Elf1

Continue Reading...
Skrivet Sep, 24, 2016 av i | 15 Comments.

Senaste två veckornas baksteg gällande träning och hälsa kan ni läsa mer om här. Nästa vecka hoppas jag kunna berätta om mina framsteg istället… 

Continue Reading...
Skrivet Jun, 28, 2016 av i | 5 Comments.

Jag erkänner: det känns mer än lovligt segt det här med att upprätthålla en sund livsstil emellanåt. Segt. Långtråkigt. Jag saknar att få frossa. Och skita i cardion. Och dricka öl och äta chips på uteserveringar. Och inte hålla på och tramsa med kvarg utan klicka på rejält med bearnaisesås och ta en extra portion. Det ÄR småtråkigt att gå ner i vikt. Och fan SVÅRARE än någonsin om man dessutom fyllt 40.

Det finns många tillfällen då jag känner: ”Men herregud. Så farligt är det ju inte. Jag är ju inte kraftigt överviktigt, har bara några extra trivselkilon som ska väck”. Men trivselkilon, really? Trivs jag verkligen med dessa kilon? Nej. Det gör jag inte. Det är jag som går runt och bär på dessa extrakilon. Detta extrabagage. Varje dag.

När motivationen tryter (för det gör den ibland) – så tar jag till ett effektivt knep: kollar på bilder från min tid som tjockis. Ja, jag får kalla mig själv för det – för jag VAR ju tjock. Inte bara ”småmullig”, eller hade några ”trivselkilon”. Jag var tjock. End of story. Och jag VET hur lätt det är att trilla dit, att mina nuvarande 70-någonting kilon på några månader, eller ett år förvandlas till 80-någonting kilon. Eller 90. Och då ser jag plötsligt ut som jag gör på den här bilden nedan, tagen för kanske 15 år sedan, när jag vägde 89 kilo.

Så nu är det slutgnällt och jag är mer peppad än tidigare att inte överanalysera allt utan bara hålla sig till planen för en varaktig hälsa och sund vikt/kropp: Ät normalt och nyttigt + träna regelbundet, varierat och målinriktat + vila för maximal återhämtning. Punkt slut.

C8 tjock

Continue Reading...
Skrivet Jun, 14, 2016 av i | 4 Comments.

Sedan jag lade om min kosthållning har jag faktiskt inte haft lika stort godissug som tidigare. OK, jag är ju inte helt och hållet sockertaliban numera, jag åt av barnens (älskar att jag skyller på barnen hela tiden när jag själv är den som äter mest…) kärleksmums i helgen (även smeten!) men dessa tillfällen blir mer sällsynta, 1-2 ggr i veckan mot 1-2 ggr om dagen – som det var förut.

En av mina största fällor är dock när jag ska iväg någonstans. Och lämnar tryggheten hemma. Här hemma har jag koll på mig själv. Men sen när jag ska in till stan på möten eller jobb så är det som om helvetet själv släpps lös! Särskilt om jag inte tar bilen utan ska åka pendeltåg. Då blir jag så SJUKT uttråkad och sugen på godis.

Det är ju inga FYSISKA begär utan mer PSYKISKA sådana. Jag klarar mig ju utan det men vill stoppa något i munnen av gammal (o)vana. Ha en påse i knät medan jag scrollar igenom instagram. Känner ni igen er? Så jag gick lääänge igår inne på 7 Eleven medan jag väntade på tåget. Och suktades av all skit och transfetter och socker som säljs där. Tänkte att en liten påse inte är så farligt i det stora hela? Men jag hejdade mig. Köpte dock en Läkerol-ask, sockerfri, med lakritssmak. Stoppade några sådana i munnen. Det räckte för stunden – hela resan hem.

Vet att det inte är bra att ersätta något dåligt med någon mindre dåligt, som fortfarande är dåligt. Men. Nu blev det så. Tycker att några hasttabletter sötade med aspartam ändå var bättre än 2 hekto lösviktsgodis.

Godis

Continue Reading...