Kategori: DEPP

Skrivet Feb, 16, 2017 av i | 31 Comments.

Att följa tajta, australiensiska fitnessmodeller på instagram ger mig längre inte särskilt mycket inspiration eller pepp. De har HELT andra förutsättningar än jag. Jag kommer alltid att känna mig efter och mina mål blir alltid underlägsna deras resultat.

Då är det bättre att jämföra med sig själv!

Just nu har jag slappat till mig och ätit mycket socker och onödig skräpmat i större mängd än jag brukar pga olika saker. Ja, jag vet, jag har inte alltid visat upp detta här. Men ni efterfrågar ärlighet så då kan jag inte smyga undan ursäkter längre. Spegelbilden avslöjar om inte annat hur jag EGENTLIGEN mår. Innerst inne.

Länge intalade jag mig själv att det inte är för utseendets skull som jag vill hålla mig i form, utan för att jag vill bli starkare och må bättre. Jag tycker att dessa drivkrafter är fantastiska fortfarande – och för att orka med att leva mitt liv i det tempo det kräver, så MÅSTE min fysik vara god, min återhämtning stabil och det jag äter vara fullt av energi och näring.

Jag har nyss fyllt 46 år. Jag orkar inte vara uppe sent längre, jag studsar inte ur sängen dagen efter en gala med för många glas vin (som igår, då jag var på fin fest). Jag har fått klåda på kroppen (det har jag haft i ett år, snart), främst på högra vaden/smalbenet. Jag har glanslöst hår och torr hy och fryser konstant. Och är inte särskilt social faktiskt utan vill helst bara vara hemma, osminkad, med mjukiskläder, sitta och glo framför datorn och sedan se fram emot pauser då jag får äta något gott.

Är det den personen jag vill vara? Är det så jag vill leva mitt liv, nu?

Nej, det är det inte. Jag behöver bli en bättre version av mig själv (som Olga så klokt uttrycker det!). En 2.0-version av Charlotta.

Och när jag stod igår i en vit kostym som stramade liiiite för mkt över överarmarna och runt låren samt magen, så kände jag mig fortfarande snygg – absolut. Jag hade en fin makeup, snygg frisyr och roligt sällskap. Men inte som mitt BÄSTA jag. Jag hade GÄRNA känt mig lättare i kroppen, smidigare, i klänning med bara ben och insmorda axlar, istället för att försöka dölja så mkt av kroppen som det bara gick.

IMG_2062
Den här bilden är två år gammal men ungefär så här känner jag mig nu. Imorgon ska jag ta bilder i helfigur för att konstatera hur läget är, men just nu KÄNNS kroppen så här degig och trött.

Uthålligheten och den bestående formen är ju mitt problem. Inte att KOMMA i form. Det gör jag jävligt fort. Om jag vill. Och med rätt så extrema metoder (lågkalorikost och hård träning i kombination). Men det orkar man ju inte hålla på med forever. Det går ju däremot för mig att se ut (helt uppenbart) som jag gör på bilden här nedanför.

IMG_2061
Den här bilden är tagen två veckor (!) senare efter bilden ni nyss såg längre upp. Låter kanske helt sjukt men är helt sant. Det skiljer kanske 5-7 kilo mellan bilderna, inte mer, men jag tränade mycket under denna period så fastheten och muskelstyrkan är det som påverkar silhuett, hållning mm.

Jag sluta förneka att den fåfänga aspekten är viktig för mig i min strävan efter hälsosam balans. Man blir ju ”snygg på köpet” då man tränar regelbundet, vilar optimalt och äter bra. Jag vet allt detta. Jag är ett riktigt proffs i teorin. Kunskapen finns där. Det är det praktiska jag behöver sätta i verket. Och jag börjar redan idag. Inga mer tajta kostymer för mig. Det är inte 2.0-versionen av mig.

Continue Reading...
Skrivet Dec, 08, 2016 av i , | 3 Comments.

soppa

Just nu är jag sjuk. Det är jag kanske vart 10:e år, så ni förstår kanske förvirringen och förnekandet. Jag är inte dödssjuk i influensa eller så men har ont i lymfkörtlarna (tror jag, de som sitter på sidorna om halsen?), svullen i ansiktet, lite småfeber, ont i halsen som fan, kan inte svälja och blir andfådd för minsta lilla + ynklig i allmänhet.

I detta tillstånd funkar inte varken mitt ordinarie matschema eller träningsschema.

För att träna som jag gör behöver jag äta minst 1770 kcal per dag, men nu får jag inte i mig det, det tar emot att äta överhuvudtaget. Och träna är liksom inte att tänka på. Det enda enda jag vill ha är kycklingssoppa. Så då äter/dricker jag det!

Igår var jag för trött för att laga soppa från scratch så då värmde jag helt enkelt en sån där kopp med nudelsoppa och sedan stekte jag upp en kycklingfilé i strimlor + lade till lite broccoli och så var det klart. Idag orkade jag inte göra lunch eller frukost whatsoever så min man gjorde kycklingssoppa på buljong och fond med vitlök och ingefära i med kyckling.

Jag skulle inte bli förvånad om jag äter samma soppa till middag också…

Continue Reading...
Skrivet Nov, 28, 2016 av i | 7 Comments.

Och ni?

Med vänlig hälsning, Elf

Elf1

Continue Reading...
Skrivet Sep, 24, 2016 av i | 15 Comments.

Senaste två veckornas baksteg gällande träning och hälsa kan ni läsa mer om här. Nästa vecka hoppas jag kunna berätta om mina framsteg istället… 

Continue Reading...
Skrivet Jun, 28, 2016 av i | 5 Comments.

Jag erkänner: det känns mer än lovligt segt det här med att upprätthålla en sund livsstil emellanåt. Segt. Långtråkigt. Jag saknar att få frossa. Och skita i cardion. Och dricka öl och äta chips på uteserveringar. Och inte hålla på och tramsa med kvarg utan klicka på rejält med bearnaisesås och ta en extra portion. Det ÄR småtråkigt att gå ner i vikt. Och fan SVÅRARE än någonsin om man dessutom fyllt 40.

Det finns många tillfällen då jag känner: ”Men herregud. Så farligt är det ju inte. Jag är ju inte kraftigt överviktigt, har bara några extra trivselkilon som ska väck”. Men trivselkilon, really? Trivs jag verkligen med dessa kilon? Nej. Det gör jag inte. Det är jag som går runt och bär på dessa extrakilon. Detta extrabagage. Varje dag.

När motivationen tryter (för det gör den ibland) – så tar jag till ett effektivt knep: kollar på bilder från min tid som tjockis. Ja, jag får kalla mig själv för det – för jag VAR ju tjock. Inte bara ”småmullig”, eller hade några ”trivselkilon”. Jag var tjock. End of story. Och jag VET hur lätt det är att trilla dit, att mina nuvarande 70-någonting kilon på några månader, eller ett år förvandlas till 80-någonting kilon. Eller 90. Och då ser jag plötsligt ut som jag gör på den här bilden nedan, tagen för kanske 15 år sedan, när jag vägde 89 kilo.

Så nu är det slutgnällt och jag är mer peppad än tidigare att inte överanalysera allt utan bara hålla sig till planen för en varaktig hälsa och sund vikt/kropp: Ät normalt och nyttigt + träna regelbundet, varierat och målinriktat + vila för maximal återhämtning. Punkt slut.

C8 tjock

Continue Reading...
Skrivet Jun, 14, 2016 av i | 4 Comments.

Sedan jag lade om min kosthållning har jag faktiskt inte haft lika stort godissug som tidigare. OK, jag är ju inte helt och hållet sockertaliban numera, jag åt av barnens (älskar att jag skyller på barnen hela tiden när jag själv är den som äter mest…) kärleksmums i helgen (även smeten!) men dessa tillfällen blir mer sällsynta, 1-2 ggr i veckan mot 1-2 ggr om dagen – som det var förut.

En av mina största fällor är dock när jag ska iväg någonstans. Och lämnar tryggheten hemma. Här hemma har jag koll på mig själv. Men sen när jag ska in till stan på möten eller jobb så är det som om helvetet själv släpps lös! Särskilt om jag inte tar bilen utan ska åka pendeltåg. Då blir jag så SJUKT uttråkad och sugen på godis.

Det är ju inga FYSISKA begär utan mer PSYKISKA sådana. Jag klarar mig ju utan det men vill stoppa något i munnen av gammal (o)vana. Ha en påse i knät medan jag scrollar igenom instagram. Känner ni igen er? Så jag gick lääänge igår inne på 7 Eleven medan jag väntade på tåget. Och suktades av all skit och transfetter och socker som säljs där. Tänkte att en liten påse inte är så farligt i det stora hela? Men jag hejdade mig. Köpte dock en Läkerol-ask, sockerfri, med lakritssmak. Stoppade några sådana i munnen. Det räckte för stunden – hela resan hem.

Vet att det inte är bra att ersätta något dåligt med någon mindre dåligt, som fortfarande är dåligt. Men. Nu blev det så. Tycker att några hasttabletter sötade med aspartam ändå var bättre än 2 hekto lösviktsgodis.

Godis

Continue Reading...
Skrivet Maj, 28, 2016 av i | 23 Comments.

Grillmiddag

Mina nya hälsorutiner har ju börjat riktigt bra måste jag säga! Hyfsad viktnedgång på bara två veckor och jag har på allvar kommit igång med regelbunden träning också. Ska egentligen vila både lördag och söndag men fick lite feeling idag och körde ett styrketräningspass på gymmet, helt på eget bevåg!

So far so good.

Däremot har min beundransvärda karaktär (som har stått emot sötsuget som jag berättade häromdagen) helt fått blackout, tagit timeout – fått ett psykbryt eller vad ni nu vill kalla det. Och nä, jag kan inte skylla på något faktiskt. Jag har inte mens längre, inte PMS. Jag har sovit lite dåligt förvisso (Olga säger att det triggar sötsug, men…). Men i övrigt så finns inga andra ursäkter.

Det började redan igår då vi var på kalas och där bjöds det på en fantastisk chokladtårta med olika mousselager, ni vet. Mmm… Jag tog bara en liten bit (brukar ta två bitar av så här goda grejer – och sen en tredje då ingen ser…), men ändå. Tårta. Och sedan åt vi ute på restaurang. Där gjorde jag ändå ett av de bättre valen på menyn tycker jag själv: mixed grillspett med potatis och rostade rotfrukter. Och tre sorters såser, varav jag endast smakade lite på tsatsikin (bearnaisen och den röda tomatsåsen lät jag vara, bea pga onödigt fett och tomatsåsen eftersom jag antog att den ändå inte skulle vara någon smaksensation). Jag drack ett glas vin. Vet inte riktigt varför, mest för att det kändes… fredagsmysigt?

Och idag så körde jag nyttig mat ända tills jag skulle ge barnen lunch. Pannkakor och plättar. Rena döden för mig som älskar sånt. Jag provsmakade flera plättar. Och sen gjorde vi kladdkaka efter middagen. Jag åt inte av själva kakan men smakade rätt mycket av smeten (all sorts smet och deg är min värsta, värsta trigger). Nu sitter jag här, mätt och däst och undrar lite vad fan som hände? Om jag ska se något positivt i det hela så är det enda att jag inte är sugen på vin eller alkohol idag vilket jag vanligtvis alltid dricker lite grann av på lördagarna.

Samtidigt så är ju det här OCKSÅ en del av mig. Och mitt liv. Det är väl egentligen inte hela världen. Bara det inte händer varje dag. Nu har det ”hänt” lite onyttiga incidenter flera gånger sammantaget denna vecka vilket stör min hälsosamma bas och rubbar mina nyttiga cirklar. Imorgon kommer det kännas lite som att börja om från början igen, vilket är onödigt tungt. Jag vet att jag kommer att skärpa mig imorgon och hela nästa vecka också, men känner mig ändå lite deppad och besviken över att jag inte är starkare än så här, tydligen.

Hur resonerar ni kring såna här tillfälliga (hoppas jag!) svackor? Struntar ni i dom och kör vidare sen som vanligt, och ser det som en del av er kost – eller ”straffar” ni er själva genom att äta ändå striktare efteråt?

Chokladkaka

Continue Reading...
Skrivet Maj, 09, 2016 av i , | 43 Comments.

IMG_3689

Kära Camilla Läckberg, du är inte ensam om att vantrivas i din nuvarande figur, syster! Jag är i sämre form än på flera år. Och jag har inte ens en graviditet att skylla på… Sedan jag blev egenföretagare sitter jag still kanske 11-12 timmar om dagen. Jag tränar 3 gånger i veckan, men tre timmars aktivitet kontra allt stillasittande…?! Alltså, det hade kanske gått ihop om jag skött kosten minutiöst. Men se nä, det har jag ju inte gjort. Utan jag har myst ner mig totalt i vinter och vår och hela tiden skjutit upp kostskärpningen på framtiden. Jag håller mig till en hyfsat balanserad grundkost. Äter mycket protein och grönsaker och sånt som man ska. Men sen småäter jag konstant däremellan och stoppar i mig Gud vet vad.

Bilder ljuger inte. Så här är läget just nu. Herregud. Jag är svullen. Har valkar på ryggen (och lite andra ställen). Celluliter (även på överarmarna?!). Jag har ont i leder och fått mer problem med ländryggen eftersom jag inte tränar som jag ska. Jag har till och med fått psoriasis-liknande knottror och utslag på armbågar och knän. Jag har glanslöst hår med mycket håravfall. Jag är trött dygnet runt. Min hy är ständigt torr och har kollapsat helt. Men: Jag vet att jag är bra på att rycka upp mig och vända trenden. Det har jag gjort förr.

Vikt just nu: Ledsen, men har faktiskt inte hittat vågen än. Jag ljuger inte. Den dyker kanske upp senare i veckan, då ska jag berätta. Men får jag gissa ligger jag nog någonstans i Camillas viktspann, drygt 70 kilo. Kanske mer? Förmodligen! Jag är 172 cm lång.

Skillnaden på min ”skärp till mig”-resa denna gång är att jag inte är på väg någonstans mot ett specifikt mål för att sedan slappna av. Jag ska inte ”resa” någonstans. Jag ska hem. Jag ska bo i min nya vikt, min nya kropp och hitta träningsvanor och kostrutiner som funkar för resten av livet. För jag är jävligt less på att pendla upp och ned i vikt (även om det ”bara” handlar om 8-10 kilon) och vara radikalt ohälsosam ena halvåret för att sedan bli superstrikt nästa halvår. Jag måste få mitt shit together. Det blir svårare och tuffare denna gång, det är jag medveten om. Jag är inte 20 längre. Faktiskt inte 40 längre heller… Men bara för att förutsättningarna och omständigheterna försämras så tänker jag inte låta mig stoppas. Vad är alternativet då? Finns inget annat alternativ än att vända denna ”trend”.

En av mina uppdragsgivare, PT-gurun Olga Rönnberg ska hjälpa mig. Nu jävlar ska dödköttet få jobba. Jag är SÅ laddad, inte det minsta ”nervös” eller känner ”Gud så jobbigt!”. Utan bara tacksamhet över att få styra upp mitt liv med rätt guidning. Jag känner mig fullkomligt trygg i Olgas händer, även om jag vet att jag behöver göra exakt allt jobb själv. Uppdaterat: här kan du läsa mer!

Jag ska dokumentera framgångarna här i bloggen. För jag är helt övertygad om att det kommer att gå bra. Det är ju JAG som bestämmer hur det ska gå, och nu har jag bestämt det. Det kommer kanske ta lite längre tid denna gång, men nu handlar det inte om att vara snygg till en galapremiär eller ett event. Nu handlar det om att vara snygg men framförallt STARK för resten av livet. Det är jobbigt att vara yrkesarbetande trebarnsmamma som driver eget företag. Men det är ännu jobbigare att vara det och dessutom vara i taskig form. Jag behöver styrkan helt enkelt bara för att ta mig igenom dagarna. Låter kanske dramatiskt, men så är det. Titta noga på de här förnedrande bilderna ovanför för så här ska jag inte se ut något mer framöver, so help me God.

Däremot skulle min målbild kunna vara att se ut så här igen. Så såg jag ut för exakt två år sedan. Här vägde jag cirka 61-62 kilo. Jag skulle dock inte ha något emot att väga lite mer fast med ännu mer muskler på kroppen:

IMG_4415

Continue Reading...
Skrivet Maj, 09, 2016 av i , | Leave a comment

Japp, det var ju middag här hemma igår och jag både åt och drack onyttigt. I mängder… Är både bakis och matbakis idag (nu är dock dagen äntligen slut snart så jag får sova ut). Många brukar bli sugna på fet mat, typ pizza och läsk när de är i mitt svullna tillstånd. Men inte jag. Tvärtom – jag skulle kräkas om jag kände doften av bearnaisesås!

Men äta behöver jag ju och dagen efter skriker min kropp efter riktig mat och ofta en del C-vitamin. Så jag har hällt i mig en massa citronvatten idag i hopp om att spola ut skiten jag tryckte i mig igår. Och så blev det en snabb middag med scrambled eggs, broccoli och räkor. Motion då? Ehh – en långsam promenad med barnen längs med vattnet. Mer kontemplativa vila än HIIT om ni förstår vad jag talar om.

Jaja. 

Tänker inte överanalysera eller skuldbelägga mig själv, känns helt kontraproduktivt då skadan redan är skedd. Vissa dagar äter man bra, andra inte. 

Men kanske tur ändå att vi inte har parmiddagar fyra ggr i veckan…

  

  

Continue Reading...
Skrivet Apr, 26, 2016 av i | 1 Comment.

Jag är inte så mycket för proteinbars, eller energidrycker eller annat trams som ska ersätta naturliga saker på ett eller annat sätt. BCAA dricker jag ibland och tar innan krävande pass, men då i pulverform som jag blandar med vatten. Noccos lime-smak tycker jag smakar helt okej. Men så testade jag den här, med cola-smak häromdagen. Och det är några smaksekunder i min gom som jag aldrig får tillbaka. Så kan jag uttrycka känslan. Så. Jävla. Äcklig. Man kan ju undra hur de som har ”provkört” drycken resonerade? ”Det ska smaka som cola men ändå lite som kaffesump som har ruttnat”?

Nocco

Continue Reading...