Författare: Charlotta Flinkenberg

Skrivet Mar, 22, 2017 av i | 11 Comments.

Hittade en gammal bild i mobilen från… kan det vara 2014? Nä, kanske 2015? Whatever. Det var i alla fall under en period då jag sprang jävligt mycket (minns jag), alltså hemma på löpbandet. I kombination med att jag körde rätt sträng bikinibootcamp-träning på morgnarna tre dagar per vecka. I kombo med…well i princip samma kost som jag äter idag måste jag ändå påpeka?

atta kilo

Men jag hade alltså inte samma stillasittande situation då som nu. Jag gick en rätt lång sträcka till och från bussen, 2 ggr per dag och sedan promenerade jag 2 ggr på ett annat ställe i stan också. Varje dag (utom lörd/sönd). Och gick säkert utöver det 4-5 km extra mer än nu, enbart genom att GÅ och göra ärenden, shoppa, eller köpa lunch, eller promenera till lunchställen eller vad jag nu gjorde.

Jag bedömer lite snabbt att det ligger cirka 8 kilo mellan de här två bilderna. Jag väger typ 72-73 idag och på bilden till höger tror jag att jag väger runt 65.

Så här ser alltså åtta kilo upp (eller ner) ut på MIN kropp. Jag är hyfsat lång (över 1.70) så 8 kilo på någon annan kan ju se helt annorlunda ut.

Men ändå.

Fan vad bra form på benen och kroppen i övrigt på högra bilden. För en trebarnsmorsa i min ålder (jag var gammal redan då…).

Borde ha njutit mer av den kroppen då! Minns att jag hela tiden var ”på väg” mentalt någon annanstans då och inte var tillfreds, varken med jobbsituationen (jobbade på CHIC då och hade tankar på att starta eget, men hade ännu inte bestämt mig), eller boendesituationen (vi hade sålt vårt förra hus och hyrde ett trist radhus i väntan på bättre). Jag var inte harmonisk i övrigt med livet, även om kroppen var en jävla drömkropp (så här med facit i hand!). Men nu har jag den istället som realistisk målbild. För så där har MIN kropp sett ut. För inte så värst länge sen! Jag kan återskapa den silhuetten, det vet jag. Frågan är bara om jag vill. Och hur mycket tid och ENGAGEMANG jag vill investera i detta…

Continue Reading...
Skrivet Mar, 21, 2017 av i , | 25 Comments.

c8 gym tisd

Något är på gång i kroppen och knoppen, jag känner det. Just nu finns liksom inget som stoppar mig och de mål jag har satt upp. Och när jag får denna känsla så har det inte bara med träning och kost att göra, även om det är en vettig bas för välbefinnande förstås.

Jag känner även att jag börjar få fokus på andra områden också. Jag rensar i garderoben, sorterar bort gamla papper, städar innehållet i mina handväskor, tar bort energitjuvar till ”vänner” på Facebook (som jag har retat mig på en längre tid) och väljer att vara närvarande när jag är med barnen (och kopplar då bort ALLT, som exempelvis bloggen, sorry – men ni får vänta tills de gått och lagt sig!).

Det är krävande och uttömmande men på ett positivt sätt. Jag bygger upp en styrka successivt nu. Centimeter för centimeter, hekto för hekto.

Kostmässigt: har inte avvikit ett dugg från planen! Ingen guldstjärna förstås, det är ju bara tisdag, haha…
Träning: körde ett pass idag – har inte kunnat träna förrän nu pga förfärlig träningsvärk sedan i fredags, men nu är musklerna i fas igen.
Sömn: inte helt optimal pga helvetesdeadline jag behövde lösa igår. Ska lägga mig strax dock.

En effekt rent fysiskt jag märkt de senaste dagarna är att jag är väldigt törstig och kissar mycket, springer på toa stup i kvarten. Kan det vara för att kroppen rensar ut en massa skit tro?

Berätta om era planer denna vecka! Hur känns träningen och kosten? Motivationen? Det är så kul att ta del av era historier!

Topp från Puma, tajts från Cubus och sneakers + handskar från Nike.

Continue Reading...
Skrivet Mar, 20, 2017 av i , | 3 Comments.

Förra veckans utmaning klarade jag faktiskt, tro’t eller ej! Mitt mål var alltså att utföra någon sorts träning eller vardagsmotion varje dag. Så här blev utfallet:

Måndag: Styrketräning på gym.
Tisdag: Intervallpass på löpbandet i källaren.
Onsdag: Styrketräning på gym.
Torsdag: Ingen direkt träning men jag promenerade ihop 11000 steg så det räknar jag in som vardagsmotion.
Fredag: Mördarhelvetesjävlaskitpass med min gamla PT Romeo, tung bootcamp + kondition och explosivitet
Lördag: En svag och ynklig långpromenad. Väldigt långsamt tempo, men jag gick rätt långt.
Söndag: Räfsa i trädgården, yoga hemma + foamrollerövningar.

Jag är nöjd med min insats, men känner ändå inget direkt flow, eftersom jag fortfarande har träningsvärk sedan i fredags och går som en gammal tant i trapporna (sant).

Denna veckas utmaning blir att inte äta något av följande saker: socker, godis, smör.

Varför just dessa livsmedel? För att de är mina värsta triggers all time! Jag hittar tillfällen att peta i mig något av dessa tre skitingredienser varsomhelst och närsomhelst. Därför behöver jag exkludera dem ur min kost åtminstone sju dagar i rad. Jag är inte toknitisk och tänker inte ta bort mjölksocker (även om jag inte dricker särskilt mycket laktos, men den lilla skvätt jag får i mig per vecka känns helt försumbar). Jag tänker även tillåta mig själv Pepsi Max (en av mina guilty pleasures, men en njutning jag unnar mig då den är rätt harmlös i sammanhanget – förutsatt att man inte drar i sig 2 liter per dag). Med smör syftar jag på Bregott eller vanligt smör som i stekning eller matlagning, jag ska enbart välja andra fettkällor som olivolja och lax/makrill mm, samt vissa ostar. Inget fikabröd med andra ord, som innehåller både smör och socker!

Vin då? Här tänker jag tillåta mig själv att dricka en modest mängd till helgen. Vaffan liksom. Man måste ju leva! Men man kan välja mindre sockerrikt vin. Vi har hittat ett rosévin med mindre än 3% socker i och det är faktiskt godtagbart.

Mat monday

Det här ska bli intressant! Min första dag utan dessa saker har gått helt strålande. Till lunch åt jag detta: varmrökt lax (bra fetter), omelett med lite riven parmesan (bra fetter), grönkål rostad i ugn med liiite sprayolja och kryddor och den nya mini-Keson med extra tillsatt protein.

Eftersom jag känner mig själv vet jag att jag måste se upp med följande fällor:
• Jag MÅSTE få till sömnen denna vecka, trots jättetuffa deadlines och mycket jobb på G. Med sömnbrist är det SJUKT lätt för mig att bli helt GALET sugen på mackor med jordnötssmör, godis, hemgjorda smörblandningar med havregryn, kanel, socker… eller att tjuväta av vad som helst i skafferiet som innehåller något sött (sirap, chokladsås på tub, honung, strössel). Nu vet jag att många kanske tänker: ”Men ha inte sånt hemma då!”. Sant. Men herregud, jag är ju inte en heroinist! Måste ju kunna lära mig att motstå sånt ändå, även fast det finns framför mig?

• Efter träningspass blir jag väldigt sugen på något gott och här gäller det att inte falla för frestelsen att köpa en smaskig proteinbar med choklad (som inte är särskilt nyttig alls utan innehåller en massa tillsatt socker). Jag måste ha ett alternativ färdigt, typ proteinshake eller kvarg eller whatever att stoppa i mig.

• På torsdag ska jag äta lunch ute = alltid en stor karaktärsprövning för mig! Dels för att jag måste hålla tassarna borta från det vita brödet, undvika för feta men frestande rätter, för stora portioner samt Pressbyrån med sitt godisutbud på vägen hem…

• Helgen är en annan tuff nöt för min del, men så länge jag är på hemmaplan brukar jag ha kontroll. Viktigt att jag får till rätt mängd protein så att jag håller mig mätt.

Continue Reading...
Skrivet Mar, 19, 2017 av i | 13 Comments.

Det har varit så mycket depp och fokus på mina dikeskörningar här i bloggen den senaste tiden så jag känner att jag behöver uppmuntra mig själv och er läsare med en POSITIV rapport också.

Det må låta fjuttigt i sammanhanget men idag har varit en riktigt bra dag. Som började rätt dåligt. Jag vaknade halv sex med sådan träningsvärk i kroppen att jag inte kunde ligga still i sängen, utan vred och vände och suckade och stönade så att maken till slut fräste att jag fick ”sluta hålla på” eller gå ner och lägga mig på soffan. Det gjorde helt enkelt för ont i kroppen att ligga ner, så jag rullade (bokstavligt talat) ur sängen och klev upp kl 06.00. Solen sken och det var alldeles tyst i huset.

Jag höjde skrivbordet till ståläge (eftersom jag får ont i ryggen av att sitta också) och gjorde några enkla stretchövningar. Och så hade jag ett mentalt snack med mig själv. Jag bestämde mig helt enkelt för att ta kommando över den här dagen. Märk väl: inte för resten av månaden, året ut, fram till sommaren osv – utan denna DAG. Kortsiktiga mål. En dag i taget. En timma i taget osv. Mitt eget tips sedan tidigare då jag kört fast. Mitt mål för denna dag var: ät balanserat, få i dig mycket grönsaker, drick mycket vatten, vistas utomhus och få frisk luft och kör någon form av yoga/stretchövningar (eftersom musklerna och kroppen fortfarande är helt paj efter mördarpasset i fredags). Och det har jag lyckats med!

Jag har ätit otroligt bra och välbalanserat idag med mycket grönsaker. Men viktigast av allt – jag har inte stoppat EN enda skitsak i munnen. Inga nallanden av sonens Dumle-kolor i godislådan (vi har en sådan i ett skåp…), inte provsmakat av barnens pannkakor med sylt (stor prövning!), inga skamfyllda matskedar med O’boy-pulver i skafferiet (då jag tror att ingen ser), inga pekfingrar som dykt ner i jordnötssmörsburken – ingenting. Inget smör heller, bara vettiga fetter från olivolja och lax/ägg. Lite hungrig har jag varit emellanåt och jag har även känt igen den där karaktäristiska tristess-känslan som uppstår de gånger jag bestämt mig för att sluta småsnaska mellan målen. Den är nästan värre än hungern, men samtidigt så trivs jag med att känna så eftersom jag vet att det är det mentala förspelet inför viktnedgång. Hungern går till slut över/minskar. Och tristessen ersätts av att jag får vettiga saker gjorda (helt vanliga saker, men ändå – det blir mer effektivt, typ att vika tvätt, småplocka efter barnen så det blir fint hemma, förbereda inför nästa vecka, svara på surdegar i mail-högen, hinna ta en dusch och smörja in sig med väldoftande olja osv).

Jag har krattat löv i trädgården och lapat lite sol, jag har kört lite yogaövningar hemma och jag har invigt min foamroller av grövre modell för att idka självmassage. Gjorde ont som satan på vissa triggerpunkter men misstänker att det är välgörande. Kroppen är spänd, svullen och vätskefylld och känns som ett enda stelt och osmidigt blåmärke.

Den här söndagen tog jag tillbaka kontrollen. Vilken härlig känsla! Imorgon ska jag upprepa detta, så att det blir som i filmen ”Måndag hela veckan”. Man återgår till samma dag om och om igen. På repeat. En dag i taget. Och när även det känns för jobbigt – tänk en timme i taget. När den timmen är fixad så flyttar du fram ditt mål en timma till. Vi får inte missa att uppmärksamma framstegen vi gör, även om det är små framgångar. Även små framgångar är bra. Ofta är det de små stegen som tar oss stadigt framåt, istället för de ivriga hoppsa-stegen som inte sällan leder till att vi snubblar när vi landar, eller går vilse och får börja om från början.

Continue Reading...
Skrivet Mar, 18, 2017 av i | 10 Comments.

PT 1

Igår körde jag slut på mig själv under ett pass med min gamla PT och slavdrivare Romeo, ”Mr Xtremefit”. Det var till stor del Romeos förtjänst att jag kom i fantastiskt vältränad shape som 43-åring (bilden ni ser ovan som header till denna blogg).

Vi körde benpressar, jag släpade tunga vikter uppåt och framåt, så kallad ”farmer’s walk”, gjorde burpees, armhävningar, satt i jägarvila och hoppade jämfota upp och ner på en låda.

Under passet kände jag flera gånger ”Varför utsätter jag mig för det här? Finns det inga andra sätt att komma i form på? Måste det vara så inihelvete JOBBIGT?”. Jag gnällde och suckade, spottade och fräste. Avbröt vissa övningar och skyllde på det ena och det andra. Till slut hade jag inga ursäkter kvar utan erkände helt och hållet: ”Jag orkar inte. Jag har inte ont, det är inget fel på mina knän, men jag pallar faktiskt inte. Jag är för trött.” Och själva jämfotahopp-momentet upp på en låda är min svaga spot, det vet Romeo sedan tidigare. Jag tycker det känns obehagligt av flera skäl: dels för att jag inte litar på min explosivitet, dels för att jag saknar korsband och tror att benen ska knäckas och gå av om jag halkar/snavar vid landning, dels för att inte tror att jag ska orka hela vägen upp och få skämmas. Och dels för att jag som trebarnsmamma…well, ibland har lite svårt att hålla tätt vid såna här hopp (studsmattor och liknande, ni som vet ni vet).

Samtidigt vet jag ju att mycket sitter i huvudet som en spärr. Och hur befriande det är mentalt att kunna motbevisa sig själv. Så jag gjorde som jag blev tillsagd. Och hoppade. Och hoppade. Den tredje vändan var jag så jävla slut att jag struntade i att jag råkade skvätta lite i brallan…

Idag har jag ont exakt överallt i kroppen förutom under fotsulorna och kanske i håret. Annars värker det på alla möjliga tänkbara och otänkbara ställen. Så här brukar det vara när jag precis börjar träna intensivt, på bootcamp eller såna här PT-pass. Och frågan jag ställer mig nu är: ska man ta i så man ”dör”? Ska träningen vara så pass krävande att man behöver gå och sova mitt på dagen, dagen efter? Jag lade mig även kl 21.00 igår, heeeelt slutkörd.

Jag fattar ju att man inte kan stå och dra godtyckligt i några hantlar och scrolla instagram samtidigt, utan det måste KÄNNAS när man tränar. Men är det värt att köra skiten ur sig själv – i min ålder? Kanske är det det? Är jag bara en lat gnällspik som behöver en spark i arslet? Vad tror ni? Finns det några 40plussare här som utsätter sig för Tough Viking och allt vad det heter? Hur resonerar ni?

PT 4

”Lyft däcket!” vrålade Romeo. Det väger 60 kg. Jag orkade inte. Det funkade i benpress men som marklyft – forget it…

PT 3

PT 2
Hoppsan… Så kan det gå när inte knipet är på!

Continue Reading...
Skrivet Mar, 17, 2017 av i , | 14 Comments.

17 mars 2017

Dags för uppdatering om mina mått och vikt, hur utvecklingen går. Samt helfigursbilder. Eftersom jag utlovat detta varannan vecka.

Det har varit en rätt dålig period för mig både mat- och träningsmässigt. Jag orkar inte gå in på en djupare analys, men kan konstatera att jag spårade ut i och med min mans 40-årsfirande och sen har det gått utför även efter det då och då. Senaste veckan har jag dock fått till även vardagsmotion någorlunda vilket jag känner mig nöjd över.

I övrigt känner jag mig inte så jävla nöjd alls om jag ska vara ärlig. Jag känner mig rätt svullen, degig, trött och besviken på mig själv och skulle vilja sova i en vecka.

Mina mått just nu (jämförelsetalen är från mätningen för två veckor sedan):
Vikt: 73,2 kg (+1 kg)
Midja: 73 cm (+/- 0 cm)
Stuss/rumpa: 106,5 cm (+1,5 cm)
Lår: 56 cm (+/- 0 cm)
Överarm: 30 cm (+/- 0 cm)

Continue Reading...
Skrivet Mar, 16, 2017 av i , | 7 Comments.

Jag har varit relativt exemplarisk hela första delen av denna vecka avseende både kost och daglig träning/motion. Men så igår var jag tvungen att få klart en jobbgrej inför ett möte och satt uppe så in i helvete sent. Gick inte och lade mig förrän kl tre på natten och då låg jag dessutom och grubblade sen på det jag hade jobbat med i en halvtimme.

Och så upp imorse vid sjutiden… Stress stress hela dagen. Möten och deadlines, ingen frukost. Jag äter nästan ALLTID frukost. Men idag fick jag inte till det. Stress, stress. Lunchmöte i stan. Jag beställer en… jävla pizza! Men å andra sidan äter jag det väldigt sällan. Sen tyckte jag att det var en helt logisk grej att äta lösviktsgodis OCH naturgodis till mellanmål. Så jag moffade i mig lite sånt också.

Nu sitter jag här, fortfarande däst och mätt och lite bubblig i magen och med en olustkänsla för att jag tryckte i mig i princip enbart skit i dag. Och två fjösiga måltider täckte dagens kaloribehov med råge. Men typ noll näring.

Inget träningspass fick jag till heller, som för att sluta den dåliga cirkeln denna dag.

Det mesta kändes jävligt deppigt faktiskt. MEN! Sen kom jag på att jag faktiskt har promenerat rätt mkt idag eftersom jag valde att inte ta bilen. Gick av en station tidigare och gick sista biten till mötet, promenerade till skolan för att hämta barnen istället för att köra osv. Tog en liten extrarunda promenad för ett ärende på kvällen osv. Lite nyfiket kollade jag i den där hälsoappen jag har i min iPhone och överraskande nog har jag faktiskt knatat runt över 10.000 steg idag.

IMG_7569

Det måste väl ändå klassas som vardagsmotion, eller hur?

Så nu känner jag mig inte fullt lika värdelös. Men ändå ganska risig. Jag väljer att inte grubbla sönder detta utan konstaterar att jag borde veta bättre än att hoppa över frukost och förstår samtidigt mitt sockersug pga sömnbristen. Självklart kunde jag valt bättre alternativ men nu gjorde jag inte det. Get over it.

Pizzan får ligga i magen och ge mig kraft inför mitt helvetespass med min gamla slavdrivare till PT imorgon. Så får det bli!

Continue Reading...

Ytterligare en intressant fråga från en av er läsare bland kommentarerna som jag tänkte lyfta här eftersom jag tror att svaret kan intressera flera:

”Tack för en bra blogg och för att du skriver saker kring kost som ofta betraktas som  ”elefanten i rummet”. Du som verkar ha testat det mesta inom kost, diet, träning =) Kan du inte skriva lite om måltidsfrekvens – hur ofta äter du? Frukost, lunch, middag – med eller utan mellanmål? Har förstått att du tidigare inte åt så mycket kolisar. Upplever du någon skillnad med att äta kolhydrater eller att undvika dem?”

Hej Christine (som har skrivit kommentaren)! Vad roligt att du uppskattar bloggen! Det här kommer att bli ett långt svar, sorry…

Först och främst vill jag säga att jag inte alls har testat särskilt mycket inom träning, utan skulle snarare kalla mig som en vanlig motionär som varit lite smånyfiken på olika varianter, men som inte haft uthålligheten att ge alla nya träningsvarianter en ärlig chans.

Dieter däremot – now we’re talking! DÄR har jag testat nästan det mesta! Var ska jag börja? Jag är uppvuxen på en bas av ganska stabbig husmanskost utan särskilt mycket grönsaker. Mycket kött och potatis och pasta, typ. Väldigt mycket fikapauser (min släkt är från Norrland och där fikar man varannan timme dygnet runt. Gofika talar vi nu, med hembakt). Däremot var mina föräldrar aldrig några förespråkare för transfetter eller ”amerikansk smörja” som chips, lösviktsgodis, O’boy, läsk osv när vi var mindre – sådant fick vi bara typ fyra ggr per år. Därför blev jag väldigt nöjd när jag flyttade hemifrån och kunde styra över inköpen själv, för då blev det minsann läsk och chips alla dagar i veckan…

Jag har alltid varit glad i mat och kilona började smyga sig på någon gång i gymnasiet, när jag slutade idrotta frekvent (tidigare spelade jag fotboll flera dagar i veckan och på den tiden var barn så pass aktiva att det man stoppade i sig liksom ”rann av”).

Första gången jag började mixtra med maten var då jag var 16-17 år och skulle fasta tillsammans med mamma (!). Hon tänkte nog sig inte för, på den tiden var det ingen större grej och det här med ätstörningar fanns liksom inte med i vår världsbild då. Vi beställde ett fastepaket som kom i en stor kartong och där fanns en massa teer och drycker som skulle intas. Jag minns inte hur mycket jag vägde då men jag kom ihåg att jag gick ner flera kilon på två veckor och kände mig snygg när vi skulle åka på solsemester till Kreta strax efteråt. Men lika glad som jag blev för viktnedgången, lika förtvivlad blev jag över att gå upp strax efter igen.

Där och då tror jag en kamp emot mat och kilon startade, antingen undermedvetet eller medvetet. Jag har alltid haft ganska smala väninnor också, så det har indirekt känts som om jag varit den ”lite större” i sällskapet, den ”mulliga men roliga kompisen”. Ingen annan gav mig det epitetet eller stämpeln, men jag var själv snabb med att ge mig en sådan etikett.

I vuxen ålder testade jag Viktväktarna mer eller mindre framgångsrikt vid några tillfällen, men lyckades aldrig hålla i den nya vikten. Jag körde även en förfärlig period med Herbalife och höll på att plåga livet ur min omgivning med mina illaluktande pruttar (man blir väldigt gasig av alla örttabletter och teer och skit som ska ”rensa” systemet). Herbalife var så pass extremt att jag inte stod ut särskilt länge.

Det var först när jag tog ett allvarligt grepp om min kostsituation för kanske 13 år sedan som jag gick ner en ansenlig mängd i vikt (25 kg), som jag lyckades hålla vikten efteråt (give or take några kilon upp, men så kom ju några barn emellan också). Denna viktnedgång och resa beskriver jag i boken ”Viktiga boken – från godisråtta till storlek 38”. Det tog ungefär 1,5 år att gå ner alla kilon. Det hade absolut kunnat gå fortare rent tekniskt, men mitt huvud behövde hänga med också i förändringen och jag körde i diket flera gånger.

Vad gjorde jag då som plötsligt gav effekt? Jo, jag drog ner på portionsstorlekarna och antalet kalorier per dag. That’s it. Jag tränade inte alls. Jag följde inte någon direkt kostlära eller diet utan åt faktiskt det mesta, men i mindre mängd. Och så ersatte jag en del fullfeta produkter med lightvarianter. Det vet jag att många får skit för, men för mig funkade det ju. Jag bytte även ut en del onyttiga saker mot nyttigare alternativ som kanske inte nödvändigtvis var ”light” men däremot bättre varianter. Exempelvis slutade jag med vanlig creme fraiche i såser och ersatte med Milda 4%, eller Laga Lätt. Jag ersatte limpmackor med mkt bregott och ost med falu rågrut, mindre smörmängd och skinka + keso som pålägg. Osv osv.

Måltidsfrekvensen då? VÄLDIGT strikt enbart 3 mål/dag! Det var nog det som stramade till det för mig och fick mig att faktiskt gå ned. Att inte äta oftare än så vet jag går emot vad väldigt många förespråkar (inklusive Olga som brukar ifrågasätta detta). Men för mig blev det ett sätt att hantera mitt smygätande och impulsätande, småsnaskande mellan målen som var DET som tidigare hade kvaddat mina viktnedgångar. Frukost, lunch, middag. Punkt. Var jag hungrig mellan målen i början? Ja, det kan du haja att jag var! Men till slut reglerade kroppen detta själv. Jag fick ju i mig tillräckligt med näring och energi per dag ändå, det var ju inte så att jag gick på någon direkt svältkost. Däremot var jag van vid att stoppa någon skit i munnen varje kvart under hela min vakna tid.

Några år senare (för cirka 5 år sen) så gick min kost över lite mer till LCHF-hållet. Detta var dock innan jag hade full koll på vad LCHF ens innebar. Jag har aldrig medvetet ätit utefter deras princip men däremot har jag till vardags fokuserat på kött, fisk, kyckling i kombo med jävligt mycket gröna grönsaker, kanske majs ibland och så en klick sås eller ost till. Och på helgerna har jag emellanåt ätit pasta eller potatis. Det ska tilläggas att jag under denna period har varit jävligt sötsugen och på något vis indirekt kompenserat kolhydratbortfallet genom att tillsätta DÅLIGA kolisar, alltså snabba kolhydrater i form av bullar, lösviktsgodis – you name it. Min egen teori är att jag kanske inte hade haft det suget om kroppen varit mer ”nöjd” och ätit BRA kolisar OCKSÅ.

Vad mer? Jo, jag har de senaste åren även testat juicedetox. Något tillfälle hela 8 dagar i sträck (oh hell…) men ofta bara 3 dagars juicefasta. Jag fattar att det inte ”renar” kroppen även om det kallas för detox och jag är helt med på vad konceptet i praktiken innebär, att man går ner mkt i vikt på kort tid men att det är i princip enbart vätska man förlorar osv. Men jag älskar kallpressade grönsaksjuicer så det har inte varit en jätteplåga för mig och då och då (kanske 1 gång per år) tycker jag det är rätt skönt att låta kroppens matsmältningsapparat få en liten paus. Vanligast är dock att jag dricker grönsaksjuicer som komplement till min övriga kost. Men dryckerna är skitbra och fullbombade med nyttigheter och antiooxidanter. Och jag är frisk och en vuxen kvinna och kan ta såna här beslut för egen del. Skulle kunna göra det snart faktiskt, det är nog dags nu! (Olga kommer döda mig…). Däremot får det bli i kombo med träningsuppehåll. Att styrketräna eller köra HIIT-pass utan mat, sorry – funkar inte för mig. Alls. Lite mesig yoga kanske eller promenader men ingen övrig träning när man inte käkar tillfälligt. No sir.

Sedan jag började äta enligt MammaFitness princip för snart ett år sedan så äter jag mer balanserat med bra kolhydrater i kosten och inkluderar även mellanmål. Jag äter alltså 4 ggr per dag. Men inte på helgerna, för då går vi upp senare och det blir kanske bara 2 mål per dag då. Kombinerad frukost/lunch och sedan middag.

Vad äter jag/äter inte? Jag äter i princip allt utom frukt och det för att jag inte gillar frukt, ingen annan anledning. Blodiga biffar, fågel, fisk, skaldjur, ägg, grönsaker, spannmål, potatis, rotfrukter. Det mesta. Men jag väljer nästan alltid grövre varianter av bröd och inte vitt bröd, samt fullkornspasta eller bönpasta istället för vit pasta osv.

Däremot har jag inte varit KONSEKVENT med denna kosthållning, för då hade jag ju helt klart gått ner mer i vikt än jag gjort… Utan jag har svajat fram och tillbaka, hoppat hit och dit och snurrat till det under året som gått.

Om jag får ge mig på en summering skulle jag råda MIG SJÄLV följande kosttaktik:

Exkludera ingen livsmedelsgrupp utan ha koll på rätt fördelning av protein, kolhydrater och fetter.

Var däremot väldigt restriktiv med socker och fel sorts fetter. Olivolja och fet fisk är exempelvis tio resor bättre än rent smör eller transfetter.

Håll dig till 3 mål mat per dag, MAX 4. Helst 3 om jag ska vara ärlig!

Ha koll på hur mycket kalorier du stoppar i dig. Detta genom att väga maten och lusläsa innehållsförteckningen. Ju mer ”ren” mat man äter, alltså livsmedel som är helt ”naturliga” och inte tillagade i någon form, desto enklare blir det. Alltså – bättre att äta ren kycklingfilé som du själv tillagat, istället för att dra i dig en proteinpudding med en massa läskiga tillsatser.

Ha koll på hur många lattes du drar i dig. Nej, kaffe är nästan kalorifritt. Men mjölken? Och även om du ersätter med havredryck osv… Ofta tillsatser i det. Jag dricker inte kaffe svart vill jag poängtera utan det är mer mjölk än kaffe i mina lattes/cappucinos. Kanske inte verkar så farligt, men vi talar ändå om presumtiva 180 kcal per kopp om det är stora koppar och så dricker man 3-4 per dag… Kanske bättre att ersätta de där kopparna mot vatten? Och bara ta en kopp per dag som man verkligen njuter av rejält?

Undvik lunchrestauranger i det mån det går. Nästan bara skit som serveras, jättestora portioner och tillagat med smör och grädde. Och en ”oskyldig” takeaway-wrap med caesarsallad gjort på spenatbröd kostar dig drygt 850 kcal, just saying…

Spara tillfällen av matnjutning då de verkligen ger effekt. För mig är det att kunna dricka Prosecco på helgerna med min man till maten och kanske äta chokladmousse till efterrätt någon gång. Eller äta av det jag bakar med barnen.

Hitta en kalorisnål ”snuttefilt” att ta till när suget från hell, eller PMS eller sömnbrist eller whatever fuckar med din karaktär. Min är Pepsi Max och Lindahls smaksatta vaniljkvarg som jag pimpar med kanel. Innehåller shitloads of tillsatser, jag vet. Men så skjut mig då. Bättre än att dra i sig 3 hekto lösviktsgodis. Eller två kanelbullar på raken.

Det här är råd jag ger mig själv, vill jag förtydliga. Det är inte säkert att alla ovanstående tips funkar för alla kvinnor. Man har olika förutsättningar, en del pallar inte att äta socker alls, en del tål inte gluten, en del måste äta 5 ggr per dag, en del mår skitbra av periodisk fasta osv.

Continue Reading...

En av er läsare (Filippa) ställde följande utmärkta fråga bland kommentarerna häromdagen:

”När har du varit som mest nöjd med din kropp och rutiner? Och har du då varit nöjd eller velat bli ännu bättre eller varit ”rädd” för att tappa det och inte njutit av det?”

Otroligt tänkvärt! Jag var tvungen att gräva en del bakåt i tiden för att komma på svaret. Skulle nog säga att jag kände mig i harmonisk och finfin form sommaren 2015. Då hade jag kört en ganska tuff bootcamp hela våren, minst 2 pass per vecka (ofta 3) kombinerat med lite löpning på egen hand. Maten var det väl så där med på våren, då åt jag inte lika balanserat som idag utan uteslöt rätt mkt kolhydrater. Men under sommaren åkte vi till Frankrike och Italien och min ambition var att träna flera gånger per vecka för att bibehålla formen jag fått. Det gjorde jag inte alls, tvärtom. Jag käkade pasta och vitt bröd, drack vin, gick promenader i stranden med familjen, stojade i poolen och tog någon godtycklig joggingtur då och då. Och trots (eller tack vare?) denna rätt långa viloperiod då jag verkligen bara njöt av tillvaron så gick jag faktiskt inte upp i vikt utan såg ut som på bilden då jag kom hem. Rätt bra form om jag får säga det själv, men så var jag ju rätt brun här också. Min egen teori är att stressen avtog under dessa veckor och jag hetsåt inte för att jag var uppe i varv, utan jag unnade mig goda saker men inte exakt hela tiden – utan i modesta mängder. Jag nådde någon sorts balans. Det var även under denna resa jag insåg att jag inte ville fortsätta leva så stressigt som jag gjorde och tog beslutet att säga upp mig från CHIC för att starta eget. När jag började jobba igen så sade jag upp mig samma dag.

C8 yogapose

På de här bilderna väger jag typ 66 kilo, alltså 6-7 kilo mindre än idag. Jag har varit i ännu bättre form än så här och mer muskulös, men den typen av kropp kräver för jäkla mycket av mig och det pallar jag helt enkelt inte längre. Känner mig för gammal och orkeslös för att kunna träna så hårt och så ofta – och äta så lite som det innebar.

De här bilderna ska jag ha som målbild för denna sommar. Om jag ser ut så här i kroppen i juli är jag nöjd. Känns mycket mer uppnåeligt än att glo på någon 20-årig bikinifitnessbrud på instagram som inte gör annat än att käka chiapudding och göra squats hela dagarna. Jag har ju annat att göra – också.

Continue Reading...
Skrivet Mar, 14, 2017 av i | 2 Comments.

Olika sorters poké bowls är trendigt att äta nu. Ska jag vara lite gnällig så är det ju liksom inget konstigare än att äta en sorts sallad, eller maträtt med mycket fina råvaror och mycket grönsaker i en skål, istället för på tallrik…? Eller har jag missat någon annan finfin poäng som gör bowls så unika (förutom marknadsföringspotentialen)?

Kan erkänna att det känns lite nytt och ombonat mysigt att äta ur en skål eller djup tallrik. Så igår gjorde jag det. Jag stekte en fläskkotlett och skar i skivor, kokade upp broccoli och sugar snaps och ett ägg. Och så blandade jag allt i en skål med lite fetaost (sån där fuskfeta, 10%), ringlade över lite olivolja, örtsalt och vitlökspeppar. Dekorerade med basilikablad – och sen var rätten klar! Var är kolhydraterna då? Nej, dom fick inte vara med i denna rätt denna gång, sorry. Kroppen är så FULL av kolisar ändå sedan helgens frossande, så jag har tillräckligt av dessa i systemet för några dagar framåt =)

bowl

 

Continue Reading...