Skrivet Okt, 25, 2017 av i | Leave a comment

Viktiga bloggen har nu flyttat och finns numera integrerad med min andra, ”vanliga” blogg, Charlottas blogg. Du kan fortsätta läsa om träning, vikt, hälsa mm men även andra saker i mitt liv.

Läs gärna i detta inlägg om varför jag slår ihop bloggarna.

Det blev för splittrat med tre bloggar – nu har jag två istället (den andra handlar om inredning och finns på Sköna Hem). Fortsätt gärna att följa mig fast här i stället – kommer bli kul!

C8-ny-header-okt-17

Continue Reading...

Charlize 1

När jag sitter och självömkar mig ibland över att jag gått upp i vikt och inte riktigt pallar att ta tag i träningen och vettiga kostrutiner utan ”förfaller” under en period, så kan jag ibland tänka hur jobbigt det vore att vara Hollywood-skådis. Eller ja, bara skådis – punkt. Där man konstant blir bedömd för sitt utseende. Och då det kan bli svårt att få vissa roller på grund av ens vikt och utseende eftersom det bara är tre sorters kvinnliga utseenden som tillåts i Hollywood-filmer: 1. Ung, söt, smal flicka. 2. Ung, smal, vacker kvinna. 2. Smal, vacker kvinna, som kan få vara runt 40 men då måste hon fan åtminstone se UT som om hon är runt 27.

Om man som kvinnlig skådis väljer att avvika från dessa tre utseendenormer får man räkna med roller som apart tjockis, eller biroll som den överviktiga kusinen från landet. Är det en huvudroll du strävar efter så måste den i så fall kopplas till din övervikt då du försöker efterlikna någon som såg ut på ett visst sätt (alltså någon som såg…normal ut). Då kan viktuppgången du drar på dig vara ett skäl att belöna dig med en Oscar för besväret.

När skådespelerskan Charlize Theron lade på sig en massa kilon och ”förfulade sig” i övrigt inför rollen som massmördaren Aileen Wuomos till filmen ”Monster”, fick hon mycket påpassligt även en Oscar för bästa skådespelerska.

Sedan tränade hon och åt sin vanliga lågkaloridiet och blev sig själv igen. Slank och vacker, enligt Hollywoodidealet.

Charlize 2

Nu är det dags igen för Charlize att ta en för laget på grund av en filmroll. Till kommande filmen ”Tully” gick hon upp en hel del (se bilderna här då hon bär rutig skjorta). Men denna gång är Charlize över 40 år och vi alla som passerat 40 vet att det inte är lika lätt att gå ner i vikt efter en uppgång i denna ålder. Och mycket riktigt har Charlize haft väldiga problem med att gå ner denna gång, enligt henne själv. Hon berättar om det här.

Det är så uppenbart att hon och jag lever så pass olika liv, haha… Jag ser ut som hon gör på bilderna till vänster större delen av tiden. Och så gör jag ett ryck vart 5:e år och tränar som fan och kör bootcamp och lever på bodybuilder-kost och så blir jag riktigt fit. Sedan orkar jag inte upprätthålla det och återgår till min ordinarie form. Medan hon gör exakt tvärtom.

Det jag däremot funderar över är: Vad skulle omgivningen säga om vi valde att stanna i vår tillfälliga nya form? Vad skulle hända om Charlize fick för sig att ”fuck it, jag orkar inte leva på 1000 kalorier om dagen med stenhård träning för att se ut som 20 igen. Jag tänker se ut så här framöver nu!” och så gjorde hon det rent OTÄNKBARA för en kvinna i hennes position: alltså – hon vägrade att gå ner sina extrakilon. Och även omvänt – om jag för en gångs skull skulle sluta babbla om mina förbannade träningsmål och kostmål och faktiskt höll mig till en vettig diet och började träna resultatinriktat och fick synliga biceps – då skulle förmodligen folk tycka att jag var ”sjuk”, hade en ätstörning osv – och innerst inne bara längta tills jag återgick till mitt ”vanliga” jag.

Vad jag vill säga är att förändringar ibland kan vara svårt, inte bara för att du själv sätter upp hinder, men för att din omgivning inte är så sugen på att du förändrar dig eftersom de är vana vid att se dig på ett visst sätt.

 

 

Continue Reading...
Skrivet Okt, 13, 2017 av i | 2 Comments.

Helg

Jag har haft några givande möten med Sabina Dufberg, fitnessprofilen som jag eventuellt kommer att göra ett kul samarbete med framöver. Hon pratar mycket om mindfulness, något som jag generellt har rätt svårt för, eftersom jag inte kan konkretisera det i verklig handling utan tycker mest att man babblar om självklarheter och spirituellt flum. Men Sabina har försökt förklara det på ett mer konkret vis. Och nu börjar jag fatta. Inte så att jag HELT har fått grepp om det här med medvetet ätande och agerande, men jag har börjat TÄNKA mycket mer på det.

En sak jag redan har börjat testa som är så jävla enkel (det borde du testa också redan idag!) det är att ta tre medvetna, djupa andetag. När? Jo, de gånger jag är stressad, rastlös, irriterad och orolig. Det är ofta DÅ jag trycker in något onyttigt i munnen, på ren autopilot. Som tröst. Ta tre djupa andetag. Blunda.

I kombination med ovanstånde utövar jag SOAS – som är förkortning av:
• Stanna upp
• Observera
• Acceptera
• Svara – eller släpp taget

I praktiken innebär det: jag får ett dåligt besked, jag är stressad och hungrig, jag går till skafferiet och tänker stoppa i mig något dåligt (typ knäckekanelmackor med centimetertjockt smörlager och ost och därefter en matsked jordnötssmör direkt ur burken – särskilt om jag har PMS). I dörren till skafferiet så Stannar jag upp (det är här jag tar mina tre andetag och blundar). Sedan Observerar jag själva situationen och konstaterar läget. Därefter Accepterar jag att jag har det här suget. Slutligen väljer jag att Svara eller Släppa taget. Alltså att göra ett medvetet val och käka det där onyttiga för att jag verkligen vill det. Eller att välja bort det eftersom jag på förhand vet konsekvenserna, att det kanske inte ÄR så jävla gott trots allt. Och att jag inte kommer må bra efteråt. Och att jag bör vänta till ett annat tillfälle när jag verkligen har valt något jag ÄLSKAR att äta istället. Som känns lite mer kvalitativt och inte bara hetsätnings-laddat.

Det här ska bli min hemuppgift hela nästa vecka!

Bilden har Pavel Maira tagit, träningskläderna kommer från Blacc och skorna från Chanel.

Continue Reading...
Skrivet Okt, 09, 2017 av i | 19 Comments.

Rycka upp

På grund av en väldigt tragisk händelse i fredags (min svägerskas man dog av en hjärntumör, bara 42 år gammal), så har mitt liv hamnat lite ur balans. Inte för att jag var så fantastiskt balanserad innan detta hände, men ändå. Jag har ätit och druckit en massa skitmat, varit inomhus nästan hela tiden, slet ut mina hårextensions då de kändes ”fel” och kliade och jag kände mig som i ett fängelse i dom (jag älskar vanligtvis mitt löshår men nu är fel period att bära det av olika skäl). Jag har umgåtts mycket familjen, tröstat och varit ledsen och verkligen inte haft en tanke på att motionera. Gällande stegräkning: jag har gått fram och tillbaka till soffan och kylskåpet, typ.

Igår orkade jag inte ens borsta tänderna eller ta bort sminket så jag vaknade med det smink ni ser på bilden. Glåmig, med torr hy och svullen kropp.

Tillfälliga meltdowns är väl OK att ha, tycker jag, när det krisar i livet. Men nu var det ju inte min man som gick bort. Det är inte mig det är mest synd om. Och jag är dessutom 100% frisk med alla förutsättningar som finns att göra något bra av mitt liv.

Sen jag kom på att det får vara slut med att sitta inne och tröstäta och bli tjock och sedan bli deppig pga det, och få sämre humör och stelare leder pga mindre motion och frisk luft.

Man måste ta ansvar för sin egen lycka och välbefinnande. Så den här veckan har jag beslutat mig för att lägga upp träningen mer seriöst med både konditions- och styrkepass. Och maten behöver justeras med mer protein och rätt fetter + mer grönsaker och mindre snabba kolisar. Inget vin på vardagar. Inget överdrivet okynnessurfande sent på kvällarna, utan prioritera sömn. Fler utomhuspromenader (suger som fan enligt mig, men jag behöver ljuset och luften).

Och så har jag bokat tid hos frisör samt tid för nya naglar. Ska också ge mig på en ny, avancerad hemmabehandling för ansiktet. Samt bleka tänderna. Det är fåfängt och ytligt, jag vet. Inget som i sig dämpar en sorg eller tomhet. Men då får jag i alla fall ett bekymmer mindre, genom att må bra över hur jag ser ut och hur min fysik är.

 

Continue Reading...

Jag skriver om vikt och hälsa (bland annat) för en massa olika tidningar, Amelia, ToppHälsa, Aftonbladet, m fl. Just nu jobbar jag med en artikel åt Aftonbladet Söndag där jag söker 2 st kvinnor:

• En som har gått upp i vikt (minst 10 kg) men beslutat sig för att acceptera denna nya vikt och inte pallar att göra någon större livsstilsförändring för att ändra på vikten utan omfamnar den och gillar läget helt enkelt.

• Samt en kvinna som också har gått upp i vikt (minst 10 kg) men bestämde sig för att agera och göra något åt saken och idag har blivit av med sin övervikt. OBS! Inte genom radikala metoder som kortsiktig detox/fasta eller liknande utan det får gärna ha tagit lite tid att gå ner i vikt.

Förebilder behövs på hur respektive person såg ut tidigare, i den ”förra” vikten, alltså utgångsläget. Kvinnorna ifråga ska kunna ställa upp på fotografering. Och låta sig intervjuas av mig. Och bör vara mellan 30 och 50 år.

Är det du? Eller någon du känner? Maila mig på charlotta@flinkenberg.se. Tack på förhand!

PS: Vet att det varit dåligt fokus på personligt bloggande här senaste tiden, jag har varit disträ pga dödsfall i min närhet. En person som varit sjuk länge i cancer somnade igår in för gott. Därför har det känts splittrat och konstigt att blogga om träning och mat mm. Jag vet att livet går vidare osv men just nu känns det… konstigt. DS

Continue Reading...
Skrivet Okt, 02, 2017 av i | 4 Comments.

Jag börjar få styrfart gällande kosten och tycker inte det är särskilt svårt på ETT vis, eftersom kost inte handlar så mycket om att lägga TILL några moment, snarare dra bort. Alltså, så länge man inte krånglar till det och håller sig till vettiga livsmedel och har koll på storleken på portionerna så är det inte värre än så.

Träning däremot som alla säger är ”det enklaste”…Alltså, jag vete fan. Jag tycker det kräver ett KONSTANT planerande och fixande och trixande för att få ihop en duglig aktivitetsnivå per dag. Tycker inte ni det? Nu har jag förvisso ett rätt tidsslukande jobb, men det är jag ju knappast ensam om. Jag jobbar inte inom vården där det förmodligen är 100 resor värre, så egentligen borde jag inte gnälla.

Men för mig innebär det väldigt mycket planering och prioritering och konstant dåligt samvete för att få ihop mina träningspass. Dåligt samvete över att jag inte kommer iväg eller dåligt samvete för att jag tar mig tid och åker och tränar fast mailen morrar ilsket och en massa deadlines snart går ut för artiklar jag ska skriva och leverera.

I mitt fall är det min kreativitet och påhittighet som hjälper mig någorlunda. Jag var ensam med tvillingarna igår – utan bil – och de hade blivit lovade att spendera några timmar i ett köpcentrum med allt vad det innebär (gå i leksaksaffär, kolla på kläder till sig själva, fika, leka i centrets klätterställning osv). I övrigt var schemat väldigt pressat för att hinna ens överväga några km på löpband i källaren eller ens tänka tanken att ta med dom till gymmet osv. Så jag övertalade dom (jag kan vara väldigt övertygande) om att det skulle bli JÄTTEKUL att ta en lång promenad till köpcentret och tillbaka. Och det köpte dom! Sjuåringar pallar ju inte alltid att gå så långt men genom att muta dem med varsin fickpeng som de fick handla för (100 kr var – nyttigt på många vis eftersom de då insåg hur jävla DYRT det är med Lego. Och Pokemonkort. Exempelvis.) så knatade de på utan ett enda gnäll. Fram och tillbaka till köpcentret från oss samt ett otal rundor in och ut i butikerna där, japp – det blev faktiskt 16000 steg. Och då var den dagens aktivitet säkrad!

Idag blir det denna position framför någon dagsåpa – alltså jägarvila framför TV:n. För jag hinner inte till gymmet…

Vila

Continue Reading...
Skrivet Sep, 28, 2017 av i | 3 Comments.

Walk 1

Ni brukar tjata på mig att motionera utomhus mer, eftersom jag har ett stillasittande jobb och ibland smyger ner till löpbandet i källaren för att springa lite (eller går till gymmet). Ni har förstås rätt i detta. Jag är lat, frusen och bekväm av mig och de där powerwalksen blir ju rätt sällan. Men nu har jag bestämt mig att för så länge det inte är minusgrader och beckmörkt så kan jag ju faktiskt pallra mig iväg och avverka mina 10 tusen steg innan frukost, precis då maken lämnat ungarna. Går en runda som blir rätt så exakt 10 000 steg. Som avslutas med den här sköna uppförsbacken upp till vårt hus (vi har en brant slänt som ni ser). Kändes fantastiskt att få luft i lungorna i morse!

walk 2

Continue Reading...
Skrivet Sep, 25, 2017 av i | 4 Comments.

Ett enkelt sätt att smyga in lite träning i vardagen är att byta ut stolen mot en välpumpad pilatesboll. Jag har lite problem med balans och denna boll är bra för knipmusklerna plus att man spänner både sätet och bålen samtidigt.

Pilates

Continue Reading...
Skrivet Sep, 23, 2017 av i | 6 Comments.

Jag har inte sprungit långdistans på nästan två år. Ni som har följt mig ett tag vet att jag körde igång ”Charlottas 8”, alltså 8 km varje dag under flera veckor. Då var jag stark och i bra form. 8 km kändes överkomligt när en mil blir lite för långt. Och springer man ofta/är van löpare är 6 km i kortaste laget.

Men nu har jag knappt sprungit överhuvudtaget förutom några enstaka intervaller i veckorna. Jag känner att jag behöva utmana kroppen dock och därför testade jag idag att springa en mil. Jag hade laddat med Netflix framför mig och vattenflaska. Ett måste för mig när jag springer så här långt är underhållning, annars dör jag tråkdöden. Och jag orkade utan att stanna en enda gång! Jag sprang 10 km. Förbrukade 967 kcal (tror att mitt löpband överskattar mängden dock, har en känsla av det, men mkt blev det ju ändå). Det tog jättelång tid, nästan en och en halv timme. Men det struntade jag i. Jag tävlade inte mot någon. Jag sprang på 6,5 i hastighet, jämnt tempo. Det enda målet var att inte stanna och hålla ut i en mil.

Blev nöjd över att klara det eftersom jag inte är i toppform nu. Tänker öka på cardiodosen i höst, behöver det för fettförbränning samt att jag sitter stilla så mkt i jobbet.

mil

Continue Reading...
Skrivet Sep, 20, 2017 av i | 3 Comments.

train

Jag älskar inte ALL så kallad ”nyttig” mat. Det kan jag ju villigt erkänna. Om det inte vore så att man förmodligen skulle dö i förtid (och dessutom inte bli ett särskilt vackert lik) skulle min kost kunna bestå av kanelbullar, toast, lösviksgodis, Pepsi max, pizza, kladdkakesmet och pepparkaksdeg.

Men äta bra bör man förstås! Jag har listat de vettiga livsmedel och ingredienser som jag faktiskt GILLAR. Med dessa kan jag kombinera ihop rätt många vettiga måltider, som håller mig mätt och både ger lagom med energi men framförallt mycket näring:

Mina favoriter bland nyttig mat
• Grönkål
• Broccoli
• Sparris
• Bladspenat
• Matvete
• Quinoa
• Bönpasta
• Citron
• Ingefära
• Blåbär
• Hallon
• Skaldjur som räkor, hummer, krabba och blåmusslor (gillar dock inte havskräftor, pilgrimsmusslor)
• Lax, makrill, tonfisk, torsk, röding, aborre (inte så förtjust i rödspätta, bläckfisk)
• Alla sorters nötter och frön
• Ägg
• Kvarg
• Havredryck (istället för mjölk, gillar även sockerfri mandeldryck)

Vilka är dina hälsofavoriter?

Den galna bilden är lånad från när jag var med i Aftonbladet Söndag häromsistens. Kläderna är från Cubus.

Continue Reading...